En revolution på hjul behöver regler

Helsingfors har mycket att lära sig av Santa Monica, världens ursprungliga mecka för elsparkcyklar.

Elsparkcyklar är det senaste tillägget i lokaltrafiken i flera storstäder. I Stockholm går debattens svallvågor höga kring elsparkcykelbolagen, nu sju till antalet. Bland annat har Silicon Valley-baserade Lime beviljats gratis parkeringstillstånd, och rent generellt kritiseras staden för att låta bolagen kringgå licensavgifter och åka gräddfil förbi regler och byråkrati.

I Helsingfors verkar fem elsparkcykelföretag, plus stadens egna experiment i HRT:s regi. Här agerar bolagen helt på eget ansvar eftersom myndigheterna saknar lagliga verktyg att ingripa.

Det här illustrerar ett allmänt problem som ofta uppstår då uppstartsoch teknikbolag rusar fram: regelverket hinner inte i kapp. Och precis här döljer sig en central del av själva verksamhetsidén: att ruska om samhällets etablerade strukturer via så kallad disruption.

Modeordet disruption härstammar från latinets ”disruptus”, som betyder att bryta upp eller upplösa. Inom teknik- och affärssammanhang menas med disruption att utmana etablerade företag, omkullkasta konventionella affärsmodeller och rubba befintliga marknader. Tanken är att först förskjuta konkurrensläget och styra om kundmassan för att sen omdefiniera värdeskapandet och omfördela intäkterna.

Vare sig det handlar om att jaga riskkapital eller övertyga otåliga aktieplacerare så använder digitala entreprenörer kodordet disruption för att signalera innovationer med potential till radikala förändringar – med en införstådd vision om att just det egna bolaget på sikt kan ersätta gårdagens vinnare. Men i synnerhet vid snabb förändring behövs en aktiv och alert vakande hand.

Urbana konsumenter har snabbt vant sig vid tjänster som bildelning, och nu håller delad mikromobilitet, alltså hyr- och lånesystem för (ofta elektriska) lätta fordon, på att slå igenom stort. Det går nu att susa fram på gatorna i Helsingfors med elsparkcyklar från svenska Voi, tyska Tier, finländska Hoop, ryska Samocat samt amerikanska Lime. Boomen inleddes redan 2017, då Lime tillsammans med amerikanska Bird Rides introducerade elsparkcyklar i Santa Monica – en stad i västra Los Angeles med progressiva attityder, känd för sin skateboardingoch surfkultur.

Redan efter ett år hade det beräknade marknadsvärdet hos Bird klättrat till en miljard dollar, tre gånger snabbare än hos inkvarteringstjänsten Airbnb. Riskkapitalisterna snusar sig kvickt fram till potentiellt lukrativa trender, och flera storstäder har gjorts till experimentlaboratorium.

Varje steg bort från ett bilburet och fossiltungt samhälle är ett steg i rätt riktning. Elsparkcyklar är fullt välkomna med tanke på hälsofördelar, hög snitthastighet, enkel parkering och låga ägarkostnader. Men det råder inbyggda konflikter mellan fotgängare och övrig lätt trafik, liksom mellan reglering och teknisk revolution. ”Be om ursäkt i efterhand hellre än att be om tillstånd på förhand” är en ohållbar verksamhetsfilosofi.

Vad kan vi lära oss av Santa Monica? Efter en tumultartad inledningsperiod utlyste staden en testperiod där varje bolag som erbjuder elsparkcyklar (Lime, Uber och Lyft) tilläts lansera ett begränsat antal fordon mot en 20 000 dollars licensavgift, plus 130 dollar per fordon, samt en dollars parkeringsavgift per dag per elsparkcykel.

Intäkterna lovar staden att investera i infrastruktur. Senare, om det visar sig att bolagen klarar av att bära ansvar, så beviljas de tillstånd att öka antalet fordon.

Bollen är nu hos Helsingfors stad och hos riksdagen. Efter en kort, smått kaotisk inkörningsperiod behövs ett regelverk för elsparkcyklar. Operatörerna bör – och har sannerligen råd – att delta i finansieringen av den samhälleliga infrastruktur som de utnyttjar. Vågar Helsingfors införa ett kontrollerat pilotprojekt, i stället för att som i nuläget tillåta att medborgarna blir riskkapitalets försökskaniner?