Fem statssekreterare ska hitta 100 miljoner

Om två veckor ska regeringen ha hittat 100 miljoner att spara i företagsstöd för att få budgeten att gå ihop. Tidigare försök har floppat – så vad ska vi hålla ögonen på nu? Här är fem knäckfrågor.

Ni minns Mäster Skräddare, som skulle sy en rock, som sedan bidde en väst, som bidde en vante och till slut ingenting ... så gick det för den arbetsgrupp ledd av Mauri Pekkarinen (C) som skulle skära i företagsstöden 2018.

Nu åtar sig statssekreterarna samma tygbit: 100 miljoner ska bort fram till 2023, och hur det ska ske måste vara klart då regeringen samlas till budgetförhandlingar 17–18 oktober.

Pengarna ska sparas ur den pott som går under det diffusa namnet företagsstöd. Beroende på vem man frågar definieras det olika – så kallade företagsstöd kan vara direkta stöd, innovationsstöd, skattelättnader, återbetalningar, lägre moms eller kompensation för utsläppshandel. Räknar man in allt handlar det om cirka fyra miljarder, men det är inte sannolikt att momsen ändras i det här sammanhanget.

Gruppen av statssekreterare är ännu inte klar med sitt arbete, men här är några knäckfrågor.

1. Får man röra energin?

Ett förslag som Pekkarinen drev var att slopa skatteåterbäringen till energiintensiv industri, som i praktiken subventionerar en hel del fossila bränslen, och i gengäld sänka industrins elskatt.

Pekkarinen fick inte igenom det då, men nu finns förslaget med i regeringsprogrammet.

Det hjälper dock inte statssekreterarna, som ska hitta 100 miljoner till, och då räknas inte sådant som redan finns i programmet. Förslaget om skatteväxling är tänkt att vara kostnadsneutralt.

Ska man hitta fler åtgärder inom energiområdet går blickarna till förbränning av torv, som i nuläget är lättare beskattad än annan fossil energi. En kombination av skatteskärpningar för både torv och kol – för att inte dyrare torv ska leda till mer kolkraft i stället – fanns på bordet redan i Pekkarinens grupp, och oppositionen ropar redan om torven.

Men det kan bli stopp för sådana åtgärder inom energin. Även om gruppen i princip får diskutera vad de vill – och veterligen också gjort det – har näringsminister Mika Lintilä (C) sagt att ”inga nya beslut” som gäller energiskatter ska göras nu, utan först i den kommande energiskattehelheten nästa år.

2. Frångår man sina egna principer?

Det är lättare för politiker att enas om vilka principer man ska följa då företagsstöd skärs ner, än att verkligen genomföra dem. Pekkarinens arbetsgrupp beskrev i sin rapport vilka kriterier man borde följa. Till exempel: Hjälper stödet till för att korrigera en brist på marknaden? Förvränger stödet konkurrensen så lite som möjligt? Leder det till önskad förändring? Och så vidare.

Problemen uppstod då de verkliga stöden skulle mätas mot kriterierna. Trots att en del inte uppfyllde kraven var politikerna inte överens.

I efterhand säger personer i gruppen att det dels fanns politiska syften bakom, dels spjärnade intressegrupper emot. En i arbetsgruppen säger att representanter för industrin hotade med att flytta verksamhet utomlands. En annan beklagar sig över att det fanns de som spjärnade emot för att profilera sitt parti inför val. Olika partier har anklagat andra för att driva intressen i allt från skog och torv till gruvor och rederier.

Nu är det åtminstone långt till nästa val, och armbrytningen sker på statssekreterarnivå.

3. Pengar kan styras om, men det sparar inte

Ett dilemma med företagsstöd är vad som är det större syftet av två: Att spara pengar, eller sporra till förändring av miljö- eller innovationsskäl?

Att styra om pengar är ett sätt att styra beteendet. Till exempel kan man skära ner statens kompensationer till industrin för utsläppshandeln, men i stället lova mer pengar i innovationsstöd.

I den här budgetförhandlingen ska åtminstone kompensationerna för utsläppshandeln behandlas i någon form, det är givet.

När liknande förslag diskuterats förr har det ändå mött protester från industrihåll. Den fabrik som förlorar det tidigare stödet kanske inte är samma fabrik som får av ett nytt stöd. All vår början bliver svår.

Att bara styra om stöd hjälper inte heller för att spara 100 miljoner.

En liten knorr som funnits i de sista förslagen Pekkarinens grupp arbetade med – men som aldrig nådde dagens ljus – var att slopa skattelättnaderna för husbilar, så kallade karavanare, och jämställa dem med personbilar.

4. Hot om bakslag

Varje gång företagsstöd diskuteras präglas det av hot från olika branscher om att flytta verksamhet utomlands eller tvingas skära ner.

Det har olika effekt beroende på bransch – för en del branscher är det lättare att genomföra en flytt. Till exempel har förslaget från De gröna att skära ner i bemanningsstödet för passagerarfartyg torpederats förr, med hot om utflaggning, vilket inte kräver mer än pappersarbete.

Likaså förs det aktivt fram argument för företagsstöd som tar fasta på de senaste årens stora beställningar, till exempel inom varvsindustrin som har sitt eget innovationsstöd.

5. Sista utvägen - osthyveln? Husbilar?

En liten knorr som funnits i de sista förslagen Pekkarinens grupp arbetade med – men som aldrig nådde dagens ljus – var att slopa skattelättnaderna för husbilar, så kallade karavanare, och jämställa dem med personbilar. Om inte annat så finns denna relativt enkla men ringa besparing på kistbottnen. Den skulle ge cirka 8 miljoner.

Men 100 miljoner ska bort, och kommer inget annat förslag har regeringen lovat ta till osthyveln, och ”sänka alla företagsstöd i förhållande till sina kostnader”, enligt regeringsprogrammet.

Här ingår dock ingen definition av vad som räknas in i ”alla företagsstöd”. Borträknat är egentligen bara sådant där EU-rätten kan sätta stopp, och det finns tidigare bindande beslut. Till exempel matningstarifferna för vindkraft är fastslagna under en övergångstid efter att de slopats och kan inte röras.