De unga nationalisterna
Erik växer upp i ett känslokallt och kärlekslöst hem på en mindre ort i Småland. Föräldrarnas äktenskap krackelerar och utmynnar i en bitter ordlös skilsmässa. I sin ensamhet funderar han på sin egen sexuella identitet och får utlopp för sin kreativitet genom att skriva serier. Hans politiska intresse väcks och han fördjupar sig i fascistisk ideologi.
Samtidigt växer 12-åriga Shaun upp med sin mamma i en gudsförgäten kuststad i norra England. Hans pappa dog i Falklandskriget, och hemmet präglas av mammans uppgivenhet och sorg. Shaun dras in i ett gäng med skinheads och ”adopteras” av ledargestalten Combo, som känner igen sig i den faderlösa pojken. Shaun introduceras i en eskalerande våldsspiral med högerextrema förtecken.
Erik och Shaun är fiktiva personer, som representerar den tidigare dominerande och schablonartade föreställningen av unga nationalister. Erik är huvudpersonen i den mer än 600-sidor tjocka serieboken Smålands Mörker skriven av Henrik Bromander, medan Shaun är huvudkaraktären i den kritikerrosade filmen ”This is England” från 2007. Personer som drogs till extrema nationalistiska ideologier beskrivs som ”outsiders”, socialt utsatta unga män från trasiga familjer. De högerextrema miljöerna blev för dem ett familjesubstitut med surrogatföräldrar, vänskap och gav en stark gruppidentitet.
I den vetenskapliga forskningen finns stöd för att socio-ekonomiskt utsatta och vilsna unga personer med liten framtidstro dras till högerextrema miljöer och subkulturer som erbjuder en våldsbejakande gemenskap och tillhörighet. Men, den schablonartade bilden av ungas högerextremism som ett symtom på ekonomisk och social utsatthet är begränsad. Enbart en minoritet av de samtida unga nationalisterna är socialt stigmatiserade politiska våldsutövare iklädda svarta bomberjackor och stålhättade boots.
En utblick över de samtida högerradikala partierna visar på den unga nationalismens nya ansikte. I takt med att de nationalistiska idéerna har flyttat in i den politiska mittfåran har även karaktären på de unga nationalisterna förändrats. Många unga sympatiserar och engagerar sig i högerradikala partier som formulerar anti-immigrations och EUkritisk politik, omfattar konservativa värderingar i form av antifeminism och utger sig för att vara de enda som försvarar ”det av islam hotade Europa”.
Ungdomsgenerationerna, både millenniekohorten, födda mellan 1981 och 1995, och den efterföljande generation Z består både av värdeliberala kosmopolitiska klimataktivister och värdekonservativa patrioter, som värnar den traditionella familjen och nationen. I ett flertal europeiska länder är högerradikala och konservativa politiska partier större bland ungdomarna än de gröna och liberala partierna. Ungdomsgenerationen framstår som tudelad och polariserad: Klimatet och immigrationen var i topp när europeiska ungdomar rankade de mest akuta samhällsfenomenen i en studie gjord av TUI:s stiftelse 2019.
Unga ideologiskt övertygade nationalister tar plats i beslutsfattande församlingar och regeringar, och har ledande positioner inom de högerradikala partierna. De högerradikala partierna har medvetet byggt upp ungdomsorganisationer med tanke på att fånga unga nationalkonservativa som väljare och partiaktivister. Medan många andra politiska partier har problem med att rekrytera unga medlemmar växer de högerradikala partiernas ungdomsorganisationer.
Politiska ungdomsförbund är viktiga för rekrytering av unga väljare, socialisering av unga in i den nationalkonservativa ideologin och fostran av ett framtida partiledarskap. Trots att väljarna blivit allt mer lättrörliga och tenderar att byta partier, så tyder forskningen på att den politiska socialiseringen som sker i ungdomen fortsättningsvis är viktig för den politiska anknytningen.
”Mainstreamingen” av nationalismen i Europa har haft betydelse för ”habitusen” det vill säga karaktären på aktivisterna. Män dominerar fortfarande bland de unga aktiva nationalisterna, men skinnjackorna och bootsen har bytts ut till välskräddade kavajer, den fysiskt våldsamma framtoningen har ersatts mot retoriskt välformulerade politiska appeller med nog så hatiskt innehåll. De unga nationalisterna framstår inte som sociala ”outsiders” utan som välanpassade med en examen från universitetet, väl placerade på arbetsmarknaden, med familj och gymkort.
Många av de samtida högerradikala partiledarna har sin bakgrund i ungdomsförbunden, till exempel Jimmy Åkesson och Matteo Salvini. Några av de europeiska högerradikala partierna har medvetet lyft fram unga (manliga) nationalister till ledande positioner. Den nu 32-åriga Tom van Grieken valdes till partiledare för belgiska högerradikala partiet Vlaams Belang redan som 27-åring, och har under det senaste året lett det uträknade partiet till valframgångar. Han anslöt sig som tonåring till ungdomsförbundet.
Den knappt 30-åriga Jordan Bardella, handplockades av Marine Le Pen till ledare för Front Nationals ungdomsförbund och har gjort en raketkarriär och toppade det ombildade Rassemblement Nationals lista vid EP-valet 2019. Han twittrade i mars en förklaring till de högerradikala partiernas framgångar bland de unga: ”En annan utmaning för dagens unga är immigrationen. Konfronterade av den demografiska bomben, det vill säga Afrika, står vårt folks överlevnad, vår civilisation och våra kristna rötter på spel”.
I dramadokumentären Generation DF, producerad av dansk tv, får man följa ett par medlemmar i Dansk Folkepartis ungdomsorganisation DFU. De unga danska politiska aktiva nationalisterna förklarar sitt engagemang med att de delar partiets värderingar och politik, de får politisk kunskap och lär sig politiska färdigheter, till exempel att hålla tal, arrangera möten och skriva protokoll. För några är ungdomsförbundet ett första steg för en tänkt framtida politisk professionell karriär. Ungdomsförbundet erbjuder en social gemenskap med vänner och fester. En av karaktärerna som serien följer är en ung kvinna med en dansk mamma och iransk pappa, som säger att hon aldrig tidigare passat in någonstans som dansk patriot med invandrarbakgrund. Bästa väninnan kan inte förstå hur hon med invandrarbakgrund kan engagera sig i partiet, och ställer frågan gång på gång till sin kompis. En del av de unga partiaktivisterna delar sin övertygelse med sina föräldrar, medan andra försöker övertyga sina skeptiska och oeniga föräldrar om sin politiska syn och sitt engagemang.
Det vore bedrägligt att se dagens unga nationalister som en grupp av socialt missanpassade outsiders. Det är i de flesta fall politiskt ideologiskt övertygade ungdomar med ambitionen att förändra samhället. De fostras av de högerradikala partierna till att bli morgondagens politiska ledare.