Bästa broderbelöning eller ej

Politiska utnämningar är ett otyg. De späder på uppfattningen att politiker främst ser till sin egen fördel och belönar varandra. Det ökar politikerföraktet, försvagar förtroendet och därmed demokratin.

Med jämna mellanrum dyker det upp påståenden om utnämningar som har gjorts utifrån partibok, inte utifrån kompetens. Senast gällde det Sitras nya överombudsman, som den högsta chefen kallas. På slutsträckan fanns två kandidater.

Den ena var professorn och framtidsforskaren Markku Wilenius (obunden) från Åbo universitet, som också har varit medlem av Sitras styrelse. Den andra kandidaten var före detta statsministern och EU-kommissionären Jyrki Katainen (Saml).

Jyrki Katainen fick en röst mer än konkurrenten Markku Wilenius. För honom röstade SDP, Samlingspartiet och Centern. Handlade valet av Katainen om att de här partierna gjorde upp sinsemellan enligt principen att alla tre i tur och ordning får dela ut viktiga poster?

Eller är det korrekt att Katainens erfarenhet och nätverk på ett avgörande sätt är bättre än det Markku Wilenius kan visa upp?

Det ena tankesättet utesluter förstås inte det andra.

Det frågtes blott – vi har tyvärr inget entydigt svar att erbjuda.

Här finns många intressanta ingredienser.

För Markku Wilenius röstade Sannfinländarna, De gröna och Vänsterförbundets representanter.

Skiljelinjen gick inte mellan regering och opposition. Regeringspartierna De gröna och Vänsterförbundet gjorde gemensam sak med det största oppositionspartiet Sannfinländarna. Det är en ytterst ovanlig konstellation.

Sitras styrelse, som främst består av tjänstemän, förordade Jyrki Katainen. Det slutgiltiga beslutet fattades av fondens förvaltningsråd som består av enbart politiker.

Sitras förvaltningsråd nöjde sig ändå inte rakt av med styrelsens förslag på Katainen. De intervjuade Katainen och Wilenius ytterligare en gång.

Nu anklagas alltså SDP, Samlingspartiet och Centern för att hålla fast vid ett föråldrat otyg där man delar upp attraktiva och välbetalda jobb sinsemellan.

Snart ska Folkpensionsanstaltens nya generaldirektör utses. Den posten brukar gå till en person från Centern. Ofta har det varit en politiker, men avgående Elli Aaltonen har gjort en lång tjänstemannakarriär. Hon var ändå tidigare medlem av FPA:s styrelse, på Centerns mandat. Aaltonen efterträdde Liisa Hyssälä (C), som nu arbetar som rådgivare i demokratifrågor för Sitra.

De som stödde Katainen motiverar valet med hans kännedom om förnyelsebehoven i samhället, hans goda nätverk och hans ledarskapserfarenhet. Det är motiveringar som ingen kan förneka.

Förlorande framtidsforskaren Markku Wilenius har ovanligt nog kritiserat valet offentligt. Han anser att valet av Katainen entydigt var en politisk utnämning och ser sig själv som klart mer kompetent att leda Sitra som försöker se in i och loda framtiden.

Sitra sysslar med framtidsfrågor och eftersträvar en rättvis och hållbar framtid. Jubileumsfonden grundades av riksdagen när Finland firade 50 år som självständig republik. I dag har Sitra en förmögenhet på 800 miljoner euro och arbetar med projekt som en kolneutral cirkulär ekonomi, livslångt lärande, människonära dataekonomi, megatrender och ledarskap inom den offentliga förvaltningen.

Hittills har överombudsmannen i hög grad kunnat styra Sitras satsningar, men hen är förstås underställd styrelsen. Den årliga budgeten ligger kring 37 miljoner euro, vilket är flerfalt jämfört med andra tankesmedjor.

Bara de som röstade för Jyrki Katainen vet varför. Kanske framtiden och kommande utnämningar berättar något. Katainen har mycket erfarenhet och ett dokumenterat intresse för framtidsfrågor. Det kan inte vara så att en politikerkarriär är en black om foten.

Men det är mycket problematiskt när det uppstår misstankar om politiska utnämningspaket. Enbart misstanken kan leda till att meriterade personer låter bli att söka. Det finns gott om krafter som vill späda på misstroendet mot politiken. Det borde politikerna och partierna beakta likväl som att skadan är skedd redan om det ser ut på ett visst sätt.