Barn och jämlikhet

först några fakta. Av 3–5-åringarna i Finland deltar 73 procent i småbarnspedagogik, i jämförelse med cirka 95 procent i våra nordiska grannländer, och Italiens och Frankrikes nästan 100 procent. Finland ligger klart under medeltalet i EU. Ytterligare fakta: I Finland spelar föräldrarnas inkomstnivå en roll när det gäller delaktighet i småbarnspedagogik. Ju högre inkomstnivå familjen har, desto sannolikare är det att barnet deltar i småbarnspedagogik. Frågan är viktig, eftersom det finns samband mellan att delta i småbarnspedagogik av hög kvalitet och skolframgång senare. Om deltagande i småbarnspedagogik har samband med föräldrars inkomster kommer det att bädda för skillnader i skolframgång och utveckling som är relaterade till samma sak.

under den förra regeringsperioden kom det motstridiga och svårtydda signaler om småbarnspedagogik. Det politiska beslutet att öka gruppstorleken och skära ner den subjektiva rätten till dagvård för de mest utsatta barnen hade naturligtvis inget stöd från forskning, som tvärtom visar att just barn från utsatta miljöer drar mest nytta av det stöd som småbarnspedagogiken kan ge. Hur beslutet var förenligt med grundlagen eller med barnkonventionen åtar jag mig inte att bedöma. Men den förra regeringen uttryckte ju förakt för såväl utbildning som konstitution. Finland, som varit en föregångare när det gäller jämlik utbildning av hög kvalitet, håller på att tappa terräng.

Nyligen utkom en intressant rapport som gäller ett pågående försök med gratis småbarnspedagogik för femåringar. Försöket visar att i kommuner där småbarnspedagogiken är gratis ökar deltagandet mera än i kommuner där den är avgiftsbelagd. Samtidigt belyser rapporten delorsaker till att femåringar vårdas hemma. Förutom avgifterna kan det handla om politiska signaler att hemmaföräldrar inte ska använda sig av småbarnspedagogik. I rapporten påtalas de negativa effekterna på sikt av att begränsa vissa barns möjligheter till delaktighet. Risken finns att barn som har behov av stöd för till exempel sin språkutveckling inte fångas upp i tid. Men det handlar också om kvalitet. Om föräldrarna upplever att dagis är stökigt och kvaliteten dålig föredrar de att hålla barnen hemma. I kommuner där gruppstorleken är större är därför deltagandet i småbarnspedagogik på lägre nivå. Intressant nog bedöms det i rapporten finnas ett positivt samband mellan delaktighet och kvalitet – ju högre procent av årskullen som deltar i småbarnspedagogik, desto högre kvalitet kan man uppnå. Då alla är med, tas småbarnspedagogikens möjligheter på allvar.

först då har man uppnått det första steget i att trygga alla barns lika möjligheter till utveckling. Men det är bara första steget. Det andra steget handlar om att ge det individuella stöd vart och ett barn behöver för sin optimala utveckling, ett stöd som på sikt utjämnar effekten av barnens socioekonomiska bakgrund på deras skolframgång. Enligt Pisaundersökningarna var vi där för 20 år sedan, men vi har tappat bort oss på vägen. Vi kan nå dit igen, om vi vill.

”Det finns ett samband mellan att delta i småbarnspedagogik av hög kvalitet och skolframgång senare.”