Det är bäst att vara tyst

Den här känslan får de flesta när de sitter i ett sällskap och alla andra har samma åsikt förutom en själv. Man vill inte ha bråk. Kanske man med tanke på framtiden tycker att det är bättre att hålla tyst, för att inte förstöra relationen till personerna i fråga. På det sättet kan man också i fortsättningen tillbringa trevliga kvällar tillsammans. Samtidigt vet man att diskussionen skulle få en helt ny infallsvinkel om det blev till en riktig debatt, den skulle bli mera mångsidig.

Ibland kommer jag att tänka på undfallenhetsmännen under Finlands självständighetskamp. Ordet undfallenhet har en negativ konnotation enligt mig, en grupp fegisar som inte vågade stå på sig när den ryska björnen skulle krama ihjäl Finland. Undfallenhetsmännens tanke var att man genom förståelse och tillmötesgående bättre skulle kunna tillvarata Finlands intressen på sikt.

Orsaken till att jag tänker på denna i dag avlägsna tvekamp mellan aktivister och undfallenhetsmän är att den uppenbara huvudfåran i Finlands politik är undfallenhet. Tankespåret om långsiktiga intressen genomsyrar allt. I rekryteringar vill man ha lämpliga personer som inte har för vassa kanter. Man skall vara lämplig och smälta in. Statssekreterare Raimo Sailas är tjänstemannen med den starkaste profilen Finland haft under de senaste 30 åren. Kan någon namnge en enda annan finsk tjänsteman? Till en viss nivå är det förstås möjligt att vara annorlunda, men likriktning är ändå den självklara huvudfåran. Så är det än, oberoende av att nya populistiska rörelser vuxit till sig.

För orter gäller det att ställa sig in hos riksdag och regering. Det vet alla. Protester kan aldrig ha ett mål att kullkasta ett system. En sådan linje får aldrig överskridas.

I politiken är det likadant. Partier våndas med dem som är populära, men med en annorlunda profil än vad partiet som gemenskap har. Dessa röstmagneter är välkomna så länge de ger sådana röster till partiet som partiet inte annars skulle komma åt. Men att dessa avvikande profiler skulle få komma in och störa sämjan inom partiet eller mellan partierna vill inte det stora flertalet.

Naturligtvis utmanas allt det här av de nya populistiska rörelserna. Till en stor del är de populistiska rörelserna ett resultat av den förhärskande medhårspolitiken. Alla skall tycka ungefär lika om behovet av tillväxt, digitalisering, optioner, Posten, invandring och klimat, för att inte bli utstött.

Naturligtvis handlar det också om vilja till kompromisser, pragmatism och saklighet. Det handlar om hela utbildningssystem, infrastruktur och karriärstegar. Det är klart att viljan till sämja i stor utsträckning handlar om den uppriktiga åsikten att samhället bäst sköts om i sämja. Historien visar nämligen att det nästan alltid är så att sämja ger det bästa resultatet.

Om det i dag skulle kärva till sig skulle undfallenhetsmännen ha övertaget.

”Om det i dag skulle kärva till sig skulle undfallenhetsmännen ha övertaget.”