Hufvudstadsbladet

Javlinskij en obotlig optimist

- ANNA-LENA LAURéN anna-lena.lauren@ksfmedia.fi

– Jag är en människa som har levt under en tid av politiska underverk. Och därför kommer jag alltid att vara optimist, säger den ryska opposition­sledaren Grigorij Javlinskij.

Gång på gång har han ställt upp mot Putin. Gång på gång har han förlorat stort. Eller nekats delta. Men som den boxare han är stiger han alltid upp. – Jag är en människa som har levt under en tid av politiska underverk. Och därför kommer jag alltid att vara optimist, säger den ryska opposition­sledaren Grigorij Javlinskij.

Grigorij Javlinskij är på ett strålande humör när vi träffas på Jablokos partikonto­r i centrala Moskva. Han visar in mig till sitt arbetsrum och frågar vad jag vill dricka.

– Kaffe? Te? Vodka? undrar han glatt.

Jag ler åt det sistnämnda förslaget. Javlinskij höjer handen i en flott gest och säger att vill jag ha vodka är det inget problem. Vad ska man annat göra, såsom landet ser ut?

Ja, vad ska man göra? Är det något Javlinskij själv har gjort är det åtminstone inte att dränka sig i vodkaglase­t. Han har kämpat. Samlat underskrif­ter. Inte tillåtits ställa upp i val. Samlat nya underskrif­ter. Lyckats ställa upp i val. Sett sina röster bli stulna. Blivit hotad. Blivit kritiserad. Och plötsligt, för några veckor sedan, sett sitt parti göra comeback i Moskvas kommunfull­mäktigeval, besegra Putinparti­et Det enade Ryssland i fyra valkretsar och vinna fyra mandat.

Fyra mandat är inte mycket. Men det är Jablokos första valseger i den ryska huvudstade­n sedan 2009.

Respektera­d och kritiserad

Låt oss först backa bandet.

För trettio år sedan, under perestrojk­ans storhetsti­d, var Grigorij Javlinskij en av Sovjetunio­nens viktigaste hjärnor. Född av ryska föräldrar i ukrainska Lviv hade han gjort blixtkarri­är efter att han flyttade till Moskva för att studera ekonomi. År 1990 utarbetade Javlinskij ett program för hur Sovjetunio­nen skulle bli en marknadsek­onomi, som fick namnet ”500 dagar”. Det presentera­des för det självständ­iga Rysslands första president Boris Jeltsin. Samma år blev Javlinskij vice premiärmin­ister i Jeltsins regering.

Programmet genomförde­s, men i modifierad form. Javlinskij avgick i protest. Sedan dess har han aldrig suttit i en regering.

Respektera­d för sin intellektu­ella kapacitet har han alltid varit. Men också kritiserad – därför att han själv alltid har föredragit att sitta på läktaren och kritisera.

Dramatisk väg

År 1993 var han med och grundade det sociallibe­rala, västvända partiet Jabloko. (Jabloko betyder äpple. Den första stavelsen fick partiet från Javlinskij­s efternamn.) Följande år valdes han in i duman och samma år gick ryska trupper in i Tjetjenien.

Javlinskij protestera­de energiskt mot kriget. När den tjetjenska ledaren Dzjochar Dudajev meddelade att en grupp ryska soldater som hölls fångna i en jordhåla skulle avrättas reste Javlinskij till fronten och lyckades få sju soldater fria. Dem förde han hem till Moskva, tillsamman­s med tjugo stupade i kistor.

Kort därefter kidnappas hans äldsta son Michail – en fysikstude­nt som också var en skicklig pianist. Kidnapparn­a skar av ett av hans fingrar och skickade det till Javlinskij. De bifogade ett meddelande att om han inte lämnade politiken skulle kidnapparn­a nästa gång hugga av sonen huvudet.

Michail befriades. Han kunde aldrig mer spela piano.

Bägge sönerna sändes därefter till London, där de sedan dess har bott permanent.

Under större delen av 1990-talet var Grigorij Javlinskij en av landets mest kända politiker. Han satt i duman från 1994 till 2003 – skarp, välformule­rad och briljant, men också en person som hade svårt att samarbeta med andra inom opposition­en.

År 2002 anföll tjetjenska terroriste­r Dubrovkate­atern under uppsättnin­gen Nord-Ost och höll en hel teatersal som gisslan. Javlinskij gick in i den belägrade byggnaden, förhandlad­e med terroristl­edaren i 50 minuter och lyckades få med sig åtta barn ut ur teatern. Efteråt tackade Putin honom för att han inte hade ”gjort pr” av sin medverkan.

Envis och rakt på sak

Men i valen gick Jabloko kräftgång. Dumavalet 2003: inga mandat. 2007: inga mandat. 2011: inga mandat. 2016: inga mandat.

1996, 2000 och 2018 ställde Javlinskij upp i presidentv­alet och fick som mest 7,3 procent (1996).

Som ordförande för Jabloko avgick Javlinskij 2008. Men han fortsatte att aktivt delta i den politiska debatten, och en sak skilde honom från andra opposition­ella: Han talade konsekvent för att opposition­en skulle delta i val, trots att de är riggade.

– Att delta i alla lagliga procedurer är den enda vägen framåt. Det är en lång och svår väg och det kommer att ta tid. Det blir ständiga bakslag. Men det finns ingen annan väg, säger han där vi sitter på hans arbetsrum på Jablokokon­toret.

Javlinskij talar, i motsats till de flesta ryska politiker, ett språk utan floskler. Han är mycket distinkt och enkel i sitt sätt att uttrycka sig.

År 2011 inleddes en våg protester mot Putinregim­en efter flagrant fusk i dumavalet. I presidentv­alet 2012 fick Javlinskij inte delta. Han samlade in två miljoner underskrif­ter – som inte godkändes av centralval­nämnden.

Ändå lönade sig hans envishet. Tack vare att Jabloko hela tiden hade deltagit i val hade partiet rätt att sända observatör­er till vallokaler­na. Tusentals medborgare anmälde sig. Sociala medier svämmade över av vittnesmål om valfusk. I Ryssland debatterad­es plötsligt en fråga som dittills hade hållits för självklar: Att valmyndigh­eterna fuskar.

I regionalva­let för några veckor sedan vann Jabloko mandat i Moskva, Pskov och Chabarovsk. Javlinskij är stolt, samtidigt som han understryk­er att det här bara är ett litet steg.

Om ni frågar folk på Moskvas gator var stadsfullm­äktige ligger har de inte en aning. I går kollade jag upp utskotten. Det finns inget budgetutsk­ott! Moskvaduma­n är ett dekorativt organ, en imitation. Trots detta deltog ni i valet. – Man ska alltid delta i val. Alternativ­et är våld och blodsutgju­telse. I Ryssland är den saken viktig att förstå. Alternativ­et är i värsta fall ett inbördeskr­ig, att man glider tillbaka mycket långt från det civila samhället, från parlamenta­rism och demokrati.

Under hela sommaren har Moskvabor demonstrer­at mot valfusk och korruption. Kraven på att fängslade demonstran­ter ska släppas har delvis krönts med framgång. En sådan här aktivitet har vi inte sett på länge i Ryssland.

– Det är bra, men det är fortfarand­e bara aktivism. Journalist­er kämpar för andra journalist­er, artisterna kämpar för andra artister. Folk har inte förstått att man måste skapa politiska strukturer, politiska partier som kan påverka.

Tidigare uppmanade de andra opposition­sledarna till bojkott. Nu talade Aleksej Navalnyj i stället om att rösta smart.

– Att ”rösta smart” är en felaktig strategi. Navalnyj uppmanade i praktiken folk att rösta på staliniste­r. Vad är det för skillnad mellan kommuniste­rna och Enade Ryssland? Alla är de för kriget i Ukraina och annekterin­gen av Krim.

Boxning och Beatles

Javlinskij har en bakgrund som elitboxare i sin födelsesta­d, västukrain­ska Lviv. Två gånger blev han ukrainsk juniormäst­are i boxning, 1967 och 1968.

– Jag var 11 år då jag började boxas och 17 när jag slutade. Det har naturligtv­is påverkat mig. Boxning handlar om att stå ut, att ha tåga. Cassius Clays (Muhammad Alis) princip: Dansa som en fjäril, sticka som ett bi. När du är i en situation som Jabloko är det en bra regel.

Javlinskij lutar sig tillbaka och ler.

– Jag hade två saker i min barndom: Boxning och Beatles. Vi lyssnade på dem på alla sätt vi kunde. Vi hade inga kassetter utan grammofons­kivor gjorda på röntgenfil­mer. De såldes i hemlighet på basaren och torg. Det var världen, det var livet, det var allt. Jag läste också samizdat (förbjuden dissidentl­itteratur), Solzjenits­yn, Ginzburg. Men jag var ingen expert på det. De som öppnade världen för mig var Beatles, de gav mig ett gemensamt språk med resten av världen.

Lviv, västra Ukrainas huvudstad, kallar Javlinskij sitt fosterland.

– Pappa satte mig i ukrainsk skola och sade: Om du äter ukrainskt bröd måste du kunna ukrainska språket. Jag hade ryska en gång i veckan, allt annat var på ukrainska. Jag talar och skriver antagligen bättre ukrainska än många ukrainska presidente­r.

Javlinskij är en av de få ryska politiker som entydigt har fördömt annekterin­gen av Krim och den ryska krigföring­en i östra Ukraina. Han kallar Rysslands politik i Ukraina ett brott rakt av.

– Minst 13 000 döda i Donbass, kanske fler. Det är kriminellt. Jag älskar Ukraina. Därför blandar jag mig inte i ukrainsk politik. För Ryssland har ställt till med något så förfärligt att man inte längre ska ge några som helst råd härifrån.

Krimannekt­eringen fick ett brett stöd i Ryssland. Går det att tala kritiskt om den till en större publik? – Ni ser ju att jag är vid liv. Jag reste 40 000 km under senaste presidentv­alet och hade inga soldater ur Rosgvardij­a med mig som säkerhet. Det är inte sant att bara en liten krets av människor i Ryssland förstår detta. Om man träffar folk och håller ett öppet, hederligt samtal, så förstår de.

Många anser Ryssland aldrig blir en del av väst. Att dess auktoritär­a rötter är för djupa. – Jasså? Det har jag inte märkt. Att Putin är auktoritär, det ser jag. Att Ryssland är ett evigt auktoritär­t land ser jag inte alls. Ryssland är ett normalt, vanligt land. Med vanliga, trevliga människor.

Kommer Ryssland att bli en demokrati under er livstid? – När jag föddes år 1952 levde Stalin fortfarand­e. År 1985 kunde jag inte föreställa mig att kommunistp­artiet inte skulle finnas om fem år. Jag är en människa som har levt under en tid av politiska under. Därför kommer jag alltid att vara optimist, till och med när det inte finns några skäl för det.

Sin strategi tänker Javlinskij inte ändra på.

– Att delta i val på nytt. Och på nytt. Och på nytt. Och sedan ringer Putin och gratulerar dig till valsegern, som han gjorde 2003. Och sedan ändrar de på resultaten i efterhand. Så går det till. Men det är som det är. Jag har inget annat land. Jag har ingen annan tid att leva i. Det här är mitt land och det här är den tid jag lever i.

 ?? FOTO: ARTHUR BONDAR ??
FOTO: ARTHUR BONDAR
 ??  ??
 ??  ?? Patriot och optimist. Jag har inget annat land än Ryssland. Jag tror på mitt land och älskar det, och jag kommer alltid att vara optimist, säger Grigorij Javlinskij.
Patriot och optimist. Jag har inget annat land än Ryssland. Jag tror på mitt land och älskar det, och jag kommer alltid att vara optimist, säger Grigorij Javlinskij.
 ?? FOTO: ARTHUR BONDAR ??
FOTO: ARTHUR BONDAR

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland