Yttrandefriheten är hotad

Samhälle Riksåklagaren, med yttrandefrihet som specialområde, behandlade sitt område i ett inlägg i HS (7.9). Hon lyfte fram desinformation, halvsanningar och allmän kritik som riktar sig till vissa grupper i samhället såsom hot mot demokrati och problematiken kring rättsstaten. Målgrupper för hat är bland annat personer som hör till en viss nationalitet, har en viss etnisk bakgrund eller bekänner en viss religion. Inlägget är läsvärt och informativt.

Det som kom fram i hennes inlägg är att yttrandefriheten i vårt land småningom begränsas och att allt fler områden och element kriminaliseras. Det är fråga om en eskalation där individens rätt att utrycka sig blir mindre transparent och i många fall måste prövas i domstol. De demokratiskt fastställda lagarna går före individens rätt att uttrycka sig själv i tal och skrift.

Det är klart att samhället måste skydda sig mot rasistiskt och andra former av hat i synnerhet mot minoriteter. Men när lagarna går mot de stora globala religionernas grundläggande tro och praxis är situationen en annan. Man trampar på den allmänna religionsfrihetens princip som garanteras i EUrätten. I Finland har vi omfattande lagstiftning som direkt strider mot flera världsreligioners grundläggande värderingar och trossatser. I dag är till och med ledande personer i samhället mål för utredningar som uttryckligen gäller deras tro och rätten att fritt uttrycka den.

Den politiska teoretikern Hannah Arendt har i sin omfattande analys av den totalitära staten behandlat statens roll som begränsare av yttrandefrihet. Man tog på 1930-talet bort rätten för judarna att uttrycka sin åsikt. Aristoteles konstaterade att yttrandefrihet är grunden för att vara en ”fri man” En slav har inte denna frihet. Staten argumenterar att den fråntar individen rätten att uttrycka sig fritt baserat på principen av det ”allmännas bästa”. Demokrati är inte en garant för att individen kan uttrycka sig fritt om olika värdefrågor, utan kan användas och används för att begränsa den individuella friheten. Detta sker i dag i många länder i världen och också bland vissa av EU:s medlemsstater.

Vi är på en farlig väg. Det är inte endast polisen och åklagaren som kan säga vad som är rätt eller fel. Det är också en fråga hur vi omfattar och omdefinierar vår värdegrund. Samhället är allt mer komplicerat och mångfasetterat. Det är inte endast den nordiska välfärdsstatens värdegemenskap som längre gäller i vårt land. De stora globalt verksamma religionerna och kulturerna påverkar också den.

De politiska partierna har delvis förlorat sin traditionella värdegrund. De ekonomiska realiteterna, globaliseringen, EU och finansmarknaden påverkar allt mer deras ideologier och värden. Deras verksamhet börjar likna en politisk värdedrivved. Allt är okay. I alla fall i princip om man inte skadar en annan. Internationella standarder, enpartistater såsom Kina, de internationella finansföretagen, globala storbolag inte minst inom informationssektorn begränsar ett litet lands politiska partiers verksamhet och påverkningsmöjligheter. Den nationella statskyrkan har också allt mer anpassat sig till marknadsekonomins och individualismens krav.

Vi är i en situation där den samhälleliga frustrationen och den uppfattade maktlösheten tar form av hat mot de svaga och utsatta i samhället. Vi lever i en farlig eskalationsprocess där risken för att staten allt mer begränsar den individuella friheten att uttrycka sig eller ens tänka. Utvecklingen är oroväckande. Vi vet vad en liknande trend ledde till på 1930-talet.