Rysk ritual som kallas val

Söndagens val i Ryssland har inget att göra med de val som vi som lever i en demokrati är vana vid.

Lokal- och regionval i Ryssland brukar inte väcka något större intresse utanför landets gränser och strängt taget inte heller i någon högre grad på hemmaplan. Söndagens 20-tal val runtom i Ryssland var ett undantag. Speciellt valet av stadsduma i Moskva väckte sällan skådat intresse.

Orsaken var de omfattande demonstrationer som föregick valet i flera månader. De utlöstes av de ryska myndigheternas hänsynslösa behandling av oppositionens kandidater. I princip ingen betydande kandidat bland motståndarna till maktpartiet Enade Ryssland tilläts kandidera. Den vanliga, oftast påhittade orsaken var att kandidaternas anhängarlistor innehöll oegentligheter och falska underskrifter.

Demonstrationerna mot detta blev de mest omfattande i Ryssland på sju år och samlade som mest tiotusentals människor i Moskva. Polisen fick order att ta i med hårdhandskarna, närmare 3 000 demonstranter greps och en del har redan fått långa fängelsedomar.

Putin och hans parti hade sina aningar om att valet kanske inte blir en succé och försökte möta det ökade motståndet genom att låta alla de egna kandidaterna kandidera som obundna. Det gick inte hem. Trots alla ”försiktighetsåtgärder” som Kreml vidtog i förväg genom stoppade kandidaturer och under själva valdagen i form av valfusk blev valet i Moskva en katastrof för makthavarna.

En av de ledande figurerna inom oppositionen, Aleksej Navalnyj, uppmanade folket att rösta ”smart” trots att oppositionens egna kandidater inte tilläts ställa upp. Smart var i det här fallet att koncentrera rösterna på en annan kandidat som kunde klara sig bäst mot Enade Rysslands ”obundna” kandidat.

Slutresultatet blev att Putins parti förlorade 40 procent av sina platser, men behöll ändå en knapp majoritet. Med tanke på att valdeltagandet stannade under 22 procent röstade de facto bara drygt var tionde röstberättigad Moskvabo på maktpartiet. Det är inte minst den impopulära, men ekonomiskt nödvändiga, pensionsreformen med höjd pensionsålder som gjort att Enade Rysslands popularitet rasat.

För oss som lever i ett demokratiskt land är den ryska politiska ledningens beteende ofattbart. Alla försök att skapa en fungerande demokrati i Ryssland efter Sovjetunionens fall för knappt 30 år sedan är som bortblåsta. Omfattande valfusk har rapporterats från många håll och oppositionella tilläts inte ens kandidera. Det låga valdeltagandet är också en signal om folkets begränsade förtroende för makthavarna och känsla av att man inte kan påverka genom att rösta.

Samtidigt verkar delar av folket, inte minst de unga, nu ha fått nog av Putins diktatoriska och korrupta regim. Ett fortsatt auktoritärt styre där korruptionen och maktmissbruket bara växer får ännu inte de stora massorna att protestera. Men om ekonomin fortsätter att försämras så att det känns i den vanliga ryssens dagliga liv och levnadsstandarden fortsätter sjunka är det inte otänkbart att pressen på de styrande i Kreml ökar.

Vad Putin då gör vet vi inte, men de resoluta tag som sommarens demonstranter har bemötts med har använts för att skapa rädsla och genom det ovilja till vidare protester bland folket. Dessutom kommer Putin också i fortsättningen att se till att hålla oppositionen svag och inte tillåta någon enskild politiker att bli för populär.

Lokalvalet i Moskva och på andra håll i landet fungerar som en testballong inför dumavalet som hålls om två år. För Enade Ryssland blev varningssignalen kraftig. Kan partiet på två år återvinna sin popularitet utan något spektakulärt ingrepp av Putin själv?

Dumavalet blir i sin tur det sista valet med Putin som president. Enligt nuvarande författning kan han inte längre omväljas i presidentvalet 2024, då han varit i landets ledning som premiärminister och president i ett kvartssekel.

Om han siktar på en fortsättning med hjälp av konstitutionella ingrepp behöver han ett starkt parti också i duman. En auktoritär ledare har säkert en reservplan.