Trump överraskar och väljer ”trevligaste killen på planeten”
Affärsjuristen Robert O’Brien kommer till Vita huset och presidentens innersta krets i ett ytterst svårt läge.
På drygt två och ett halvt år har Donald Trump avverkat hela tre nationella säkerhetsrådgivare.
Den första var en kufisk general med en del begåvning och tre delar omdömeslös och naiv iver. Han fick gå efter två veckor för att ha ljugit till vicepresidenten.
Den andra var också en general, den här gången en stark person med bestämda åsikter och en lite oslipad personlighet som inte föll Trump i smaken. Han fick sparken efter ett drygt år.
Den tredje var en veteranhök från Bush-eran med en överdrivet aggressiv vision om världen och USA:s roll i den, och en omättlig hunger för strålkastarljuset. Ja, och en yvig mustasch som Trump enligt rapporter ogillade. Hur han överlevde mer än ett år är ett mysterium.
Nu står den fjärde innehavaren av en av världens viktigaste säkerhetspolitiska positioner redo att bära in sina familjeporträtt i arbetsrummet i Vita husets mytomspunna västra flygel, och den här gången verkar Trump ha satsat på ett odramatiskt, tryggt och stabilt kort.
Trivs bättre i kulisserna
Robert O’Brien är en affärsjurist som beskrivits som den trevligaste killen på planeten och han har ett rykte av att komma överens med alla. Han har tjänstgjort på amerikanska utrikesministeriet såväl under Condoleezza Rice som under Hillary Clinton, och han trivs bättre i kulisserna än längst fram på scenen. Det karaktärsdraget kommer väl till pass med en president som hatar att se sig själv överglänst, speciellt av sin egen personal.
Trump ska ha fått upp ögonen för O’Brien i hans nuvarande roll som presidentens specialsändebud för gisslanförhandlingar. I den egenskapen fanns han bland annat i Sverige i somras för att övervaka rättegången mot den amerikanska rapartisten A$AP Rocky.
Trumps svåraste utrikespolitiska kris
Robert O’Brien kommer till Vita huset och presidentens innersta krets i ett ytterst svårt läge. Trump befinner sig mitt i sin svåraste utrikespolitiska kris efter attackerna mot de saudiska oljeanläggningarna i lördags. Om bevisen klart pekar ut Iran, kan Trump inte låta bli att besvara attacken på ett eller annat sätt. Han meddelade redan i går morse på Twitter att sanktionerna mot Teheran skärps, men det kommer sannolikt att krävas mera.
Trumps bästa golfkompis och en av republikanernas största krigshökar i senaten, Lindsey Graham, har redan gått ut och sagt att Trump visade svaghet när han backade i sista stund från en militär attack i somras efter att Iran skjutit ner en amerikansk drönare.
Trump ansåg då att förlusten av en obemannad drönare inte stod i proportion med en attack som skulle ha krävt omkring 150 iraniers liv. Enligt Graham gav det resonemanget Iran mod att ta nästa steg.
Oavsett om Grahams resonemang är rätt eller fel, riskerar Trump att se svag ut ifall han inte kraftfullt besvarar en militär attack mot den globala oljeförsörjningen. Problemet är att Iran är en respektingivande fiende som har kapacitet att slå tillbaka mot amerikanska intressen och liv. Iran är inte en motståndare man vill slåss med om ens eget liv inte är direkt hotat.
En cyberattack skulle vara mindre farlig, men samtidigt är det svårare för Trump att projicera beslutsamhet och styrka med en attack vars resultat inte nödvändigtvis är synligt. Allra minst på tv.
Internationellt samarbete?
Ett annat alternativ för Trump skulle vara att satsa fullt på att samla en stark internationell koalition till en gemensam diplomatisk front mot Iran, ifall det faktiskt visar sig att det är Teheran som ligger bakom attacken. Det kunde han gå in för när samtliga världens ledare samlas i New York nästa vecka för öppningen av Förenta nationernas generalförsamling.
En kursändring mot internationellt samarbete skulle, ifall lyckat, stärka fronten mot Iran och höja den globala respekten för Trump. Efter USA:s beslut att skrota kärnavtalet med Iran har USA och Europa varit på olika linjer i frågan vilket givetvis gynnat Iran. En enad internationell front kan te sig mer hotfull för Iran än ett USA vars ledare vacklar och visar att han helst inte vill befatta sig med militära äventyr någonstans utanför USA:s gränser. Frågan är dock om de europeiska allierade är villiga att samarbeta med USA efter två och ett halvt år av amerikansk soloåkning som hittills inte lett till annat än turbulens och tariffer.
Det är i de här steniga vattnen som den nya nationella säkerhetsrådgivaren Robert O’Brien ska hjälpa Trump navigera och det är ingen avundsvärd uppgift.