Metoo är inte svartvitt
Monika Fagerholms höstroman handlar om en våldtäkt. Nu funderar hon på en framtida bok om sin alkoholism. Hon föreläser också för personer som arbetar med missbrukare.
En gruppvåldtäkt på en försvarslös flicka, utförd av fyra hormonstinna ynglingar, skakar om idyllen i villasamhället. Motivet för våldtäkten är oresonlig ilska.
Anstiftaren, Nathan Häggert, känner sig förödmjukad efter att flickvännen har lämnat honom och tar en våldsam hämnd, påhejad av sina kamrater som inte kan motstå frestelsen att följa hans exempel.
Men konsekvenserna för de inblandade blir olika.
Nathan Häggert går genom livet till synes oberörd av vad han har gjort medan hans bäste vän Gusten Grippe bryter samman och plågas av samvetskval resten av livet. Och flickan, Sascha Anckar, tiger. Hon vill inte iklä sig offerrollen och hon vill definitivt inte ställas ut.
Romanen Vem dödade bambi? är Monika Fagerholms återkomst efter Lola uppochner som kom 2012.
– Jag ville skriva en roman om tystnadens kultur efter en våldtäkt, säger Monika Fagerholm.
– Hur uppstår tystnaden, vad allt står på spel och hur mycket ska skyddas.
Vi har stämt träff i Monika Fagerholms arbetslokal strax utanför Ekenäs. Solen glittrar över vågorna i Pojoviken och Fagerholm är glad och lättad. Efter en tung sommar, präglad av oro över makens oförklarliga sjukdom, har han nu fått en ny medicin som har effekt.
Tystnadskulturen som omgärdar sexuella övergrepp dokumenterades flitigt också i somras i samband med nyhetsrapporteringen om Jeffrey Epstein. Cirklarna kring Epstein slöt sig, Ghislaine Maxwell som hade rekryterat de minderåriga flickorna försvann och offren anonymiserades.
Makt och skuld
För Monika Fagerholm blev arbetet med romanen intressantare tack vare metoo. Hon har, säger hon, på tal om metoo, funderat mycket på maktkonstellationerna och skuldfrågan.
– Hur lever man vidare med insikten om vad man har gjort?
Som rörelse har metoo varit omvälvande. Fagerholm hör till dem som, i och med de vittnesmål rörelsen frambringade, insåg hur blåögd hon hade varit. Metoo blottade en hisnande maktutövning.
– Det intressanta med metoo är att folk har börjat prata och berätta vad de utsatts för. Då borde vi kunna granska berättelserna från olika synvinklar.
– Problemet är att vi har så svårt att argumentera numera. Man positionerar sig och börjar anfalla varandra i stället för att diskutera.
På tal om det ställvis hätska tonfallet på sociala medier säger Monika Fagerholm att hon ibland kan sakna det rationella 1970-talet.
– Vi som växte upp då blev skolade till att se samhällsstrukturerna. I dag tar folk allt så personligt och blir genast upprörda.
Metoo är inte genomgående svartvitt.
– Man behöver inte alltid springa till polisen och alla metoo-berättelser ska inte behöva bli rättegångar.
En bön till Gud
För tjugo år sedan var Monika Fagerholm gravt alkoholiserad. Beroendet förvärrades stadigt under slutet av 1990- och början av 2000-talet.
Men en dag i januari 2003 förändrades livet.
Den morgonen var hon som vanligt på väg mot kylskåpet för att hämta en mellanöl. Den behövdes för att därefter kunna korka en flaska vin och fortsätta dricka resten av dagen.
Då ringde telefonen. En vän undrade hur det stod till, Monika Fagerholm insisterade på att hon skulle klara sig, lade på luren och tänkte till.
– Plötsligt insåg jag att jag inte skulle kunna kravla mig ur alkoholismen. Då gjorde jag det ofattbara – jag gick ner på knä och bad till Gud att han skulle ta bort begäret. Sedan steg jag upp och har inte tänkt på att dricka sedan dess.
Bönen till Gud kom efter sex år av fruktlösa försök att sluta dricka. Monika Fagerholm hade fått professionell hjälp men den var resultatlös – missbruket eskalerade och pågick morgon, middag, kväll.
– Viljan har ingen roll i om du lyckas sluta dricka eller inte.
Numera föreläser Fagerholm för personer som arbetar med missbrukare. Hon är med i en stödgrupp och tackar AA (Anonyma alkoholister) som enligt hennes erfarenhet är det enda som hjälper en nykter alkoholist att stå emot suget.
Å andra sidan vill hon inte komma med tvärsäkra påståenden.
– Insikten efter snart 17 år som nykter alkoholist är att den som har en beroendesjukdom inte ska vara en besserwisser.
Tror du att du kommer att skriva om alkoholismen? – Jo, det tror jag men knappast autofiktivt även om jag inte har något emot genren.
– Karl Ove Knausgård förändrade litteraturen men det är trist om autofiktionen blir som ett Sommarprogram uppbyggt på en tragedi. Man blir matt av att reagera och så småningom reagerar man inte.
Facebook för ensamma
Med dryga 2 500 följare på Facebook är Monika Fagerholm en opinionsbildare på sociala medier. Själv fnyser hon åt epitetet och tycker att hon har lyckats väcka debatt enbart genom sina inlägg om Radio Vega.
– Jag gick med i Facebook för att jag var så ensam. Det här var under arbetet med Glitterscenen (romanen utkom 2009).
– Jag gillar Facebook för att det möjliggör resonemang med människor man aldrig skulle kunna träffa i verkligheten. Men det är klart att Facebook inte ersätter personlig kontakt.
Kö till skrivarskolan
Att kunna vara ensam är en förutsättning för författarskapet men ensamheten kan också vara absorberande. När Monika Fagerholm insåg att hon behövde andra omkring sig grundade hon Monika Fagerholms skrivarskola. Den har visat sig vara en succé, både för sin grundare och för eleverna.
– Jag har rätt så långa kölistor nu, säger Fagerholm nöjt.
Undervisningen i skrivarskolan bedrivs dels i grupp, dels som privatundervisning. Bland dem som Fagerholm haft som privatelever finns namn som Malou von Sivers, Marie Lundström och Tove Folkesson.
Handledda av Monika Fagerholm, som beskrivs som en entusiasmerande pedagog, har de alla presterat romaner.
Skrivarskolan är ingen författarskola, säger Monika Fagerholm.
– Jag ser mig som möjliggörare och är bra på att inspirera. Att jobba med andras texter är väldigt givande men folk har så underliga uppfattningar och tror ofta att skrivarskolan handlar om mig.
– För mig innebär arbetet med skrivarskolan att jag går ut ur mig själv. Det mest destruktiva i författarrollen är att spegla sig. Allt skapande handlar i grunden om att överraska sig själv.
”Tänk inte text, tänk värld”, är ett mantra som Fagerholm upprepar för sina elever.
– Ofta förvandlar man sitt material till text alldeles för tidigt. Men drivkraften till skrivandet kommer från det ordlösa och resultatet blir dåligt om man börjar fila på meningar för tidigt.
– Också skrivande som inte ska leda till en utgiven roman är viktigt, till exempel för att bearbeta hemska upplevelser.
Plötsligt insåg jag att jag inte skulle kunna kravla mig ur alkoholismen. Då gjorde jag det ofattbara – jag gick ner på knä och bad till Gud att han skulle ta bort begäret. Sedan steg jag upp och har inte tänkt på att dricka sedan dess.