Rikta resurserna till svenskundervisningen i svenska skolor

SPRåK Det var i slutet av 1980-talet jag första gången blev bekant med modersmålsinriktad finska (mofi). Det var på ett möte för föräldrar i en lågstadieskola. ”Någon” ville höra om föräldrarnas inställning till det nya ”ämnet” som fordrade skolans resurser. Vem som låg bakom förfrågan kom aldrig fram. Det framgick redan då att detta gällde bara svenska skolor, inte svenska elever i finska skolor.

Då vi vid denna tidpunkt hade hört oss för om stödundervisning i finska för vår dotter och fått svaret att det inte fanns resurser för detta kändes mofi-idén kränkande. Till saken hör att vi då hade konstaterat att vi hörde till minoriteten i minoriteten där båda föräldrarna var svenskspråkiga och barnen hade få kontakter med finskan. Jag ställde då frågan om inte den svenska skolan var till för svenska behov och inte för finska intressen. Majoriteten på mötet ställde sig negativa till mofi (som då ännu inte hade något namn) och saken förföll.

Jag hade glömt hela ämnet tills jag läste insändarna i HBL. Med fasa läste jag de nedvärderande åsikterna om lärarna i de svenska skolorna och deras inkompetens som finsklärare och påstådda nonchalanta inställning till mofiundervisningen. Skolorna beskylls också för brist på undervisningsmaterial för både mofilärare och mofielever. Detta i en situation där det ofta saknas medel för svenskt undervisningsmaterial. Jag är mera bekymrad över den svenska med mycket inslag av finska, men också engelska, som föräldrar, elever, men också lärare pratar i Helsingforsregionen. En starkare undervisning i det svenska modersmålet torde vara viktigare än mofi i våra svenska skolor.

Det är säkert sant att lärarna i de svenska skolorna sällan är kompetenta att lära ut finska. Vem har bestämt att de skall göra det? De har inte fått den utbildningen! Kompetensen finns i de finska skolorna. Varför överförs inte mofi till dem där de hör hemma?

Signaturen Frustrerad blivande ex-lärare (HBL Debatt 20.9) efterlyste att pedagogerna skall få tillbaka makten över sitt eget gebit. Jag hoppas på att vi svenskspråkiga skall få tillbaka makten över våra skolor.

Till föräldrarna, för både tvåspråkiga elever och elever med finska som modersmål, ställer jag frågan hur bra barnens verkliga kunskaper är i svenska och vem som skall bedöma detta. Jag är övertygad om att det är till en modersmålsinriktad svenska resurserna bör riktas i den finlandssvenska skolan.

Ett tack till Olav Eriksson för hans insändare (HBL Debatt 14.9) och en efterlysning av de ansvarigas åsikter i frågan om mofi; politiker, Hem och skola, Svenska folkskolans vänner med flera.