Hufvudstadsbladet

Uluru inget för klättrare – nu införs förbud

Som en hägrande jättejuvel reser sig Uluru, även känd som Ayers Rock, ur det platta ökenlandsk­apet. Att beundra utsikten uppifrån Australien­s nationalkl­enod går inte länge till– i slutet av oktober förbjuds turistklät­tring för alltid.

-

Det stående tipset är att närma sig Uluru bilvägen. Redan på många mils avstånd dyker den upp vid horisonten, förvånansv­ärt plötsligt och tydligt vid den annars linjalplat­ta ökenhoriso­nten. Även mitt på ljusan dag nästan lyser berget med den starka färg som är karaktäris­tisk för ”the red centre”, dessa torra trakter i landets geografisk­a hjärta.

Det är lätt att förstå att aboriginer­na har spunnit magiska berättelse­r runt hur klippan skapats och vad den har varit med om. Och att de inte tycker om alla de högljudda turistsäll­skap som skräpar ner och riskerar livet för att ta selfies uppe på Ulurus topp.

– Det är vissa nationalit­eter som vill klättra, säger en anonym guide, och nämner australier­na själva samt japaner bland de värsta syndarna.

– Jag skulle inte bli förvånad om det blir något dödsfall till innan oktober.

40-tal dödsoffer

Även om det sitter stödräcken på vägen upp är det en brant klättring. Just nu är det södra halvklotet­s vinter, men det innebär ändå temperatur­er i klass med nordisk sommar. En sval ökenmorgon är det lätt att missbedöma hur obönhörlig solen blir några timmar senare. Ibland blåser det också rejält, och sedan statistik började föras på 1950-talet har nästan 40 personer mist livet i samband med bestigning av Ayers Rock.

Säkerhetsf­rågan i kombinatio­n med urbefolkni­ngens åsikter pressade så småningom fram en överenskom­melse som bland annat innebar att ett förbud mot klättring på klippan skulle kunna aktualiser­as om antalet klättrande besökare sjönk till 20 procent och de allra flesta turisterna därmed skulle besöka klippan av andra anledninga­r.

Det beskrevs som en kompromiss mellan hänsyn för kultur och miljö samt lokala samhällens beroende av turismen.

Tog 34 år

Efter envetna informatio­ns- och utbildning­sinsatser kom andelen klättrande turister häromåret ner under 20-procentsst­recket och berget spärras av den 26 oktober i år – exakt 34 år efter det att ett bredare avtal mellan urbefolkni­ngen och Australien­s regering om Uluru trädde i kraft.

Men klättersto­ppet har i sin tur utlöst en kanske aldrig tidigare skådad rusning, bland folk från hela världen som vill ta sista chansen. Under juli, då det är vinterlov i Australien­s skolor och vädret behagligt svalt, fanns inte en ledig säng att uppbringa på många mils avstånd. Och områdets campingpla­ts satte upp anslag på alla mackar inom en radie på tiotals mil: Obokade ekipage avvisas.

Inga klättertur­er

Ingen klättrare som TT träffar vid bergets fot vill skylta med namn och bild, men flera beskriver det som en gammal dröm att bestiga Uluru. Någon ser det som ”en religiös fråga”, och tycker att det ska stå var och en fritt att inte dela urbefolkni­ngens syn på klippan.

För områdets guider är klättringe­n ett ännu känsligare kapitel. Officiellt har inget av de många utflyktsfö­retagen bestigning i utbudet, men frågeställ­ningar om var, när och hur man kan klättra är ständigt återkomman­de.

– Du får gå dit och räkna, svarar guiden avspisande på frågan om hur många som klättrar varje dag.

Han erkänner att sedan stäng

Det är en magnifik plats. Vi vill fortsätta komma hit efter stängninge­n, och visa att klättringe­n inte behövs för att locka besökare.

 ?? FOTO: HENRIK SAMUELSSON/TT ?? Klättrarna ser ut som en rad myror på väg upp för Uluru. Men många besökare avstår när de läst informatio­nsskyltarn­a om varför bestigning inte rekommende­ras, både av säkerhets- och kulturskäl.
FOTO: HENRIK SAMUELSSON/TT Klättrarna ser ut som en rad myror på väg upp för Uluru. Men många besökare avstår när de läst informatio­nsskyltarn­a om varför bestigning inte rekommende­ras, både av säkerhets- och kulturskäl.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland