Larmrapport varnar för stigande havsyta
Grönlands och Antarktis glaciärer smälter oroväckande snabbt
Världens polarisar och glaciärer smälter snabbare än tidigare. Det riskerar att dränka låglänta kustområden men också rubba marina ekosystem med allvarliga konsekvenser för tillgången till dricks- och bevattningsvatten och livsmedelssäkerhet, skriver FN:s klimatpanel i en rapport som publicerades i går.
Om man tidigare betvivlade uppvärmningen med argumentet att Antarktis ismassor ökar även om de arktiska isarna smälter stämmer det inte längre. Också Antarktis lider nettoförluster av is, och beroende på takten riskerar havsvattennivån att öka med 28–110 centimeter under det här seklet. Oberoende av det utarmar den relaterade havsförsurningen marina ekosystem och rubbar fiskbestånd.
IPCC:s färska klimatrapport sammanfattar den nyaste forskningen om uppvärmningens effekter på kryosfären, eller den del av jorden som är täckt av is och snö – polartrakterna, fjällglaciärerna och permafrosten. Rapporten synar också hur världshaven reagerar på ett föränderligt klimat.
Budskapet är att situationen är akut för planetens sammantagna vattenmassor och deras funktion för livet.
Sedan 1980-talet har ungefär en fjärdedel av de mänskliga koldioxidutsläppen absorberats av världshaven. Det har dämpat ökningen av växthusgaser i atmosfären, men i stället orsakat havsförsurning då koldioxid i vatten bildat kolsyra. Samtidigt har världshaven blivit varmare och ytan stigit.
Oceanerna har maskerat en stor del av våra utsläpp från fossila bränslen i och med att drygt 90 procent av den globala uppvärmningen har absorberats i vattenmassan och genom avsmältning av frusna områden. Detta har allvarliga konsekvenser, säger forskarna. Ingen vet om världshavens buffertförmåga är lika effektiv framöver, och därför är det extra viktigt att snabbt hejda utsläppen, lyder budskapet.
Forskarna ser redan att uppvärmningen i haven har rubbat viktiga ekosystem genom att havet blivit surare och i grunda innanhav som Östersjön mindre salt på grund av sötvattentillförseln. Temperaturökningen förstärker skiktningen i havet, vilket minskar vattenomblandningen och syrehalten. Det i sin tur drabbar livet i havet – vilket är bekant också i Östersjön som dras med bottendöd och rubbade fiskbestånd.
Sedan 2007 har glaciärsmältningen trefaldigats på Antarktis och fördubblats på Grönland. Globalt har havsytan stigit med 16 centimeter sedan 1900, och sedan 2006 har takten mer än fördubblats.
– Accelerationen beror främst på snabbare avsmältning på Grönland och Antarktis och på att havets vattenvolym har expanderat för att vattnet blivit varmare, säger Valérie Masson-Delmotte, som ledde en av arbetsgrupperna bakom rapporten, när den presenteras i Monaco.
Trots att läget bedöms som allvarligt och akut betonar IPCC att spelet inte är förlorat. Om vi lyckas minska växthusgasutsläppen i linje med Parisavtalet kan de värsta effekterna lindras, även om havshöjningen och glaciärsmältningen kommer att pågå länge till.
– Om växthusgasutsläppen fortsätter att öka kommer vi att påverka världshaven och ismassorna massivt, medan drastiskt minskade utsläpp kan ge fördelar. Dröjer vi med insatserna kommer vi att tvingas betala ett högt pris, säger IPCC:s ordförande Hoesung Lee i Monaco.
Han beskriver situationen som en pågående kamp mellan klimatförändringen och människans förmåga att anpassa sig till densamma.
– Också den här rapporten indikerar att vi riskerar att förlora den kampen.
Rapporten noterar även att de samhällen som är mest utsatta för klimatpåverkan är de som är sämst rustade att tackla problemet.
Globalt drabbas fiskbestånden mest på tropiska breddgrader, men också i norra Atlanten. Där fisk och skaldjur är viktigast äventyras folkhälsan och livsmedelssäkerheten, fastslår IPCC och menar att marina skyddsområden och kraftiga klimatpolitiska åtgärder kan minska riskerna.
Snön blir bristvara
Enligt FN:s meteorologiska institut WMO är den globala medeltemperaturen redan 1,1 grader högre än före industrialiseringen. I arktiska regioner har uppvärmningen varit snabbare.
IPCC-rapporten beräknar att om vi lyckas bromsa uppvärmningen till 1,5 grader till utgången av seklet kommer Norra ishavet att vara praktiskt taget isfritt i snitt en sommar
på hundra. Låter vi ökningen skena i väg till 2 grader beräknas de så gott som isfria somrarna infalla en gång på 3–10 år. Med FN-toppmötet i New York i färskt minne ser det sannolikt ut att vi missar också 2-gradersmålet.
Att de arktiska isarna fortsätter smälta är givet.
– Notera också att snötäcket minskar, den förändringen är faktiskt ännu tydligare, säger Timo Vihma, forskningsprofessor och chef för klimatforskningen vid Meteorologiska institutet, när inhemska experter kommenterar rapporten i Helsingfors.
IPCC går inte in på det, men meteorologens egna beräkningar för perioden 2040–2070 visar att uppvärmningen hos oss väntas bli kraftigast om vintrarna, som i snitt ska bli 2–7 grader varmare än i dag.
– Det kommer naturligtvis att synas på snötäcket. I Lappland kommer det att bli klart tunnare och i söder blir snöperioden framför allt dramatiskt kortare. På 2070-talet är det fullt möjligt att det bara finns snö då och då på vintrarna, säger Vihma.
Miljarder i riskzonen
I flera år ifrågasattes den globala uppvärmningen eftersom Antarktis ismassor växte till sig samtidigt som Arktis smälte. IPCC-rapporten visar att det inte längre är fallet. Nu minskar också Antarktis glaciärer.
– Den årliga nettoförlusten av ismassa på Antarktis motsvarar tiofalt Päijännes vattenvolym. Det är ett av de resultat som skiljer sig tydligast från tidigare rapporter, säger Timo Vihma.
Avsmältningen sker klart snabbast på Grönland som förlorar 278 miljarder ton is om året, eller 18-falt Päijännes vattenmassor. Övriga glaciärer i fjälltrakter världen över förlorar tillsammans 220 miljarder ton is om året (14-falt Päijänne). Trots att avsmältningen är minst på Antarktis ser Vihma skäl att studera den extra noga:
– Den kanske största öppna frågan är hur avsmältningen kommer att påverka de antarktiska glaciärernas rörelse. Om de börjar glida snabbare ut mot havet utgör detta det största hotet om stigande havsyta.
IPCC menar att klimatförändringen redan har gått så långt att vissa fenomen är oåterkalleliga. Hit hör avsmältningen av glaciärer – den upphör inte även om vi lyckades strypa utsläppen på en gång.
– Klimatet är redan för varmt för vissa glaciärer. Och om vi inte minskar utsläppen alls riskerar åttio procent av den nordiska och mellaneuropeiska glaciärisen att försvinna till slutet av seklet, säger Vihma.
Hur det drabbar europeisk skidturism är en bagatell i jämförelse med vad det vill säga om glaciärerna i Himalaya och Tibet smälter så mycket att vattnets kretslopp rubbas. De här glaciärerna utgör sötvattenkälla till tio stora floder som förser 1,3 miljarder människor med dricks- och bevattningsvatten.
– Vi talar om en femtedel av jordens befolkning. Därför är det viktigt att följa den här utvecklingen, säger Vihma.
Beträffande områdena med permafrost noterar IPCC-rapporten att temperaturen har stigit med 0,2–0,4 grader bara under de tio senaste åren.
– Det finns farhågor om att smältande permafrost ska frigöra mycket metan vilket kunde driva på uppvärmningen ytterligare, men det vet vi inte än, säger Vihma.
Kan stiga en meter
Den del av rapporten som granskar världshaven visar entydigt att de har blivit varmare både på ytan och åtminstone ned till två kilometers djup.
– Uppvärmningen har försnabbats sedan 1970-talet, tydligast i Södra ishavet. Samtidigt har skiktningen förstärkts vilket försvagar uppblandningen mellan yt- och djupvatten. Det är rätt säkert att syrebristen har ökat åtminstone till en kilometers djup, säger Petteri Uotila, professor vid Helsingfors universitet och expert på havens fysik.
Tydligt är att havsytan stiger och att takten har ökat från 1–2 till 5 millimeter om året. IPCC beräknar att havsytan kommer att stiga med 28–110 centimeter till utgången av århundradet. Att spannet är stort beror på flera osäkerheter, inte minst hur avsmältningen på Antarktis utvecklas.
– Avsmältningen av glaciärer höjer redan havsytan mer än värmeutvidgningen, säger Uotila.
I Finland stiger havsytan långsammare på grund av landhöjningen. Meteorologen beräknar att havsytan utanför Helsingfors kommer att stiga hälften så mycket som det globala medelvärdet och att landhöjningen på västkusten helt eliminerar en nivåstegring utanför Vasa.
Att smältande glaciärer förstärker havets skiktning betyder också att havsströmmarna kan rubbas. Golfströmmen som är viktig för Finlands klimat kan försvagas, men:
– Inte så att det skulle hejda uppvärmningen hos oss, men kanske i någon mån på Island och Färöarna, säger Timo Vihma.
Om nuvarande utveckling fortsätter kan man räkna med fler tropiska orkaner och att väderextremer som torka och skyfall med påföljande översvämningar försvåras.
– Storstäder vid kusterna kommer att drabbas av tropiska orkanvindar betydligt oftare, så gott som årligen, efter 2050, om utsläppen inte hejdas och havsytan fortsätter att stiga, säger Petteri Uotila.
Fisken simmar norrut
En konkret följd av den utveckling som nu pågår i världshaven är att marina ekosystem rubbas.
– Vi kan inte längre stoppa utvecklingen. Nu handlar det om i vilken mån ekosystemen rubbas, och det beror fortfarande på framtida utsläpp, säger Markku Viitasalo, forskningsprofessor på Finlands miljöcentral.
En titt på några av de kartor och scenarier IPCC har tagit fram ger två slutsatser att dra. Först, att skillnaden mellan en måttlig och en så gott som ohejdad global uppvärmning är kolossal när vi ser på effekten på globala fiskbestånd – mycket står fortfarande att rädda. Men sedan:
– Fiskfångsterna i alla sårbara områden, i praktiken i mindre utvecklade länder, kommer att minska, men också i våra närområden, säger Viitasalo.
I gengäld finns förutsättningar för att fiskbestånden ökar i de högarktiska områdena, men frågan är förstås i vilken utsträckning och till vilket pris det går att idka kommersiellt fiske bland flytande isberg.
Av alla havslevande organismer är varmvattenkorallerna sårbarast för klimatförändringen. Nästan alla beräknas dö, även om vi stramar åt utsläppen snabbt. Så kallade marina skogar – ett slags undervattensmiljöer med flera tiotals meter höga tångväxter som utgör viktiga habitat för ett otal havslevande organismer – är näst mest sårbara, många av dem dödsdömda. På tredje plats kommer sjögräsängarna – också sådana som forskarna redan ser dö i Finska viken.
– När vi tillåter havet att bli varmare finns det inga möjligheter att snabbt kyla ned det igen. Då förändras havsekosystemen oåterkalleligt, säger Markku Viitasalo.
Nyckeln för att skydda livet i havet är att minska växthusgasutsläppen omedelbart.
Valérie Masson-Delmotte
Rapportförfattare, IPCC
Vi kan inte säga vilka länder som kommer att drabbas hårdast. Men vi vet att förändringarna kommer att drabba samhällen i utvecklingsländer hårt, speciellt de som befinner sig kustnära och lågt ovanför havsytan.
Hans-Otto Pörtner
Rapportförfattare, IPCC
De här förändringarna kommer att fortsätta flera årtionden framåt.
Debra Roberts
Rapportförfattare, IPCC