Stora som stater
”Globala teknologiföretag har inflytande och ansvar. De har också intresse av dialog med beslutsfattare.”
Innovativa och framgångsrika stora globala företag är i ekonomiska termer ofta större än små stater. De är aktörer som följer de spelregler både nationella lagstiftningar och internationella avtal ställer. Ofta måste de navigera i situationer där motstridiga spelregler kan gälla.
Men det vore för snävt att granska detta enbart ur ett ekonomiskt perspektiv, det vill säga hur dessa globala företag agerar på marknaden.
En intressant nyhet från Danmark väckte mitt intresse. Danmark har utnämnt en ambassadör för teknologibolag, Casper Klynge.
I en intervju för New York Times (3.9) motiverar Klynge utnämningen med att konstatera att dessa (digitala) teknologibolag inte endast är aktörer med ekonomiska intressen utan att dessa företag de facto också är utrikespolitiska aktörer.
Ambassadörsuppdraget och utnämningen är intressant, strategiskt och smart.
Danmark ser dessa globala bolag i ett bredare ljus. Ambassadörens mandat är globalt och hans kontor har närvaro i tre tidszoner; i Silicon Valley, i Köpenhamn och i Peking. Allt som allt har ambassadören en stab på 18 personer. Det är alltså frågan om en verklig satsning.
Den danska regeringen lyfter fram behovet av teknologidiplomati och teknologipolicy i frågor som berör bland annat artificiell intelligens, Internet of Things (IoT) och cybersäkerhet. Alla dessa är frågor där internationella avtal och nya spelregler behövs då teknologin utvecklas.
Jag kom omedelbart att tänka på hur Nokia, då bolaget växte till en global aktör, insåg behovet av att skapa färdigheter genom att anställa en ”utrikesminister”.
Nokia utnämnde först Paavo Rantanen, som bland annat varit Finlands ambassadör i Washington DC, till chef för samhällsrelationer (1988–1995). Rantanen blev återkallad till Utrikesministeriet då regeringen Aho behövde honom till uppdraget som utrikesminister.
Rantanen efterträddes av Veli Sundbäck som jobbade för Nokia 1996–2009. Han hade en bakgrund i Utrikesministeriet och en mycket central roll i förhandlingarna kring Finlands EU-medlemskap. Sundbäcks efterträdare var vår tidigare statsminister Esko Aho.
Globala teknologiföretag har inflytande och ansvar. De har också intresse av dialog med beslutsfattare. De har precis som exemplet Nokia bevisar, färdigheter till diplomati.
Ett exempel på teknologidiplomati där stater och bolag jobbar samman är ett initiativ som Frankrike gjorde i december 2018 gällande cybersäkerhet. Initiativet kallas ”Paris Call” och har samlat stöd av såväl stater som bolag. Finland har bland annat undertecknat initiativet.
Då jag ännu jobbade för Microsoft var jag involverad i processen. Man måste skapa globala spelregler för hur stater agerar och utnyttjar teknologi och hur teknologiföretag samarbetar med stater inom detta område.
Finland har utnämnt ambassadörer för hybridfrågor och för cybersäkerhet. Nu borde regeringen granska Danmarks insats. Vore det på sin plats att ha en tech-ambassadör med inte bara ett mandat utan också en organisation?