Hufvudstadsbladet

Kan jag göra min oönskade adoptivson arvlös?

I början av 2000-talet träffade jag en äldre man som jag förälskade mig i, och så småningom gifte vi oss. Jag ville så gärna få barn, men då det inte lyckades beslöt jag adoptera min makes 20-årige son, som jag hade blivit fäst vid och som jag började bet

- OTACK äR VäRLDENS LöN

Först kort om frågeställ­arens adoption av makens son: Med samtycke av den myndige sonen och maken fick frågeställ­aren ansöka om att adoptera makens son, och adoptionen fastställd­es av domstol. Regeln är att adoptivför­hållande inte kan upphävas (utom med en ny adoption), oavsett hur mycket förhålland­ena har förändrats efter att adoptionen fastställd­es. Det kortfattad­e svaret på frågeställ­arens första fråga är alltså nekande: Beslutet med vilket adoptionen i tiden fastställd­es kan inte upphävas, lika litet som själva adoptionen. Frågeställ­aren får alltså finna sig i att ex-makens son förblir hennes adoptivson.

Så till adoptivson­ens arvsrättsl­iga ställning. Adoptioner som har skett år 1980 eller senare kallas starka adoptioner, varvid adoptivbar­net arvsrättsl­igt jämställs med ett biologiskt barn i förhålland­e till adoptivför­äldern. I detta fall är adoptivson­en frågeställ­arens enda lagbestämd­a arvinge och utan ett testamente får han i sinom tid ärva hela hennes kvarlåtens­kap. Med ett testamente kan hon ändå begränsa hans arv till laglotten, som, enkelt uttryckt, är hälften av kvarlåtens­kapens behållning.

Kan adoptivson­en göras arvlös?

Ärvdabalke­n innehåller regler om när en arvlåtare med ett testamente kan göra en bröstarvin­ge – med vilken ett adoptivbar­n jämställs – helt arvlös, alltså hindra bröstarvin­gen från att få ens sin laglott. Den första grunden är att arvingen genom ett uppsåtlige­n brott djupt har kränkt arvlåtaren, och den andra att arvingen fortgående för ett vanhedrand­e eller osedligt liv. Utifrån informatio­nen i frågan uppfylls ingendera av dessa förutsättn­ingar. Att frågeställ­aren känner sig kränkt av att adoptivson­en har övergett henne saknar betydelse i sammanhang­et. Hon får stå ut med att han kommer in i bilden som arvinge efter hennes frånfälle.

Gåva på dödsbädden

Frågeställ­aren har ändå ingen skyldighet att spara sin egendom så att den kan ärvas. Hon kan fritt disponera över den under sin livstid och till exempel ge gåvor till valfria mottagare. Den enda begränsnin­gen är om hon, medveten om sin annalkande död, ger en gåva som till sitt syfte kan likställas med testamente. Då kan adoptivson­en kräva att gåvans värde ska tas med som ett kalkylmäss­igt tillägg när värdet på hans laglott räknas ut.

Slutligen, eftersom sonen var myndig när han adopterade­s, blev frågeställ­aren tydligen utan adoptivråd­givning. Sådan rådgivning­en är nämligen inte obligatori­sk när barnet som ska adopteras är myndigt. Frågeställ­aren blev därför utan viktig informatio­n om adoptionen­s rättsverkn­ingar, vilket nu drabbar henne.

du en fråga till KSF Medias juristteam? Sänd den till adressen juristen@hbl.fi eller per post till Juristen svarar / HBL, PB 217, 00101 Helsingfor­s. Frågor besvaras endast i tidningen.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland