Förlust vände till succé
Sibbo lockar allt fler efter att Helsingfors tog över Östersundom
När HBL granskar befolkningsutvecklingen i Svenskfinland visar det sig att Sibbo hör till de framgångsrika kommunerna där befolkningen har vuxit kraftigt under de senaste åren. Allt fler vill bo i kommunen.
Sibbos kommundirektör Mikael Grannas daterar startskottet för den snabba utvecklingen i kommunen till Helsingfors annektion av Östersundom i sydvästra Sibbo.
Bråket med huvudstaden fick kommunen att tänka om.
De senaste åren har Sibbo framhävt sina styrkor som en del av pendlingsområdet i Helsingforsregionen. Samtidigt har Helsingfors inte alls utnyttjat sitt nyvunna område vilket lämnat fältet öppet för Sibbo.
Bara några få kommuner i Finland kan tävla med den relativa befolkningsökningen i Sibbo. En av dem är Jomala på Åland som vuxit allra kraftigast.
I botten i Svenskfinland ligger Hangö som förlorat 8 procent av sina invånare de senaste fem åren.
Läget strax utanför Mariehamn och Helsingfors har varit gynnsamt. Befolkningen i Jomala och Sibbo har ökat med kring tio procent eller mer under de senaste fem åren, visar HBL:s granskning av befolkningsutvecklingen i det svensk- och tvåspråkiga Finland.
Tillväxten i Jomala på nästan 14 procent är störst i landet med bred marginal.
Jomalas kommundirektör John Eriksson ser flera orsaker bakom expansionen.
Kommunens centrala läge på Åland är en fördel, och det som Eriksson kallar för ”de geografiska förutsättningarna”.
– Vi kan erbjuda alla slag av boende: i detaljplanerat område i tätort, i skogen, i lantlig miljö eller strandnära boende.
Enligt Eriksson råder det politisk enighet i Jomala om att gynna tillväxten. Det betyder att markägarna och byggföretagen ges stor frihet samtidigt som kommunen håller sig till sin läst och inte bygger själv.
– Det goda samarbetet med näringslivet har varit viktigt. Kommunen har ansvarat för sakkunskapen kring planläggningen och administrationen, medan företagen byggt och sålt till det pris de vill sälja för.
En annan orsak till tillväxten är duktig personal och satsningar på skola och barnomsorg, säger Eriksson.
– Våra skolor och daghem placerar sig bra i jämförelser, det gör kommunen attraktiv.
Det skadar inte heller att Jomala är skuldfritt och har lägst skattesats i Finland, 16,5.
Sibbo vände blicken västerut
För Sibbos del började tillväxten i början av 2010-talet för att ytterligare accelerera efter 2015. Kommunen är nu 50:e störst i Finland och har kört om gamla industriorter som Kemi och Varkaus.
Det som Sibbos kommundirektör Mikael Grannas kallar för Östersundområnet var startskottet för den snabba utvecklingen i kommunen. När Helsingfors med statens hjälp annekterade delar av västra Sibbo skakades Sibbo i sina grundvalar.
– Tidigare hade Sibbo sett sig mera som en del av Östnyland och vänt ryggen västerut mot Helsingfors, säger Grannas.
Bråket med huvudstaden fick kommunen att tänka om. De senaste åren har Sibbo framhävt sina styrkor som en del av pend
lingsområdet i Helsingforsregionen.
– Målet är inte att skapa en storskalig stad utan att erbjuda småstadsboende på flera orter i kommunen med nära till landsbygden och naturen. Det ska vi göra utan att glömma byarna. Där ligger vår attraktionskraft, säger Mikael Grannas.
Ironiskt nog har Helsingfors annektering av Östersundom gynnat tillväxten i Sibbo. Helsingfors har inte utvecklat Östersundom alls. Boende i östra Helsingfors som funderar på att köpa hus i de östra delarna av Helsingforsregionen ser därför främst på möjligheterna i Sibbo.
Grannas tror att Sibbos snabba tillväxt fortsätter de närmaste åren. Nickby, Tallmo och Söderkulla byggs ut, och tågförbindelsen mellan Kervo och Nickby öppnas för persontrafik under 2020-talet.
Minus för västra Nyland
Utvecklingen är dystrare i västra Nyland där alla kommuner från Sjundeå västerut har förlorat invånare sedan början av 2014. Sjundeå, Ingå, Raseborg och Hangö har nu drygt 47 000 invånare. Det är cirka 2 000 färre än för fem år sedan.
Störst är tappet i Hangö där flyttnettot för de senaste fem åren ligger på minus 700 personer eller 8 procent av befolkningen.
– Det är en djupt existentiell fråga för Hangö. Hur ska vi råda bot på befolkningsutvecklingen?
Det är Hangös stadsdirektör Denis Strandell som ställer frågan.
Strandell beskriver hur den krympande befolkningen i Hangö är resultatet av en utveckling som pågått i 30 år. Han räknar med att staden förlorat över 4 000 invånare under de senaste tre decennierna.
– I den stora bilden har globaliseringen spelat en stor roll. Jobben i branscher med låg förädlingsgrad har försvunnit till förmånligare länder, först till Europa och sedan till Asien.
För Hangös del har utvecklingen slagit mot till exempel stålverket i Koverhar och tidigare mot textilindustrin.
Helt tröstlös är situationen inte. Hamnen är konkurrenskraftig och trots allt finns det rätt många företag och jobb i staden. Men det är inte alltid Hangöbor som drar fördel av jobben. Ofta kommer arbetstagarna från grannstaden Raseborg.
Hangö både gynnas och missgynnas av sitt unika läge långt ute på udden i Finska viken. Staden är naturskönt belägen men obekvämt placerad för dem som pendlar till andra orter.
– Det som gör oss så attraktiva ligger oss också i fatet. Vi är utanför Helsingforsregions pendlingsområde. Så om den ena föräldern i en familj får jobb i Hangö medan den andra fortfarande jobbar i Helsingfors, då väljer kanske familjen att bosätta sig i Karis, som kompromiss, säger Strandell.
Att Hangö är en livlig sommarstad med många deltidsboende ser Strandell som mycket viktigt.
– Frågan är om vi över huvud taget skulle kunna upprätthålla vår nuvarande servicenivå utan dem.
Strandell hoppas på ännu större politisk enighet kring stadens ödesfråga. Han ser att staden i alla sina beslut borde ställa sig frågan: Gagnar beslutet tillväxten?
– Om svaret är jo, borde vi inte se på detaljer utan bestämma oss för att gå vidare med frågan. Vi borde gräva ned de små stridsyxorna och koncentrera oss på att locka nya företag och invånare