Rädda mer än Varuhuset

”Ute i världen lever bokhandlar och varuhus en renässans, icke så våra flaggskepp.”

Det hände sig att i en sällsynt vacker huvudstad i världens lyckligaste land, fanns en av invånarna älskad esplanad. Den sträckte sig från hamnen till stadens, och därmed landets, kommersiella och kulturella centrum. I slutet av esplanaden låg Varuhuset, Teatern och Bokhandeln. Alla tre grundade, ägda eller förvaltade av en viss språkgrupp. Alla tre arkitektoniska pärlor belägna endast några tiotal meter från varandra.

Men av någon orsak slutar sagan här, för sagda triangel är i dag i bästa fall obemärkt. Det vibrerar inte precis av synergi mellan dessa tre byggnader och det de representerar: scenkonst, litteratur och mode. Där finns bilköer, trafikljus och någon enstaka gatumusikant. Människor passerar. Platsen saknar ett etablerat namn, för att inte tala om identitet.

Samtidigt har triangeln omgärdats av lyckade urbana initiativ. I väst finns i dag stadens trivsammaste shoppingkvarter med sushibarer, antikvariat och second hand-butiker. I öst, det vill säga andra ändan av esplanaden, har det uppstått trendiga pizzerior och utebassänger. Norr om triangeln kom först det rymliga och ljusa universitetsbiblioteket Caisa. Sedan öppnades förra året det nya museet, Amos Rex, som fick befolkningen att köa i timtal för att se konst i spännande utrymmen under jorden. Efter det kom förstås Ode, det prisbelönta nya centrumbiblioteket. Dit strömmar människor inte så mycket för att läsa böcker som för att vistas i ett gemensamt vardagsrum.

Utanför Ode och Musikhuset, liksom utanför Amos Rex vid Glaspalatset, har stadsbor och turister börjat mötas, sola sig, skejta och dejta på ett alldeles ofinländskt vis.

Vad händer då med triangeln Teatern-Bokhandeln-Varuhuset?

Vad jag vet, baserat endast på det som syns då jag går förbi: ingenting.

Stockmanns ekonomiska misstag dominerar nyhetsrapporteringen. Medan varuhuset kämpat för att återuppfinna sig såldes som känt Akademiska bokhandeln och förlorade stora bitar av sin själ. Ute i världen lever bokhandlar och varuhus en renässans, icke så våra flaggskepp. Bland andra Financial Times finner det obegripligt att vi nedgraderat en av världens finaste bokhandlar och upplåtit det centralaste hörnet i triangeln till en internationell kaffekedja.

Tänk teaterproduktioner som har midnattspremiär samtidigt som bokhandeln har temavecka kring författaren och varuhuset kostymmaskerad i hela nedre våningen. Tänk popup-utekaféer, bänkar, kanske en lekplats? Något socialt och spännande i de underjordiska gångarna mellan byggnaderna?

Vore jag stadsplanerare, eller ännu hellre finlandssvensk hövding med aptit på nästa projekt efter succén med Amos Rex, skulle jag härnäst ta mig en ordentlig titt på triangeln.