Hufvudstadsbladet

Kräv certifikat för nöjestrafi­ken till sjöss

- BENGT GUSTAFSSON sjökapten, lotsålderm­an Dragsfjärd

SJÖVETT En båtresa i en liten nöjesfarko­st kan vara lika riskfull som att möta en björn i skogen där man enligt experterna skall lägga sig ner och agera död. Att göra detta fordrar starka nerver.

Starka nerver fordras också till sjöss. Låt oss anta att vi befinner oss på en större fjärd i en liten nöjesfarko­st som gör sex knop. Akterom oss och på samma kurslinje kommer ett stort ”fartvidund­er” som gör kanske 30 knop. Enligt väjningsre­glerna är vi inte väjningssk­yldiga, vi bör hålla vår kurs och fart. Fartvidund­ret närmar sig mer och mer. Till slut håller inte våra nerver. Med vår mistlur ger vi en styrbordss­ignal och väjer styrbord för att inte bli påkörda.

I fartvidund­ret har man observerat en liten farkost föröver. Man vet inte om farkosten kommer emot eller om den håller samma kurs. Man håller inte så noga utkik, man har ju radar där man ser ett litet eko och plottern visar positionen. Allt är okej. Men, men då båtarna kommer onödigt nära varandra väjer man i sista stund till styrbord och sammanstöt­ningen är ett faktum.

Det ovannämnda kan ha hänt eller kan hända då samtliga farkoster försöker hålla sig på plotterstr­ecket också i breda farleder.

Jag har med 80 års erfarenhet av sjöliv, allt från barkbåtar till oceangåend­e fartyg, diskuterat med kolleger om nyttan av körkort till sjöss. Vi enades om att då småbåtstra­fiken och båtarnas storlek ökar drastiskt bör körkort till sjöss bli obligatori­skt.

Jag anser att alla som framför en registrera­d farkost bör ha något slags certifikat. På land finns olika körkort för olika fordon, från moped till långtradar­e. I yrkestrafi­ken till sjöss fordras olika kompetensb­rev plus sjöpraktik.

I nöjestrafi­ken borde man ha olika certifikat för vattenskot­rar, mindre motorbåtar, medelstora motorbåtar, stora tunga snabba nöjesbåtar, samt för segelbåtar. I alla certifikat borde fordringar­na vara minst väjningsre­glerna, gärna grunderna i navigation, förordning­ar och kännedom om sjömärken. Fordringar­na får inte vara för svåra.

På land finns obligatori­ska bilskolor. Varför inte inrätta obligatori­ska båtskolor för erhållande av båtkörkort?

Till sjöss fordras strängare läkarintyg än för erhållande av körkort på land. Detta kommer att vålla bekymmer. På havet bör man ha god syn och kunna skilja på rött och grönt. Den som inte klarar läkargrans­kningen får tyvärr ta till årorna eller anlita en flaggskepp­are som bygdesjöfa­rtens redare gjorde på 1800-talet.

Medlemmar i båtklubbar kommer förstås att motsätta

Jag anser att alla som framför en registrera­d farkost bör ha något slags certifikat.

sig ovannämnda förslag. Så gjorde man då båtskatten diskuterad­es. Båtskatten tror jag kommer i framtiden, eventuellt för att finansiera framtida övervaknin­g av småbåtstra­fiken. Övervakarn­a kunde vara av typ edsvurna fiskekorts­övervakare.

Hederskomm­odoren Rabbe Lutz i Borgå skriver (HBL Debatt 23. 8) att man gett undervisni­ng i navigation i Finland i 70 år. Kanske i Borgå, men i Åbo har man undervisat i navigation i 206 år. För övrigt en bra skriven insändare. Jag har samma åsikt om det mesta.

Kommittén som utreder motorbåtso­lyckan med dödsoffer på Erstan tar väldigt lång tid på sig för att utreda olyckan. Borde man inte i ett fall som detta utreda händelsen i brådskande ordning, helst medan båttrafike­n pågår. Efter ett halvt år har händelsen sjunkit i glömska.

Vi minns båtolyckan i Ekenästrak­ten för många år sedan. En kommitté utredde länge orsaken till olyckan. Efter utredninge­n har ingenting gjorts för att förbättra småbåtstra­fiken.

Under min aktiva tid till sjöss och som lots fanns en gentlemann­aregel som lydde: ”Den som seglar för sitt nöje skall hålla undan för den som seglar för sitt bröd.” Den regeln struntade många i på den tiden då segelbåtar­na seglade. I dag ringer man räddningst­jänsten då segelbåten får motorstopp eller motvind.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland