Angeläget om sexuella gränser
Det som hände Liv är en tiodelad fiktiv ljudserie för ungdomar som är omsorgsfullt gjord och lyfter ett aktuellt, brännande ämne.
AUDIOSERIE Det som hände Liv
10 delar, de tre första delarna publiceras på Yle Arenan den 15.9, därefter två avsnitt varje söndag. Manus: Julie Budtz Sørensen. Regi: Eva-Maria Koskinen och Marcus Groth. I rollerna: Mathilda Kurse, Oksana Lommi, Antti Saarikallio, Tom Salminen, Wilhelm Enckell m.fl.
Svenska Yle satsar stort på ung publik i sin dramaproduktion just nu. Det gäller att vara relevant och angelägen för att fånga in framtidens publik, i sista hand handlar det som för alla medieaktörer i dag om att behålla sin relevans och fortsätta existera. För tillfället är flera tv-serier riktade till en ung publik under produktion. Nu har även ett radiodrama premiär, Det som hände liv, som i motsats till exempelvis Eva Frantz Klassfesten bygger på ett översatt manus – originaluppsättningen av danska Julie Budtz Sørensens serie belönades med Prix Europa som bästa fiktiva audioserie 2018.
Fest och sex
Och visst torde det här vara en serie med relevans för sin målgrupp som är tonåringar.
Här finns mycket som är bekant från hur man gestaltar att vara ung i fiktionen i dag. Vi tas än en gång till en hård tonårsvärld med festande, sex och tuff jargong. Handlingen utspelar sig i det fiktiva Svedö gymnasium som av hur de pratar och närvaro av metro kan antas befinna sig i ett Helsingfors. Där bryter sig några elever in i skolan kvällstid för att ha fest. Förutom alkohol förekommer droger, och kvällen slutar med att en av flickorna, Liv (Oksana Lommi), hittas medvetslös och våldtagen.
Det här skakar om kamratkretsen, och spekulationerna sätter fart kring vem den skyldige kan vara. Vid sidan av polisutredningen börjar Livs bästis Matilda (Mathilda Kurse) försöka reda ut vem som gjort detta fruktansvärda.
Ryktet går
I tio avsnitt på knappa tjugo minuter – varje del avslutas med en rätt abrupt cliffhanger – läggs så pusslet kring vad som egentligen hände den där kvällen. Samtidigt går ungdomarnas liv vidare med konflikter och intriger ännu mer uppskruvade och tillspetsade efter det som hänt. Det är romantiska förvecklingar, och vänskaper som får sina törnar, allt under en ständigt rådande misstänksamhet. Som brukligt i genren görs både felaktiga antaganden och utpekanden som leder till ödesdigra missförstånd.
Seriens största förtjänst är dess tema sexuella gränser och hur lätt det
är att gå över dem. Det här exemplifieras inte bara i den centrala våldtäkten, serien tar även upp andra former av överträdelser av andra människors gränser. Det kan ske både fysiskt och psykiskt, och även flickor kan göra sig skyldiga till övergrepp på pojkar.
Serien har hittat de både tänkvärda och åskådliggörande situationerna. Den hanterar sitt ämne nyanserat. Ingen här är heller entydigt ond, inte ens den skyldiga när det kommer fram vem det är – liksom också offret Liv, visar sig ha dåliga sidor utan att för den skull bära skuld till eller förtjäna det som hänt.
Välfångad dialog
Språkligt låter det här i ett medelåldersöra väldigt trovärdigt för hur ungdomar kan tänkas prata svenska i dagens Helsingfors, och här har man också tagit hjälp av målgruppen själv, det vill säga tonåringar från Helsingfors och elever i Tölö gymnasiums dramakurs. Den här språkliga bearbetningen verkar ha getts en hel del omsorg.
Frågan är sedan hur väl den här serien når sin kräsna målgrupp. Problemet med audiodrama är att det ställer högre krav på lyssnaren – när det inte finns någon bild på dem som pratar kan rösterna åtminstone i början låta väldigt lika, vilket gör att det kan vara förvirrande och svårt att hänga med. Men visst förtjänar serien, i regi av Eva-Maria Koskinen och Marcus Groth, att få lyssnare. Här bjuds på utarbetade ljudscener där jargongen då unga människor interagerar är noggrant fångad. I intima, kroppsliga scener skapar andhämtningen och det smackande ljudet av kyssar bilder av vad som pågår, må sedan vara att slafsandet även kan uppfattas som irriterande.
Serien är recenserad i sin helhet.
Serien hanterar sitt ämne nyanserat. Ingen här är heller entydigt ond, inte ens den skyldiga när det kommer fram vem det är.