Kan jag göra min oönskade adoptivson arvlös?

I början av 2000-talet träffade jag en äldre man som jag förälskade mig i, och så småningom gifte vi oss. Jag ville så gärna få barn, men då det inte lyckades beslöt jag adoptera min makes 20-årige son, som jag hade blivit fäst vid och som jag började bet

Först kort om frågeställarens adoption av makens son: Med samtycke av den myndige sonen och maken fick frågeställaren ansöka om att adoptera makens son, och adoptionen fastställdes av domstol. Regeln är att adoptivförhållande inte kan upphävas (utom med en ny adoption), oavsett hur mycket förhållandena har förändrats efter att adoptionen fastställdes. Det kortfattade svaret på frågeställarens första fråga är alltså nekande: Beslutet med vilket adoptionen i tiden fastställdes kan inte upphävas, lika litet som själva adoptionen. Frågeställaren får alltså finna sig i att ex-makens son förblir hennes adoptivson.

Så till adoptivsonens arvsrättsliga ställning. Adoptioner som har skett år 1980 eller senare kallas starka adoptioner, varvid adoptivbarnet arvsrättsligt jämställs med ett biologiskt barn i förhållande till adoptivföräldern. I detta fall är adoptivsonen frågeställarens enda lagbestämda arvinge och utan ett testamente får han i sinom tid ärva hela hennes kvarlåtenskap. Med ett testamente kan hon ändå begränsa hans arv till laglotten, som, enkelt uttryckt, är hälften av kvarlåtenskapens behållning.

Kan adoptivsonen göras arvlös?

Ärvdabalken innehåller regler om när en arvlåtare med ett testamente kan göra en bröstarvinge – med vilken ett adoptivbarn jämställs – helt arvlös, alltså hindra bröstarvingen från att få ens sin laglott. Den första grunden är att arvingen genom ett uppsåtligen brott djupt har kränkt arvlåtaren, och den andra att arvingen fortgående för ett vanhedrande eller osedligt liv. Utifrån informationen i frågan uppfylls ingendera av dessa förutsättningar. Att frågeställaren känner sig kränkt av att adoptivsonen har övergett henne saknar betydelse i sammanhanget. Hon får stå ut med att han kommer in i bilden som arvinge efter hennes frånfälle.

Gåva på dödsbädden

Frågeställaren har ändå ingen skyldighet att spara sin egendom så att den kan ärvas. Hon kan fritt disponera över den under sin livstid och till exempel ge gåvor till valfria mottagare. Den enda begränsningen är om hon, medveten om sin annalkande död, ger en gåva som till sitt syfte kan likställas med testamente. Då kan adoptivsonen kräva att gåvans värde ska tas med som ett kalkylmässigt tillägg när värdet på hans laglott räknas ut.

Slutligen, eftersom sonen var myndig när han adopterades, blev frågeställaren tydligen utan adoptivrådgivning. Sådan rådgivningen är nämligen inte obligatorisk när barnet som ska adopteras är myndigt. Frågeställaren blev därför utan viktig information om adoptionens rättsverkningar, vilket nu drabbar henne.

du en fråga till KSF Medias juristteam? Sänd den till adressen juristen@hbl.fi eller per post till Juristen svarar / HBL, PB 217, 00101 Helsingfors. Frågor besvaras endast i tidningen.