Kjell Westö berättar om sin ekonomi: ”Ett stort tabu”
I en stor intervju i affärsmagasinet Forum berättar Kjell Westö om sin försörjning som författare: hur mycket han tjänar, hur inkomsterna varierar och om den avund som hans kommersiella framgångar väcker.
Kjell Westö är en av Svenskfinlands kommersiellt mest framgångsrika författare. Han kan sälja över 10 000 exemplar av sina böcker på svenska i Finland och därtill bra på finska. De senaste fem åren har också försäljningen i Sverige tagit fart, säger han.
Framgången har dock en baksida, eftersom den väcker avund. I Torsten Fagerholms stora intervju i affärsmagasinet Forum som utkommer 26.9 säger Westö att han inte vill ”göra sig till martyr” då det gått bra för honom, men att han fått vänja sig vid ”konstiga, småspydiga kommentarer” som att han ”sålt sig” eller ”dök upp i precis rätt tid” eller ”skriver Helsingforsromaner med poplåtar som alla känner igen”.
Han säger sig förstå de avoga reaktionerna, men tycker inte att de uttrycker hela sanningen om hans författarskap.
– Enskilda år har jag förtjänat över 100 000 brutto, en gång rentav 200 000 euro. Det är massor med pengar – men man måste hantera dem noggrant. Jag förstår mycket väl att en kollega kan tänka: ”Jag är en minst lika bra författare som Westö, varför säljer och förtjänar han?”. Men det är samtidigt lite ogint, det handlar ändå inte om astronomiska summor. Jag klarar mig bra, men jag är inte någon rikeman.
Ingen Alexander Lukas
Kjell Westös ibland höga årsinkomster måste dessutom sättas i relation till att andra år kan vara magra. Variationen har att göra med att de allra flesta författare behöver två-fyra år för att producera en ny roman.
– Ibland har HBL vid den årliga skatterankningen satt in en bild på mig – med mina 85 000 euro i inkomster – på samma framsida som Björn Wahlroos. Hos folk som har bråttom och läser tidningen slarvigt, uppstår en felaktig uppfattning att jag är miljonär. Det drabbar mig också yrkesmässigt när jag efter något år får ebb i kassan och måste söka stipendier.
I intervjun säger Westö också att han som eftertraktad författare får arbeta hårt med sådant som kommersiellt mindre framgångsrika kollegor slipper. Hägring 38 har hittills översatts till 18 språk, vilket inneburit 22 månaders turnerande. Hösten 2017 räknade Westö till 120 scenframträdanden.
– Jag har inte sparat mig. Det är ingen Alexander Lukas-grej, framgången har inte fallit i famnen på mig, säger Westö med adress till avogt inställda kollegor.
– Om jag har nått någonvart så är det via envishet och hårt arbete. Som ung var många av mina vänner större naturbegåvningar än jag.
Kapitalismen göder kulturen
Enligt Westö har de ekonomiska villkoren för unga finlandssvenska författare de facto förbättrats sedan han själv var ung.
– Finlands svenska författareförening var fattig och delade ut anspråkslösa stipendier på 1980och 1990-talen, till skillnad från i dag, då den är välmående tack vare lyckade placeringar. Samtidigt har också Svenska kulturfonden kunnat öka sin utdelning på ett ganska enastående sätt.
– I konst- och kulturvärlden lyfter man stipendier, men pengarna måste också komma någonstans ifrån. Därför är det komplicerat att se ner på finska storföretag, eller på Veikkaus Oy – det är ju därifrån våra pengar kommer! Att bara förakta allt det där blir för mig lite skenheligt, säger Westö som är ”djupt medveten” om att ”någon form av kapitalism” har skapat det mervärde som har gett honom stöd.
Som travhästar
Däremot vill Westö dra en lans för underbetalda frilansare och andra fria aktörer i Svenskfinlands kultursfär. Han är också kritisk till hur dagens bokindustri trissar upp konkurrensen mellan författare.
– Våra böcker ställs som fyrkantiga travhästar vid samma startlinje. Förläggarna och bokhandeln gynnas – men konstnärerna betalar priset i form av tävlingsmentalitet och ångest över att inte synas och räknas.