Dörren till EM står alltjämt på vid gavel

Hade någon inför kvalet erbjudit Finland andra plats i gruppen med fyra matcher kvar att spela tror jag spelare, tränare, ledare och supportrar till 99 procent accepterat.

Trots två väntade förluster mot Italien är Finlands kval en stor succé så här långt.

Att förlora mot ett Italien med övermäktig bredd och spets är ingen skam. Att Finland, trots att alla inte kom upp i maxnivå, var hyfsat nära att knipa poäng mot de fyrfaldiga världsmästarna får anses som positivt. Normalt sett brukar Italien ha avgjort de här tillställningarna efter en halvtimme. Nu krävdes en mycket tveksam – den var i ärlighetens namn feldömd – straff med kvarten kvar på speluret för att Roberto Mancinis mannar belåtna kunde lämna ett regnigt och höstigt Tammerfors bakom sig och sätta sig på nattplanet till ett alltjämt högsommarvarmt Milano. Mancini var både lättad och glad på presskonferensen och bjöd på sig själv då han skojade genom att säga att de finska fansen är bra för att sedan tillägga att de italienska är lite bättre.

Sedan tackade han för sig med ett brett leende, rättade till byxorna på den perfekt sittande kostymen, steg upp och stannade på vägen för att skriva lite autografer. Filterkaffet Bollförbundet bjussade på hoppade han över.

Italien har i inget skede varit huvudmotståndare i detta kval. Det var på förhand givet att Gli azzurri vinner gruppen. Italien kan matcha mer än en handfull dugliga startelvor utan att kvaliteten skulle påverkas nämnvärt. Den yttersta spetsen kanske är aningen trubbig för tillfället men bredden är just så magnifik som man kan förvänta sig av en nation med fotboll som andra statsreligion.

Finland har alltjämt ett drömläge då konkurrenterna, en efter en, håller på att spela ut sig. I Grekland fick hemmalaget miserabla 1–1 mot Liechtenstein. Publiksiffran på den gigantiska olympiastadion i Aten låg på 3 500. Stämningen var lika euforisk som på uppvaket efter en blindtarmsoperation.

John van’t Schip tog över Grekland i augusti men lär vara arbetslös till jul. Holländaren borde få en reell chans men den grekiska fotbollen är kortsiktighetens Mecka, eller kanske Akropolis i det här fallet. Grekland är ute ur leken.

Bosnien ställde till det för sig genom att släppa in fyra bollar mot Armenien i Jerevan. Det betyder att Bosnien måste slå Finland tolfte oktober i Zenica, 70 kilometer norr om Sarajevo.

En sak är säker. Bosnierna kommer att komma ut på planen som skållade bävrar och göra allt i sin makt för att driva ut de finländska inkräktarna i närliggande floden Bosna.

Sedan väntar Armenien och Liechtenstein hemma och de matcherna måste ge sex poäng. Liechtenstein tar Finland men Armenien känns oberäkneligt med storstjärnan Henrich Mchitarjan i spetsen. Samtidigt är det väl bara att konstatera att ett EM-slutspel kan vara fel forum om Armenien inte besegras på hemmaplan. Att matchen går i Åbo känns för övrigt allt märkligare.

Hur sårbart och svajigt Grekland än är för tillfället gäller det för Finland att till varje pris undvika scenariot där laget måste åka ner till Aten 18 november med vetskapen om att det krävs poäng för att drömmen ska gå i uppfyllelse.

Dylika ångestmatcher har Finland inte några särskilt ljusa minnen av.

”Utgångsläget inför alla tiders finska kvalhöst är trots Italienförlusten alldeles utmärkt.”

JONAS VON WENDT

reporter