Kalhyggen höstens stora skogsfråga
Miljöorganisationer lyfter fram nygammal metod
I oktober överlämnar en rad miljöorganisationer ett medborgarinitiativ till riksdagen. Över 50 000 undertecknare kräver ett slut på kalavverkningen i statens skogar. Det är ingen liten fråga eftersom staten förfogar över mer än en fjärdedel av ekonomiskogarna i Finland.
– Eftersom avverkningarna kräver lite annan utrustning så behövs det en kritisk massa innan det slår igenom på bred front. Forststyrelsen kan fungera som förebild och katalysator för förändringen. Om några decennier sköts de flesta ekonomiskogar med kalavverkningsfria metoder, tror Bernt Nordman som är verksamhetsledare på Natur och Miljö.
På Forststyrelsen som sköter statens skogar är den så kallade kontinuerliga beståndsvården förvisso på agendan. Metoden testas nu på 15 000 hektar. Syftet är att få erfarenheter om för- och nackdelar jämfört med traditionella gallringsoch avverkningsmetoder.
Vi har träffat projektchefen Nuutti Kiljunen på Forststyrelsen Skogsbruk. Han uppmanar alla att ha is i magen. Tillförlitliga resultat väntas enligt honom om 30 år.
❞ Faktumet att USA uppvisar en cirka 1 procentenhet starkare bnp-tillväxt än Europa förklaras till stor grad av en mer livskraftig befolkningstillväxt. Med andra ord skulle en storskalig immigration ge en betydande vitamininjektion åt den europeiska ekonomin – men den frågan förblir som känt politiskt sprängstoff.
Torsten Fagerholm i ledaren, sidan 4
I stället för att avverka stora ytor samtidigt plockar man i flera omgångar ut vissa träd eller öppnar luckor mindre än 0,3 hektar. I regel planteras inte nya träd, de förväntas komma upp av sig själva.
Det här testar Nuutti Kiljunen och hans kolleger på Forststyrelsen nu på totalt 15 000 hektar. Kiljunen jobbar på aktiebolaget Forststyrelsen Skogsbruk vars uppgift är skötseln av de statsägda ekonomiskogarna och virkesförsäljningen.
Syftet med att vika tre områden à 5000 hektar för så kallad kontinuerlig beståndsvård är att få mer erfarenhet av hur det påverkar avkastningen men också naturvärdena i ekonomiskog. Tanken med de tre försöksskogarna är att få en realistisk bild av vad kontinuerlig beståndsvård betyder på stora områden, också i svåra förhållanden. Det är också en del av Forststyrelsens klimatprogram.
Forststyrelsen kommer nu att noggrant följa med vilken kvalitet plantorna har, i vilken mån de binder kol, och generellt hur bra den kontinuerliga förnyelsen fungerar. Kalhyggen blir aktuella bara vid insektangrepp eller om till exempel en storm drar fram och gör området svårtillgängligt.
Områdena finns i Norra Savolax, Kajanaland och i östra delen av Lappland. De betecknas som typiska exempel på statsägd ekonomiskog. Orsaken till att det inte finns testområden längre söderut är att Forststyrelsen har färre sammanhängande skogar i den södra delen av landet.
Medborgarinitiativ kräver mer
Nuutti Kiljunen berättar att intresset för projektet har varit stort efter att det offentliggjordes i början av augusti.
– Folk ringer och vill höra vad det leder till. Men det tar 30 år innan vi har ordentliga resultat, säger Kiljunen och räknar ut att han själv är över 70 vid det laget.
Rapporter utlovas var femte år. Universitet och Naturresursinstitutet Luke deltar i projektet.
Det här försöket är inte tillräckligt, anser de miljöorganisationer som ligger bakom medborgarinitiativet ”Adjö till kalavverkningar” som överlämnas till riksdagen den 22 oktober. Natur och Miljö hör till dem som anser att staten borde vara en föregångare för hållbart skogsbruk och införa kontinuerlig beståndsvård i alla statsägda skogar.
Vilka är de största problemen med kalhyggen, Bernt Nordman, verksamhetsledare på Natur och Miljö? – Kalavverkning ökar urlakningen av näringsämnen till vattendrag och minskar mängden bundet kol i marken. Kalavverkning är ett så dramatiskt ingrepp i skogsnaturen att många arter inte klarar sig. Ett kal-avverkat skogsområde är värdelöst som rekreationsområde i tiotals år.
Är det realistiskt att tänka sig kontinuerlig beståndsvård i majoriteten av de finska ekonomiskogarna? – Medborgarinitiativet gäller bara de skogar som förvaltas av Forststyrelsen, men det finns nog ett intresse för kontinuitetsskogsbruk också bland privata skogsägare. En orsak är den goda ekonomiska lönsamheten.
– Eftersom avverkningarna kräver lite annan utrustning så behövs det en kritisk massa innan det slår igenom på bred front. Forststyrelsen kan fungera som förebild och katalysator för förändringen. Om några decennier sköts de flesta ekonomiskogar med kalavverkningsfria metoder, tror jag.
Vad är skillnaden för den som rör sig i skogen i rekreationssyfte? – Avverkningarna sker oftare, men spåren är mindre och skogskänslan finns alltid kvar. Det behövs mindre skogsdikningar. Blåbärsriset finns kvar och svamparterna förändras inte lika mycket som efter kalavverkningar. På våren hör du mera fågelsång, säger Nordman.
Skog med flera värden
Forststyrelsens kontaktchef Kristiina Vuopala framhåller att kontinuerlig beståndsvård inte är något helt nytt i de statliga skogarna.
– Vi har använt olika avverkningsmetoder i årtionden eftersom vi har områden med särskilda behov.
Men att testa metoden på stora enhetliga skogsområden är en helt annan sak, enligt Nuutti Kiljunen. – Osäkerhetsfaktorerna är många. Forststyrelsen testar också andra avverkningsmetoder i statens skogar. I Sulkava i Södra Savolax har skogsmaskinsföraren Marko Hekkanen just fått nya instruktioner om att höggallra ett område. Det betyder att han också kan välja ut de största träden i stället för att bara fokusera på mindre träd av sämre kvalitet.
Hekkanen funderar på hur det ska gå när höstmörkret omfamnar allt större del av arbetsdagen i två skift.
– Hur ska man se vilka träd man ska ta?
Hans skogsmaskin är i gång 4 000 timmar per år. Jobbet i maskinhytten är ensamt. Hekkanen berättar att han vissa dagar lyssnar på radio.
– Det är väl nu man ska säga att man lyssnar på Yle puhe. Men nej, ibland sitter jag bara i tystnaden.
Efter att Hekkanen skött sitt låter man de övriga träden växa tio till tjugo år innan slutavverkning. Modellen kan intressera skogsägare som vill ha intäkter oftare eller senarelägga kalavverkningen. Vad som är bäst ekonomiskt är svårt att säga, enligt Forststyrelsens experter.
Forststyrelsen förvaltar 12,5 miljoner hektar mark- och vattenområden som ägs av staten. Det är nästan en tredjedel av Finlands yta.
Även om det statliga affärsverket är indelat i olika enheter är det inte enkelt att säga att en dunge träd har rekreationsvärde, en annan primärt ekonomiskt värde medan en tredje är viktig för insekter och andra djur.
Det gäller att sammanjämka intressen, vet Kristiina Vuopala.
– Forststyrelsens uppgift är att bevara och utveckla vår gemensamma skog med begränsade resurser. Det är ingen liten uppgift.