”Det ska inte finnas några utfyllnadsord”

Författaren Robin Valtiala är den verkliga haikuexperten i HBL:s urvalsjury. Förutom att han själv skrivit och publicerat haikudikter har han översatt haiku till svenska från både katalanska och japanska.

HBL:s läsare känner Robin Valtiala också som litteraturkritiker, och den minnesgoda kommer kanske ihåg hans essä om den katalanska haikun från 2017. Hans haikusamling Barnvagn i överhastighet kom ut 2013.

I egenskap av jurymedlem för HBL:s finlandssvenska haikumästerskap resonerar han gärna om den eviga frågan vad som kännetecknar en bra haiku och liksom den övriga juryn förespråkar han en pragmatisk syn på formkraven.

– Det blir urfånigt att på västerländska språk följa de traditionella japanska reglerna, eftersom japanskan är så annorlunda, säger Valtiala som behärskar språket i någon mån.

– Till exempel räknar japanskan stavelser på ett annat sätt. Bokstaven ”n” är en egen stavelse!

Antalet stavelser inte avgörande

Ska vi vara riktigt noga borde vi inte ens tala om stavelser utan om mora i haikusammanhang. En svensk stavelse kan bestå av en, två eller till och med tre mora. Men Valtiala tycker hursomhelst inte att det är avgörande om haikun innehåller tolv, femton eller nitton stavelser.

– Jag brukar låta intuitionen styra. Men det ska inte finnas några utfyllnadsord. Om man vill följa regeln om sjutton stavelser kanske man vill lägga till ett ”nu”, ”här” eller ”där” – men det blir lätt långsökt. Det är viktigare att alla ord är motiverade.

Andra tips till nybörjaren är att tänka på rytmen och vara konkret i språket.

– Haikun ska vara kort och innehålla en bild och någon visdom: en tanke eller insikt att förhålla sig till. Men det är inte en lärodikt!

Hur ser du på rim och allitterationer? – Frågan är alltid hur motiverat det är. När jag har översatt från katalanska har jag märkt att de rimmar lite mer än andra, medan japanska haiku oftast inte gör det. I äldre svenska översättningar kan man se en del rim, men vanligt är det inte.

Har du några lästips till dem som önskar fördjupa sig i haiku? – Det finns massor på svenska! Lars Vargö är en haikukännare i Sverige som gett ut flera antologier och skrivit böcker om haikuförfattare. En annan är Per Erik Wahlund som gav ut mycket på 60- och 70-talet. På engelska finns hur mycket som helst och finskan betraktas av många som ett bra haikuspråk, den är melodisk på samma sätt som japanskan.

Om man vill följa regeln om sjutton stavelser kanske man vill lägga till ett ”nu”, ”här” eller ”där” – men det blir lätt långsökt. Det är viktigare att alla ord är motiverade. Robin Valtiala

FOTO: EMILIA SILTAVUORI

Hur föddes din egen relation till haikun? – Vi hade haikuböcker hemma när jag var barn. På något sätt passar den mitt temperament – jag är en detaljmänniska och mitt temperament är rytmiskt. Kanske har det att göra med att jag har en ofarlig hjärtoregelbundenhet, som gör att mitt hjärta slår lite tidigare eller senare än man väntar sig – som när Thelonious Monk spelar piano.

Två mästare

Vi avslutar med ett par tolkningar som Valtiala gjort av två japanska mästare (fler översättningar av samma poeter ingår för övrigt i Nya Argus nr 7/2019).

Först Kobayashi Issa (1763–1828), buddistprästen som i följande rader visar sitt underbara handlag:

kärleksvilda katt i spegeln ser du din dom att återfödas

En som vid 1900-talets början försiktigt utmanade haikuns klassiska former var den plågade mästaren Akutagawa Ryunosuke:

öar långt ute de som bor där måste

äta upp sin dimma

FREDRIK SONCK