Piemontes pärlor är röda
Piemonte i nordvästra Italien har av reseboksförlaget Lonely Planet utsetts till det bästa stället att resa till år 2019. Vid bergets fot växer röda druvor av sorterna Nebbiolo, Barbera och Dolcetto som förädlas till viner med ett brett spektrum av stilar
■ Bland böljande, gröna kullar, hasselnötsodlingar och slingrande små landsvägar står raderna av vinrankor raka och stolta och lapar sol, fortfarande i mitten av september. För den mat- och vinintresserade resenären är Piemonte ett veritabelt Disneyland. Huvudort i regionen är Turin, medan Alba är känt för att vara gourmandernas mecka. Langhe är utan tvekan det mest kända vindistriktet i Piemonte, inte minst för att de två största stoltheterna, Barolo och Barbaresco, görs här.
De tre största röda druvorna Nebbiolo, Barbera och Dolcetto bjuder Piemonte-besökaren på ett brett spektrum av stilar och karaktärer. Barbera må vara överlägset i odlingsareal, men Nebbiolo kallas ändå allmänt för ”kungen”. Både Barolo och Barbaresco är gjorda på 100 procent Nebbiolodruvor, som är en sort med ganska tunt skal.
Den ger inte så mycket färg – man kan bli verkligt överraskad av vinets kraftiga smak om man jämför med det milda utseendet. Den är en känslig och svårodlad druva som behöver få mogna i lugn och ro, och om förhållandena varit gynnsamma belönas man med ett intensivt och långlivat vin, som exploderar av vildrosor, tryffel, mörka mognande bär och färska örter. Det finns många förslag på namnets ursprung, men det jag tilltalas mest av är härledningen från italienskans nebbia, som betyder dimma. Syrligheten som druvan besitter är ett annat varumärke för ett nebbiolovin, och i kombination med en balanserad fruktighet och lite sträva tanniner är de fantastiska matviner.
Så vad är då skillnaden mellan Barolo och Barbaresco? De kommer från samma region och är gjorda på samma druvor, men en av de främsta skillnaderna hittas ändå i “terroiren”, alltså de olika geografiska förutsättningarna druvorna odlas under. Jordmånen är olika i de olika byarna, liksom också läget visavi soltimmarna och mognadstiden.
Skillnader återfinns också i reglerna kring vinernas lagring – Barolo ska lagras i minst tre år (fem år för en Barolo Riserva), medan Barbarescon får se dagsljuset ren som 2-åring (4 år för en Barbaresco Riserva). De viner som inte möter de strikta kraven för att få vara en Barolo eller en Barbaresco kan i stället få kallas Langhe Nebbiolo och kallas ibland för Barolo light. ■ Prapò kommer från vingårdsläget som gett sitt namn åt vinet, och som ligger rakt nedanför familjens gård. Sergio Germano, Ettores son som tog över gården 1990, är känd för att vara nytänkande och skapa en del udda viner och oväntade blandningar. Prapò är dock en stilren och klassisk Barolo med hög intensitet, elegant och nyanserad doft, samt fyllig, lite sträv smak och sköna tanniner.
Pris: 69,99 euro ■ Det röda vinet är signerat av Angelo Gaja, ”kungen av Barbaresco”. Angelo anses vara att tacka för Barbarescos kultstatus i dag, och för ett nytänkande och nyskapande som varit en inspiration för hela regionens vinproducenter. Han ska ha infört green harvest (gallring i början av säsongen för att ge de återstående druvorna mer kraft), malolaktisk jäsning och begreppet ”single vineyard” – något som inte lär ska ha setts på med blida ögon av den äldre generationen.
I dag är det barnen Gaia, Rossana och Giovanni som tagit över familjeföretaget. Denna Barbaresco har producerats sedan starten 1859. Årgång 2014 har fått 98 poäng av Wine Spectator och just den förväntas vara en av de bästa årgångarna i Barbaresco. Personer med fet plånbok kan med fördel köpa en butelj för att sedan ”glömma bort” den i källaren för obestämd tid.
Pris: 180 euro. ■ La Spinetta görs av en av topproducenterna i Barbaresco, familjen Rivetti. Druvorna plockas från unga stockar i vingården Starderi, varefter musten jäser i 7 till 8 dagar på ståltank och mognar sedan i franska fat i tolv månader. Vinet dras över till ståltank och vilar där i två månader innan buteljering. Ingen filtrering eller klarning.
Historien om noshörningen på etiketten går tillbaka till den tid då en indisk noshörning kom till Portugal år 1515. Det var det första vilda djur av detta slag som kom till Europa och den portugisiske kungen arrangerade ett folknöje som bestod av att noshörningen skulle slåss med en elefant. Elefanten ska ha vänt tvärt om och flytt sin kos. En beskrivning av den här noshörningen kom snart brevledes till Tyskland, där konstnären Albrecht Dürer skissade upp teckningen som återfinns på La Spinettas flaskor än i dag, utan att han över huvud taget hade sett djuret som beskrevs.
Vinet är kraftigt och elegant med fin frukt och struktur, med inslag av körsbär, kakao, rosor och tjära, och en lång och stram eftersmak.
Pris: 29,98 euro