Hur bär du dig åt om 200 euro regnar ner från himlen?

Då du vaknar i morgon har du plötsligt 200 euro extra på kontot. Voilà, en present från Europeiska centralbanken! Ditt sätt att reagera kan avgöra kapitalismens framtid.

En ekonomisk bazooka i form av helikopterpengar, alltså allmosor från centralbankerna, har börjat verka alltmer lockande också för professionella nationalekonomer. Tidigare lät idén oseriös. Men alternativen börjar vara uttömda och bottnen på den penningpolitiska verktygslådan hägrar. Då seglar okonventionella metoder upp på dagordningen.

Då Europeiska centralbankens nya chef Christine Lagarde tillträder i november lyder frågan: har vi nått vägs ände, är den finanspolitiska arsenalen uttömd? Räntorna är dopade, ändå ligger inflationen en bra bit under målet medan ekonomin kryper fram i singelfart.

ECB har i åratal testat samma verktyg: oerhörda räntesänkningar och gigantiska stödköp, men med lama resultat. ”Galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat” är ett citat som ofta felaktigt tillskrivits Albert Einstein (frasen tycks snarare härstamma ur pamfletter med tolvstegsprogram för anonyma alkoholister och narkomaner).

”Alternativen börjar vara uttömda och bottnen på den penningpolitiska verktygslådan hägrar. Då seglar okonventionella metoder upp på dagordningen”

TORSTEN FAGERHOLM

Hursomhelst så har begreppet ”helikopterpengar” blivit lite av ett magiskt mantra, en fras som nerviga finansproffs börjat slänga fram utan att definiera exakt vad de menar. Det handlar om ett obeprövat verktyg där centralbankerna försöker blåsa liv i konsumtionen genom att direktfinansiera medborgarna, lite som en helikopter som vattenbombar en skogsbrand.

Sådana åtgärder har efterlysts av den ekonomiska tankesmedjan Bruegel i Bryssel. Också finans- och beslutsfattarelitens bibel Financial Times har i några repriser utmanat ECB att börja improvisera mer aggressivt och ge varje vuxen medborgare i euroområdet upp till 200 euro per månad tills inflationen stiger till målet på 2 procent. Att elektroniskt trolla fram dessa summor beräknas kosta cirka 900 miljarder euro.

Men sockerruset avtar snabbt. Det finns flera problem med en sådan vitamininjektion. Dels är det svårt att veta när man ska sluta, ECB behöver ett extremt tydligt ramverk och tidsgräns för att undvika hyperinflation, dels kan denna typ av gratislunch konsumeras bara en gång, annars bildas förväntningar som snedvrider ekonomin.

I USA testade Bushregimen en allmän skatteåterbäring på 300 dollar i form av checkar vid finanskrisen 2008, effekterna blev inte direkt sprudlande. Inflation skapar som känt också förlorare: de som sparar pengar gör förlust. Knappast vore tyskarna, med sin inflationsskräck inbyggd i folksjälen sedan Weimarrepubliken, beredda att låta ECB dela ut helikopterpengar. Att övervinna det kulturella motståndet vore gissningsvis lika krävande som att bryta försvarsmuren i fotbollslandslaget Die Mannschaft.

Småinkomsttagare spenderar sannolikt en så kallad ECB-bonus illa kvickt. Men å andra sidan är prylar och upplevelser som ännu på 1990-talet utgjorde lyx inte längre bristvaror. Västvärlden lever generellt i överflöd, och det har länge rått överutbud på pengar. Ifall 200 euro trillar in på kontot hos mer välbeställda personer vore ryggmärgsreflexen antagligen att spara, avkorta lån, placera i aktier, samt eventuellt att shoppa på webben, handla second hand eller åka på utlandsresa. Ska den ekonomiska bazookan däremot träffa rätt så borde vi alla idealt spendera helikopterpengar på nya, inhemskt tillverkade varor.

Med andra ord är inte ens helikopterpengar en stensäker metod att få upp inflationen. Allt beror på hur medborgarna satsar de icke alls surt förvärvade sekinerna.