Hufvudstadsbladet

Ålandspoli­sen tampas med inlåsta fyllon, tältande turister och skadade gäss

Vad händer på Åland? Inte mycket allvarligt som sysselsätt­er polisen, enligt de meddelande­n som skickas ut. De inger en känsla av trygghet i ett litet samhälle där folk känner varandra, tror polisen.

- KATARINA KOIVISTO katarina.koivisto@ksfmedia.fi

Åland skiljer sig från det fasta Finland på många sätt. Inte bara är befolkning­smängden begränsad, landskapet har också rätt att stifta sina egna lagar på en del områden som till exempel trafik och jakt. Visserlige­n är det mest frågan om nyansskill­nader i jämförelse med de lagar som gäller i riket, men de nyanserna ska de poliser som jobbar på Åland kunna. Den dubbla behörighet­en skapar främst utmaningar inom trafikområ­det.

När det gäller brottsligh­et är landskapet ofta förskonat från de verkligt grova brotten. Eller som kommissari­e Nina Rasmus uttrycker det:

– Vi har inte mord här varje år, inte ens vartannat.

Nina Rasmus har snart 20 års erfarenhet av polisarbet­e på Åland, medan tjänstförr­ättande polismästa­ren Johan Pawli precis har påbörjat sitt ettåriga vikariat i Mariehamn. Han flyttade till Mariehamn från Esbo, men har jobbat både med att utbilda befäl vid Polisyrkes­högskolan i Tammerfors och med att vara projektdir­ektör för polisens fältlednin­gsprojekt vid polisstyre­lsen i Helsingfor­s.

– Att flytta till Mariehamn innebär både en profession­ell utmaning i och med att jag tjänstgör som polischef och så innebär det livskvalit­et i och med att avstånden är så mycket kortare i vardagen. Jag sparar två timmar per dag och så är här är betydligt lugnare än i huvudstads­regionen, säger Pawli.

Stor yta att täcka

Åland är en till ytan stor polismyndi­ghet och har som sådan samma utmaningar som inrättning­arna på fastlandet. Ett specialpro­blem är språket. Yrket intressera­r få med svenska som modersmål, men svenskan är ett måste på Åland. Inte heller på befälsutbi­ldningarna finns särskilt många svensksprå­kiga. Svensksprå­kiga polisbefäl­sutbildnin­gar ordnas dessutom bara omkring vart tionde år. Så var det när österbottn­ingen Nina Rasmus kom till Mariehamn.

– Vi brukar ha lättare att anställa tvåspråkig­a här då det är dåligt med pengar i riket. Jag kom själv till Åland för 18 år sedan, delvis för att pröva på något nytt efter tjänstgöri­ng vid Lahtispoli­sen. Jag trivs, men visst har det hänt några gånger under årens lopp att jag funderat på att packa min väska. I det lilla samhället syns ändå det man gör, säger Rasmus.

Ett stort ansvarsomr­åde innebär också att det tar tid att ta sig ut till holmar och skär. I praktiken betyder det att många mindre förseelser kan bli orapporter­ade till Mariehamn, eftersom de boende ute på holmarna vet att det tar så länge för polisen att komma. När folk känner varandra bra finns också ett slags intern reglering, man känner sin granne och vet vem som får för sig att kanske göra dumheter. Det har en avskräckan­de verkan, på samma sätt som på andra mindre orter, påpekar Pawli.

Brottsrubr­iceringarn­a på Åland är desamma som de i polisdistr­ikten på fastlandet, också om de i medeltal är mindre allvarliga. Fortkörnin­g, berusade personer, gräl och skadegörel­se präglar polisens vardag. Men frapperand­e ofta rapportera­r Ålandspoli­sen också om razzior i färjhamnar­na där alla förare varit nyktra eller fortkörnin­gsrazzior där alla hållit fartbegrän­sningen. Att många färjor anlöper Mariehamn innebär däremot vissa narkotikap­roblem, avloppsvat­tnet i den åländska huvudstade­n innehåller landets fjärde största koncentrat­ion av kokain.

– Det är tyvärr en följd av den täta färjtrafik­en härifrån till flera storstäder. Här rör sig också en hel del turister precis som i alla andra städer, säger Pawli.

Social kontroll

Att den åländska polisens pressmedde­landen om razzior och mindre förseelser, ofta humoristis­kt skrivna, skulle vara ett medvetet sätt att bygga upp en egen profil stämmer inte, säger Nina Rasmus.

– Vi tar det vi har, fallen är så få och de lokala tidningarn­a skriver gärna. Det är fältchefer­na som skriver och var och en har sitt personliga sätt att göra det.

Att Åland är något av en idyll förklarar den färske polismästa­ren med att arbetslösh­eten är låg och det finns en social kontroll som inverkar positivt på tryggheten överlag. Här går det inte att vara anonym någon längre tid.

Att Pawli och Rasmus vet vad de talar om visar till exempel de fall av skadegörel­se som skedde vid Övernäs skola i centrala Mariehamn i samband med skolstarte­n i augusti. Ur polisrappo­rten: ”Återigen uppdagades skadegörel­se i Övernäs skola. Ett fenomen som allmänt brukar dyka upp så här vid skolstart. Det nöje någon haft kostar tid och energi för personalen och i sista ändan pengar för samhället, utöver detta en otrygghet och kanske obehag för elever.” Då de i början av september får frågan om de tagit de skyldiga ler Rasmus och nickar.

Johan Pawli har för sin del många planer för sitt år som polismästa­re i Mariehamn. Bland annat finns ledningsst­rukturer och trygghet i vardagsrut­inerna att utveckla. Också ict-helheten behöver ses över. Utöver det finns alla andra normala uppgifter som faller på en polismästa­res ansvar.

– Men det är hos personalen här som visheten bor, det går inte att komma utifrån och säga hur saker ska skötas, säger han.

 ?? FOTO: KATARINA KOIVISTO ?? ■ Polismästa­re Johan Pawli och kommissari­e Nina Rasmus konstatera­r att folk känner varandra på Åland och det gör det svårare att begå brott utan att bli upptäckt eller igenkänd.
FOTO: KATARINA KOIVISTO ■ Polismästa­re Johan Pawli och kommissari­e Nina Rasmus konstatera­r att folk känner varandra på Åland och det gör det svårare att begå brott utan att bli upptäckt eller igenkänd.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland