Livsutrymmet krymper för herdarna i Jordandalen
Medan den förre premiärministern Benjamin Netanyahu ger löfte om att annektera Jordandalen, krymper livsutrymmet för de palestinska herdarna i dalen.
Några dagar innan de israeliska valen gav premiärminister Benjamin Netanyahu ett löfte om att annektera alla israeliska bosättningar på Västbanken, och att omedelbart efter regeringsbildandet börja med att annektera Jordandalen, ett strategiskt och för jordbruket centralt territorium, en landremsa som sträcker sig från Gennesaretsjön till Döda havet.
– Vi har inte haft en sådan möjlighet sedan sexdagarskriget, och jag tvivlar på att vi kommer att ha en liknande möjlighet under de kommande 50 åren. Ge mig makten att garantera Israels säkerhet. Ge mig makten att fastställa Israels gränser, sade Netanyahu på en presskonferens i Tel Aviv innan valet.
Hans plan att annektera en tredjedel av Västbanken skulle endast lämna städerna Jeriko och Al Auja under palestinskt styre, och isolera dem från resten av Västbanken. En annektering av området skulle ha allvarliga medmänskliga kostnader och kunde hota stabiliteten på hela Västbanken.
Netanyahus uttalande kom inte som en överraskning. Faktum är att han tidigare också gett löften om annektering precis före val, i ett försök att vinna stöd bland sionistiska väljare på högerkanten.
Netanyahus rival, den före detta generalen Benny Gantz från Kahol Lavan-partiet låg enligt opinionsundersökningarna knappt i ledningen i de israeliska valen i tisdags. Enligt Time har Gantz inte dömt det senaste uttalandet men i stället tagit äran för den ursprungliga planen och uttalat att ”Jordandalen är en del av Israel för evigt”.
”Ett politiskt spel”
För den palestinska herden Borhan Abu Ahmad, 45, är den förre premiärministerns uttalande ett ”tomt löfte”, och ett sista försök att klänga sig fast vid makten.
– Det är ett skämt, de kommer aldrig att annektera området. Det är ett löfte till bosättarna, och ett politiskt spel för att se hur palestinierna reagerar, säger Abu Ahmad, som är bosatt i det lilla samhället Ras al Ahmar i den norra delen av Jordandalen.
Abu Ahmad har levt där sedan 2003. I dag skämtar han ironiskt om sina grannar, vilka omfattar 100 soldater i militärbasen bredvid hans hus, samt runt 30–40 bosättare.
– Grannsämjan är inte den bästa möjliga. Jag vallar boskap i bergen varje morgon. Det har sina risker eftersom bosättarna är aggressiva. Ibland attackerar de oss palestinier, andra gånger ringer de militären så de kommer och anhåller oss, säger Abu Ahmad.
Senast förra veckan blev några av hans palestinska grannar anhållna för att valla boskap i bergen. Enligt Abu Ahmad hade bosättarna ringt militärbasen i närheten, och inom en timme hade de israeliska soldaterna anhållit herdarna och lagt ögonbindel på, och hållit dem under några timmar i militärbasen.
– Under israeliska valtider blir bosättarna mer aggressiva och mer våldsbenägna. De kan agera hur de vill, säger Abu Ahmed.
Det är förvånande att Abu Ahmed och hans familj kan bo kvar på området. Förutsättningarna i Jordandalen är svåra nog – under sommaren kan temperaturen stiga till 45 grader, och vattentillgångarna är knappa. Familjerna i bergen bor i bristfälliga tält, och det finns risk att trampa på minor då man vandrar i bergen.
Faktumet är att Jordandalen känns mer som en militärzon än en öken. I dalen finns ett tjugotal israeliska militärbaser och uppskattningsvis 11 000 israeliska bosättare. Endast en tiondel av Jordandalen är under palestinskt styre, medan nio tiondelar är kategoriserat som C-område, vilket innebär att det är under kontroll av den israeliska militären.
– Alla dessa militärbaser är på palestinskt land. Men, militären är inte här för att skydda alla, de är här för att skydda bosättarna. Deras målsättning är att bli av med oss, säger Abu Ahmed.
Och enligt honom är Israels syfte, att driva ut palestinier i området, framgångsrikt.
– Jag minns tiden då det fanns mer än 30 herdar som arbetade i området. Vi gick alla ut i bergen tillsammans, hade rast tillsammans över en kopp te. Nu för tiden finns det endast få av oss kvar.
Får inte bygga på egen mark
Mindre än 10 kilometer från Ras Al Ahmar, i samhället Humsa bor den 73-åriga palestinska herden och jordbrukaren Mahmoud Hayed Ibsharat.
– Netanyahus plan är inget nytt för oss palestinier. Israeler har redan nu tagit kontroll över våra liv, och de har redan tagit den största delen av vårt land i Jordandalen, säger Ibsharat.
Konsekvenserna av den ockupationen, som varat i ett halvt sekel, är inte främmande för Ibsharat. Han har bott på samma markplätt han ärvde av sin far i över 45 år. Huset är på en kulle med vy över den israeliska checkpointen Hamra. Det korta avståndet till checkpointen har gjort honom till en måltavla för israeliska soldater.
Ibsharat får inte bygga på sin mark, och delar av hans hus har förstörts över 20 gånger. Varje ny del han byggt har vanligen förstörts inom en månad. Endast huvudbyggnaden av hans hem, som funnits där innan ockupationen under det jordanska styret, har lämnats orört.
– De kan göra vad de vill, men vi kommer inte att lämna. Detta är vårt land. Om Israel, eller Netanyahu, eller någon, bestämmer sig för att annektera området, kommer allt att bli värre. Jag är säker på att det kommer att bli krig. Palestinierna kommer aldrig låta dem ta vårt land, säger Ibsharat.
Israel pumpar ut grundvattnet
De flesta palestinier i området delar Ibsharats syn om ett oundvikligt krig, om området skulle annekteras. Jordandalen är strategiskt viktig bå
de för israeler och för palestinier. Men dalen är central och ses av palestinier som ”fruktkorgen” i området, och i århundraden har merparten av frukter och grönsaker producerats i området.
I dag, på grund av bristen på rent vatten, som förvärrats av både klimatförändringarna, och av att Israel pumpar ut grundvattnet, har det kvarvarande saltiga regnvattnet lett till att det brukas mest dadlar.
Däremot ligger dalen på värdefulla grundvattenreserver. Detta gör att området är vitalt för alla parter i konflikten, då den ligger i en region som lider av förödande vattenbrist.
För de palestinska herdarna i dalen, är vatten en lyx de inte har haft tillgång till på årtionden. I Ras al Ahmar, måste Abu Ahmad köra en behållare med sin traktor varje vecka till en närliggande by för att köpa vatten.
Medan Israel fortsätter utöva kontroll över vattnet och jordbruket i regionen, kommer tisdagens valresultat osannolikt att förändra situationen för herdarna i dalen. Oberoende om det är Netanyahu eller Gantz som tar hem vinsten, är framtiden i Jordandalen inte i händerna på herdarna som bott i området i generationer. Palestinierna kommer fortsättningsvis att sakna kontroll över området.