Torsti: Ribban har sänkts i det alpina landslaget
Efter en månad av funderingar bestämde sig Samu Torsti för att fortsätta karriären. Han gör det i ett landslag som söker stabil mark att stå på.
Efter en paus kände jag att jag har drivet i mig. Jag känner mig hemma när jag står på skidorna. Samu Torsti Alpin skidåkare
När Ski Sport Finland presenterar det alpina landslaget är det en rad okända ansikten som radar upp sig.
Sötebrödsdagarna är långt borta. Det känns som att det har gått ett halvt liv sedan Tanja Poutiainen och Kalle Palander tog pallplatser i världscupen.
Samu Torsti är den enda idrottaren i det här landslaget som var med när alpint hade en helt annan status i Finland. Han gjorde sin världscupdebut 2009 och medger att skillnaderna är tydliga.
– Jag var ung och absolut ingenting när jag debuterade. Nu är en ung åkare som kör sin första tävling i världscupen nästan en profil. De får en mycket högre status direkt.
– Ribban är sänkt. Det blir ju också naturligt när vi inte har några stjärnor. Utan de yngre skulle jag vara ensam i landslaget.
Torsti säger att det blir ett problem i träningen. Nu finns det ingen Palander eller Sandell att jämföra sig med.
– Då såg man varje dag hur fort det går i täten. Nu finns inte den möjligheten.
Du vet inte riktigt var du står? – Det blir så. Jag kan känna mig snabb, men hade kört ännu fortare om någon hade utmanat mig. Det är något som vi måste jobba med varje dag.
Dessutom har det varit oroligt i takorganisationen Ski Sport Finland. Folk har bytts ut, tränare och servicemän har kommit och gått.
Förbundet har letat efter en röd tråd och det påverkar även idrottarna.
– Det har varit lite kaos, säger Torsti.
Hur ser det ut nu?
– Jag tycker att det är bra skött i dagsläget. Jag har varit med i tio år och nu är det första gången som Ski Sport Finland bygger något nytt för finländsk alpin åkning. Det känns positivt.
Torsti uttrycker ändå frustration över bristen på kontinuitet. Han har fått börja om från början flera gånger när en ny tränare och serviceman har landat i landslaget.
Ett exempel är inför OS 2018. Tätt inpå mästerskapet försvann tränaren när resultaten uteblev.
– Efter det nådde jag min bästa mästerskapsplacering och körde jättebra resten av säsongen på nya skidor. Efter säsongen åkte alla ut igen.
– Vi har inte vetat vart vi vill. Nu är jag nöjd med läget i förbundet.
Tog en lång funderare
Förra säsongen var inte lyckad för Torsti. Han tog bara poäng i en världscuptävling och det var mycket som gick snett.
– När vi kom från glaciärerna till normal snö fick vi problem. Det var en jäkla massa komponenter som ledde till dåliga resultat. Man fattade inte ens allt själv. Dessutom var vårt lag orutinerat och tränaren och servicemannen jobbade i världscupen för första gången. Alla fick lite panik.
Efter säsongen var Torsti tvungen att ta sig en riktig funderare. Är det värt all uppoffring om man inte når några resultat?
– För första gången var jag i en stor och djup grop. Jag började fundera på vad jag ska göra när jag blir stor. Ska jag fortsätta att åka? Borde jag sluta? Det ger ingen balans i tillvaron att sätta så här mycket tid på något som inte ger resultat.
Efter en månad bestämde sig 27-åringen – Torsti fyller 28 i början av september – för att fortsätta.
– En stor del av de negativa tankarna berodde på att jag var trött efter en lång säsong. Efter en paus kände jag att jag har drivet i mig. Jag känner mig hemma när jag står på skidorna.
– FM-tävlingarna i våras var väldigt viktiga. Det var enda gången under förra säsongen som jag lyckades köra fort och aggressivt. Det räckte
ändå för att ge känslan att jag fortfarande har det i mig.
”Klimatförändringen är en sanning”
Torsti är på en tillfällig mellanlandning i sin hemstad Helsingfors. Snart bär det av på nya läger inför världscupstarten i Sölden i Österrike i slutet av oktober.
Det är oklart vart landslaget åker för att träna.
– Snöläget i hela Europa är väldigt dåligt. Klimatförändringen är på allvar.
– Det är frustrerande att inte kunna göra en långsiktig planering, och sedan slår ju det här också mot tävlingssäsongen. I Europacupen, där saker inte sköts lika proffsigt som i världscupen, blir det ännu värre.
Det här påverkar också det ekonomiska. Längre resor för att hitta snö innebär större omkostnader. Torsti uppskattar att det behövs ungefär 30 000 euro för att få livet att gå runt som en åkare i världscupen.
Det ekonomiska stressar honom inte, men det är ändå en faktor.
– Allt är lättare när man är tjugo, men min flickvän och min familj stöttar mig. Jag har bra sponsorer. Jag vet vad jag kan åstadkomma i backen och det ger en trygghet.
Det som oroar lite mer är mycket bekant.
– Vi har en ny tränare och en ny serviceman. Jag får börja om. Igen.