Pojkhumorn ångar över boksidorna
Med sin Zoo!-serie levererar radarparet Kaj Korkea-aho och Ted Forsström exakt den efterlängtade, humorstinna skildringen av högstadietiden, då tonårstiden briserar i fejset på en. Typ.
Kaj Korkea-aho & Ted Forsström Zoo! Kärlek plz Förlaget m 2019
Mer roliga finlandssvenska ungdomsromaner, plz! Så låter mantrat för kritiker, lärare och bibliotekarier. Och med sin Zoo!-serie levererar radarparet Kaj Korkeaaho och Ted Forsström exakt den efterlängtade, humorstinna skildringen av högstadietiden, då tonårstiden briserar i fejset på en. Typ.
Som ungdomsromaner placerar sig Zoo!-serien vägg i vägg med mellanåldersromanen och lånar också det visuella berättandet som bärande balk härifrån. Att barnböcker för att sälja numera förväntas utkomma i serier, ibland i en så brutalkommersiell anda att det som tidigare var tjocka romaner nu säljs kapitelvis, är ett gissel. Men i bästa fall blir det som med Zoo!-serien att en värld, här högstadiet, byggs upp och nyanseras efterhand. Och säljer gör serien. Sammantaget i 15 000 exemplar på svenska och finska. Dessutom har de fått en nominering till Finlandia junior och exportpriset Tulenkantaja samt röstats fram som årets biblioteksbok och filmatiserats som tv-serie.
Den tredje boken, Zoo! Kärlek plz, tar vid där den förra slutade. Atlas Frisk e-postar fortfarande sin bästis Elliott som flyttat till Nya Kaledonien (avlägsen ögrupp i Malaysia med sporadisk uppkoppling). Boken bygger i sin helhet på Atlas brev och bilder. Den gryende kärleken till Sarah-li har fått en törn och i stället kärar Atlas ner sig i bildvikarien Claudia. Greppet att ta den klassiska tematiken med flickor som förälskar sig i sin lärare och låta en pojke genomlida likadana kval är rolig.
Petri Otsamos bildberättande passar som hand i handske. Det märks att han regisseras av Korkea-aho och Forsström eftersom bilderna så organiskt medberättar intrigen och bidrar med humor och kontrapunkt.
Zoo!-serien präglas av uppsnappad jargong och ny teknik, och flyter över i bildspråket, som när det fyndigt talas om att ”installera en ny version av verkligheten”.
Plädering för pubertal pojkhumor
Att den första boken hade sina barnsjukdomar var uppenbart, särskilt i balansgången kring hur pk man borde vara då det gäller sexism och exotifiering. Som svar på den debattunge som uppstod kring konceptet skrivs nu kanslisten Annette in enligt Strindbergsk ”Akta dej din jävel, vi ses i min nästa roman!”-mall. Byråkraten Annette beställer seriestrippar till Lärarbladet, men vill ändra på det mesta, för att inte kränka någon. Hon får stå för en välvillig fyrkantighet, medan Korkea-aho och Forsström skriver in en plädering för pubertal pojkhumor.
Det hela blir en fråga om genrerepertoar och gränsdragningar. I själva verket har Zoo!-serien redan backat bandet och rättat till de klumpigaste klavertrampen, om än placerade i Atlas mun. Att maskuliniteten sätts på spel är trots hinnan av humoristisk pubertal humor bokseriens hjärteärende. Vem som helst som vistats bland tonårspojkar som återberättar memes vet att Zoo!-versionen är en städad lillebror till vad som verkligen sägs på nätet och i korridorer. Och visst har ungdomsromanen alltid sökt den balansen mellan aktualitet och litteraritet. Korkea-aho och Forsström är drivna och ambitiösa, det märks i hur sammanhållen romanen är att inget lämnas åt slumpen.
Humorn ångar över boksidorna. Schemat över hur du blir fotbollskille eller osynlig är obetalbart. Eller vad sägs om cheerleaderigelkottar i pyramidformation?
Atlas visuella alter ego, Igelkotten.
Atlas hänger med kompisarna Miniturken (från en felsägning av truck) och Dhamarpeet. Skolans coola killar Justus, som kom ut som gay i förra boken, och Liam får efterhand nyanser. Tjejerna Atlas vacklat mellan, Sarah-li och Tessie skildras med skärpa. Tessies felstavade mess är oerhört underhållande.
Sarah-li och Tessie är trötta på stämningen i skolan, där alla stirrar i sina skärmar och utlyser revolution. Det urartar i kladdigt fruktkrig i skolmatsalen, men antihjälten Atlas styr efterhand upp situationen.