Venezuelas barn blir bortadopterade
Fattigdomen i Venezuela har ökat dramatiskt och allt fler föräldrar tvingas göra det otänkbara. Lämna bort sina barn.
Nio av tio venezolaner lever nu i fattigdom. Det har lett till att allt fler föräldrar tvingas lämna bort sina barn till barnhem, och förhoppningsvis på sikt till adoptivföräldrar.
Mitt bland ett dussintal sängar med fridfullt sovande småbarn ligger en flicka i prickig dräkt. Hon heter Maria och när hon var ett dygn gammal knackade hennes mamma på barnhemmets dörr.
– Jag har inte råd att försörja ett barn. Jag vill inte se min dotter arbeta som liten. Ta hand om henne och hitta en adoptivfamilj, sa Marias unga mamma till en av socialarbetarna.
Här, på barnhemmet Bambi i Caracas, har sovsalarna blivit allt trängre under de senaste åren. Det är inte längre ovanligt att barnen överlämnas sjuka och svältande.
– Behoven ökar, men resurserna krymper hela tiden, säger föreståndaren Dayana Sanchez.
En bit bort, på Caracas största barnhem Fundana, uppger personalen att de tog emot fem gånger fler förfrågningar under 2017 än året innan. Under 2018 exploderade antalet nya barn från omkring två per månad under början av året, till ibland sex per vecka framåt årsskiftet.
Enligt Maria Alejandra Zambrano, assistent och en av Fundanas omkring hundra anställda, har det blivit vanligare att föräldrar överlämnar sitt barn på eget initiativ.
– Innan tog vi oftast emot barnen från mellanhandsorganisationer, efter att de omhändertagits till följd av våld, övergrepp eller vanvård. Nu kommer i stället föräldrarna frivilligt och lämnar sitt barn för att det inte ska svälta, säger hon.
Färre donationer
Samtidigt har de inhemska donationerna till Bambi och Fundana sjunkit till en bråkdel av vad de var. Gåvor från utlandet har blivit en nödvändighet för att hålla i gång barnhemmen.
– Venezuelaner i Europa och USA organiserar insamlingar och skickar blöjor till oss. Vi prioriterar förstås att köpa in blöjor och mat även om vi får betala dubbelt från en månad till en annan, säger Maria Alejandra Zambrano.
Utanför barnhemsfönstret påminner Caracas höga, modernistiska byggnader om oljenationens fornstora dagar. I dag lever nio av tio venezuelaner i fattigdom.
Den ekonomiska kris som briserade för sex år sedan har resulterat i en skriande brist på mat och hygienartiklar. Inflationen, som är världens högsta, har bidragit till att fyra liter mjölk kostar motsvarande en månads minimilön. Två månadslöner räcker inte mycket längre än till ett paket med 24 blöjor.
Tillgången på läkemedel har sjunkit med minst 90 procent under krisen vilket har gjort vanliga infektioner till dödliga sjukdomar. Från årsskiftet har Venezuela präglats av landsomfattande strömavbrott och brist på dricksvatten.
Undernäringen utbredd
Officiell statistik över folkhälsan i landet har inte publicerats sedan 2013. Men 2016 började den internationella biståndsorganisationen Caritas att utföra omtalade nutritionsstudier bland barn under fem år i ett dussintal venezuelanska delstater. Deras första kvartalsrapport från 2019 visade att 52 procent av de undersökta barnen antingen var undernärda eller på väg att utveckla undernäring.
– När vi utförde undersökningar för tre år sedan hade utsatta familjer åtminstone råd att äta ägg. Med tiden har vi sett hur en vanlig lön in
te räcker till en grundläggande diet med någon slags proteinkälla, säger Janeth Marquez som är direktör för Caritas i Venezuela.
Nu börjar organisationens medarbetare se svältrelaterade hjärnskador hos barnen de möter. Caritas delar ut näringsersättning och bistår med barnläkare i några av landets fattigaste delar. Men i den ständiga kampen mot varubrist och oförutsägbara priser känns arbetet ibland tröstlöst, säger Marquez.
Familjer är beroende av en tredje part för att kunna äta. Andra personer eller hjälpinitiativ eller olika regeringsprogram. Hela tiden ökar behoven och humanitära organisationer kan inte tillgodose dem.
Som konsekvens har Venezuela blivit skådeplats för den största migrationen i Latinamerikas moderna historia. Enligt FN-organet UNHCR har mer än fyra miljoner flytt det krisande landet. De flesta tar sig till grannländerna, inte sällan till fots.
Människorättsadvokaten Leonardo Rodriguez i Caracas säger att migranterna ibland måste lämna kvar sina minderåriga i Venezuela. Föräldrar lämnar över dem till grannar eller släktingar som ofta saknar möjligheter att försörja andra barn än sina egna. I stället tar barnen till gatorna för att skaffa mat.
Leonardo Rodriguez leder verksamheten på en grupp härbärgen för hemlösa barn som går under namnet Casa Don Bosco. Under första halvan av 2018, då sjunkande oljepriser fick Venezuelas ekonomi att störtdyka, ökade inackorderingarna i Casa Don Boscos tio boenden med sextio procent.
Framför allt ökade antalet flickor, enligt Leonardo Rodriguez.
– Tidigare utgjorde flickorna mindre än tjugo procent av gatubarnen. I dag är de fler än pojkarna. De stannar inte längre hemma för att hjälpa till med hushållet och småsyskonen. För att de yngre i familjen ska kunna äta sig mätta lämnar flickorna hemmet och bosätter sig på gatan.
Enligt Leonardo Rodriguez hamnar flickorna ofta i en ond cirkel av oplanerade graviditeter och ökad utsatthet. Under den ekonomiska krisen har Venezuela klättrat mot toppen av Världshälsoorganisationens lista på de länder med flest tonårsgraviditeter i Sydamerika. I de flesta fall lever tonårsmödrarna i extrem fattigdom, på landsbygden eller tillhör en av landets etniska minoriteter, enligt FN:s barnfond.
Unga gravida
Läkaren Yoisis Berroterán säger att majoriteten av de gravida kvinnorna som kommer till barn- och mödravårdssjukhuset där hon arbetar, Concepción Palacios, är mellan 15 och 19 år. Ofta frågar hon sig hur kvinnorna kommer ha råd att försörja ett barn.
– Om vi till exempel behöver ett blodkemiprov, så ber vi patienten att ta proverna på en annan klinik för ungefär 20 000 bolívares. Det motsvarar lite mer än en dollar. Ofta har kvinnorna inte råd med det.
Paradoxen är att många venezuelaner inte heller har råd att skydda sig mot graviditeter. Gabriela Rojas som är sexualrådgivare vid Plafam, en lokal organisation för reproduktiv hälsa, säger att en karta p-piller i dag kostar fem månaders minimilöner eller mer.
– P-piller har i princip försvunnit från apoteken under de senaste två åren och tillgången på andra metoder har sjunkit dramatiskt. I stället säljs preventivmedel via sociala medier, på Instagram till exempel, till svarta marknadens priser. Det är få som kan betala.
Mängden ofrivilliga graviditeter som avbryts är höljd i dunkel, påpekar Gabriela Rojas, eftersom abort är förbjudet under alla omständigheter utom när kvinnans liv är i fara.
– Det vi sexualrådgivare framför allt ser är att fler kvinnor lämnar bort sina nyfödda barn till barnhem.
Bebisarna i barnhemmet Bambi är ännu ovetande om den skenande krisen utanför fönstret. Oppositionsledaren Juan Guaidó är en av dem som säger sig frukta en snar, humanitär katastrof. Under året har han upprepade gånger mobiliserat folkliga protester.
Nu hoppas en del att de trevande stegen mot dialog mellan regering och opposition är början på en förändring. Att barn som Maria snart kommer att få höra berättelsen om hur Venezuela en gång var ett land i kris. Så djup att hennes mamma tvingades lämna bort sin dotter, inte för att hon inte älskade henne utan just för att hon gjorde det.