Flerstjärnigt betyg för Esa Kotilainens utflykter i rymden

Esa Kotilainen

Tellus (Presence Records)

Efter en rad soundscapeplattor styr syntspecialisten Esa Kotilainen med Tellus åter in i proggsfärer. Med sin utpräglat måleriska musik påminner Tellus om Kotilainens första soloplatta Ajatuslapsi från 1977.

Kotilainen är en hängiven minimoog-entusiast som i övrigt också föredrar analog utrustning och därför utstrålar Tellus liknande värme som till exempel Tangerine Dreams och Klaus Schultzes bästa album från 70-talet.

Förutom Anssi Nykänen medverkar också basisten Lauri Porra och musikmångsysslaren, keyboardisten Matti Kervinen.

Albumet består av fem instrumentalkompositioner och låtarna avlöser varandra smidigt som i ett tajt planetarieljudspår.

Skivan inleds med titelspåret som genom ett långsamt växande tema formas till en dryg fjorton minuters tripp. Anssi Nykänens trumslag är dramatiska och låtens upprepade dystra tema skapar en avvaktande atmosfär.

Därpå följande Musta Kuu vibrerar av den slags spänning, mystik och romantik som man oundvikligt förknippar med ”rymdmusik”.

Albumet består av fem instrumentalkompositioner och låtarna avlöser varandra smidigt som i ett tajt planetarieljudspår.

Avaruusromua-spåret svänger med kosmiska virvlar och i Punainen Kuu samsas orientaliskt med proggslingor.

Seulaset avrundar skivan med kontemplativt skådande av Plejaderna (stjärnbilden) och kompositionen känns just lämpligt avspänd efter fyra intensiva spår. Tellus granna syntmattor och bastanta trummande bildar en högst fascinerande och realistisk bild av jorden.

Klart förtjänt av ett flerstjärnigt betyg.