Finland klår Sverige 10–2 i mediekampen

I den nordiska sandlådan råder kulturella och massmediala skygglappar som hindrar svenska företag från att få upp ögonen för Finland – medan vi ängsligt sneglar på grannen i väst.

Det finns kända okändheter, alltså saker som vi är medvetna om att vi inte känner till. Men det finns också okända okändheter – sådant som vi inte vet att vi inte vet. Ungefär så sa Donald Rumsfeld, USA:s försvarsminister i ett pressmöte 2002.

Håller Finland på att bli en okänd okändhet i Sverige? Svenska små och medelstora företag som vill växa snabbt men ännu inte har etablerat sig i utlandet kommer sällan ens att tänka på Finland, avslöjar en färsk utredning skriven på uppdrag av Sveriges ambassad i Helsingfors och Hanaholmens kulturcentrum.

I festtal lovordas de politiska, kulturella och ekonomiska kontakterna mellan Finland och Sverige. Men på gräsrotsnivå är realiteterna bistra: få svenska små och medelstora företag inser hur smidigt, okomplicerat och tryggt det vore att etablera sig i Finland. Trots liknande lagstiftning, infrastruktur, standarder, marknader och kultur så upplevs inte Finland automatiskt som en extra hemmamarknad där svensken naturligt kan ta sig in och navigera. Större marknader lockar mer, och i regel förbises Finland kallt då svenskarna bygger internationaliseringsstrategier.

En rimlig förklaring är ren och skär kunskapsbrist. För att sänka den mentala tröskeln måste man höja kunskapsnivån – eller snarare reparera den kunskapslucka som har uppstått i drygt tio år i takt med att svenska mediers intresse för Finland har rasat.

Varje lands image, landsbild och rykte spelar en avgörande roll inom affärer. För att svensken igen ska få upp ögonen för oss så räcker det inte så långt ifall finska staten ensam storsatsar på att höja profilen hos varumärket Finland.

I dag är det enbart Sveriges Radio som håller sig med en utskickad korrespondent i Helsingfors, en enda person som också bevakar Baltikum och Polen. Inom svenska dagspressen – förutom vid Dagens Nyheter – är läget ännu sorgligare. För drygt tio år sedan kunde vi ännu via svenska medier kontinuerligt följa med större skeenden inom finsk politik och ekonomi. Dagens industri hade en fast korrespondent i Finland. Också stora drakar som Svenska Dagbladet, Expressen och Aftonbladet hade fasta medarbetare i Helsingfors. Rentav Göteborgsposten ansåg sig ha råd att satsa på Finlandsbevakningen.

Numera serveras svenskarna främst sporadiska, ofta på andrahandskällor baserade reportage om finska brottsfall med Sverigekoppling. Då Finland sällan nämns i rubrikerna så upphör vi småningom att existera i svenskarnas ögon. Av högt uppsatta personer inom svenska medier har jag personligen fått höra att Finland betraktas som ”en tredje gradens fråga av läsarna”. Visst kan man ännu räkna med att äldre generationer i Sverige känner till Finland och ländernas gemensamma historia, men många under 40 dras med okunnighet, blandad med stereotypa uppfattningar.

Kontrasten är skarp: samtidigt som svenska medier har lagt sin Finlandsbevakning på sparlåga (för att inte säga på is) så förblir det finländska korrespondentnätverket i Stockholm i praktiken oförändrat, alltså flerfaldigt. Till finländska medier verksamma i Sverige räknas bland annat nyhetsbyrån STT, Helsingin Sanomat, Hufvudstadsbladet, Yle (på finska och svenska) och MTV3, för att inte nämna en handfull tidskrifter. Totalt rapporterar tolv journalister om Sverige för tio separata finska medier, visar en förteckning hos svenska utrikesdepartementet.

Skulle arrangörerna av Sverigekampen införa en gren där man tävlar om att sätta grannlandet på mediekartan så tar Finland en paradseger 10–2. Då målet är att locka fler svenska företag till Finland – och vice versa – så måste medierna, i synnerhet de svenska, först göra grundarbetet. Kära grannar: öppna era ögon och försök betrakta Finland som något mer än en udda källa för blåljusnyheter. Då märker ni snabbt att ni bor intill en modern och fullt seriös affärspartner i öst.