MELLAN MOLIéRE OCH ADOLF BERLIN.
I Svenska Teaterns lager hittade skådespelaren Simon Häger en dold konstskatt som pockade på restaurering. – Det känns som om jag har fått kontakt med teaterns forna trotjänare, säger Häger.
I ett lager i Vanda hittade skådespelaren Simon Häger en konstskatt i behov av restaurering och blev ivrig. Samlingen, som ägs av Svenska Teatern, bestod av porträtt och reliefer och de flesta föreställer teaterns forna stjärnor. Simon Häger restaurerade verken med hjälp av teaterns professionella konservatorer.
Om man sitter i Svenska Teaterns publikfoajé och lyfter blicken fastnar den eventuellt på en målning ovanför ingången till foajén. Moliéres komedier heter arbetet och det är målat av konstnären Eva Collin. Målningen är i ypperligt skick och färgerna är klara.
Men för bara några år sedan var arbetet anfäktat av mögel. Verket restaurerades i samband med renoveringen av teatern 2012 och är nu ett exempel på den konstskatt teatern äger.
Också andra konstverk restaurerades, bland dem en stor oljemålning som föreställer skådespelaren Annie Sundman. Problemet med verket var att oljan börjat flaga.
– Målningen ropade på hjälp, beskriver Svenska Teaterns intendent Richard Siivonen.
Tillsammans med skådespelaren Simon Häger gjorde Richard Siivonen för ett par år sedan en inventering av skicket på de konstverk teatern förvarade i sitt lager i Petikko i Vanda. I gömmorna hittade de flertalet porträtt och reliefer av vilka många föreställde forna stjärnor på Svenska Teaterns scen.
Nu har Simon Häger ägnat sin lediga tid åt att restaurera verken.
– Vissa av dem som är avbildade hade jobbat på teatern hela livet. Det känns som att jag har fått kontakt med dem och att kanske jag också är en trotjänare i huset, säger Häger.
Somliga av dem som är avbildade är bortglömda i dag men var sin tids storheter. Som till exempel Hedvig Charlotta Raa-Winterhjelm (1838– 1907), förevigad på en gipsrelief av Ville Vallgren. Hon har gått till historien som den första fennomanen i den finländska teatervärlden.
– Hedvig Charlotta Raa-Winterhjelm var född i Sverige men en stark förespråkare för att man skulle få spela teater på finska i Finland, berättar Simon Häger.
Den viljestarka Hedvig Charlotta fascinerade Simon Häger så mycket att hans intresse för hennes levnadshistoria väcktes.
Hedvig Charlotta Raa-Winterhjelm blev anställd på Svenska Teatern (dåvarande Nya Teatern) när scenspråket var rikssvenska, inte finlandssvenska. Hon undervisade 1868–69 vid den nybildade teaterskolan, som verkade i anslutning till Nya Teatern, men hennes ansträngningar för att introducera det finska språket på teaterscenen ledde till att skolan stängdes.
På detta svarade Raa-Winterhjelm med att, när Aleksis Kivis pjäs Lea hade urpremiär på Svenska Teatern 1869, uttala sina repliker på finska trots att hon inte kunde språket.
Efter att förste maken, Frithiof Raa, avlidit flyttade Hedvig Charlotta till Norge och gifte sig med tidningsmannen Kristian Winterhjelm. Han försökte förbjuda sin hustru att spela teater, ett påbud som misslyckades. Hon fortsatte sin karriär genom ständiga gästspel i Sverige, Norge och Danmark.
– Hedvig Charlotta gick sin egen väg, säger Simon Häger och döljer inte sin förtjusning.
Gipsreliefen föreställande Hedvig Charlotta Raa-Winterhjelm var i dåligt skick men inte lika illa däran som reliefen föreställande skådespelaren Lydia Wessler-Molander. Den hade fått en ordentlig spricka. Simon Häger restaurerade de två relieferna och upptäckte under arbetets gång att reliefen som föreställer Lydia Wessler-Molander är en raritet.
Reliefen är ett ungdomsarbete av Emil Wikström. känd för bland annat statyerna på fasaden till Helsingfors järnvägsstation.
– Alla andra ungdomsarbeten av Emil Wikström förstördes när hans ateljé brann 1896 och därför är den relief Svenska Teatern äger en dyrgrip, säger Simon Häger.
Värna arvet
Det största av de arbeten Simon Häger restaurerade är en gipsbyst som föreställer Moliére. Just den bysten var överraskande svår att restaurera.
– Foten saknades och jag kollade olika byster för att få veta hurdan den borde vara. Sedan gjorde jag en avgjutning men av misstag fogade jag fast foten bakfram. Så då fick jag göra om hela arbetet, avslöjar Häger.
Simon Häger är självlärd och kallar sig ”hobbykonservator”. Han har läst in sig på allt det material han hittat om konservering och har fått hjälp av teaterns professionella konservatorer.
Drivkraften är att värna om arvet. – Jag är en sådan som alltid har rotat på vindar och i källare. Jag vill inte att historiska föremål glöms bort.
I samband med restaureringen har Häger sökt fram bakgrundsinformation på alla konstverk och den informationen finns nu upphängd intill respektive arbete.
Okänd donator sökes
Största delen av Svenska Teaterns konstskatt är donationer och sådana får teatern alltjämt ta emot. Nyast av donationerna är en oljemålning föreställande skådespelaren och koreografen Fred Negendanck (död 2017). Målningen är gjord av en av Helene Schjerfbecks elever, konstnären Ann-Marie HäyrénMalmström.
Oftast vet teatern vem donatorn är men ibland förblir hen en gåta. En tämligen färsk donation är en målning som föreställer Gösta Ekman d.ä. Verket är målat av Jalmari Ruokokoski.
Två damer har lämnat in målningen till teatern men deras identitet är oklar och teatern efterlyser nu information om de okända donatorerna.
– Vi vill väldigt gärna ha kontakt med de två damerna, säger Richard Siivonen.
Jag är en sådan som alltid har rotat på vindar och i källare. Jag vill inte att historiska föremål glöms bort.