Icke-spridningsavtal är inte på långt när tillräckligt

KäRNVAPEN ”Antingen förbjuder och eliminerar vi kärnvapen eller så kommer de en dag att eliminera oss”, har Ican-chefen Beatrice Fihn sagt (citerad i en HBL-insändare, 26.9, internationella FN-dagen för eliminerandet av kärnvapen).

I ett fullskaligt krig mellan dagens stormaktsimperier skulle atom- och vätebomber levereras mot motståndaren med missiler, fällas från bombplan och avskjutas från ubåtar i världshaven. På den vägen skulle människorna brinna upp i eldstormarna och dö av den radioaktiva strålningen eller i svält på grund av den påföljande globala nukleära vintern.

I den vevan skulle också den nuvarande domedagsmaskinen, de nukleära vapensystemen, elimineras.

Största delen av oss som tror att det finns ett alternativt sätt att eliminera kärnvapnen anser säkert med ambassadör Pasi Patokallio (HBL 28.9) att vapenkontroll, genom förhandlingar och avtal mellan kärnvapenstaterna, är ett nödvändigt första villkor för en minskning och slutligen ett avskaffande av kärnvapnen. Men ett andra lika nödvändigt villkor är en stark kollektiv vilja och världsopinion som trycker på och stigmatiserar kärnvapenstaternas regeringar underifrån, från medborgarna, och från sidorna, från regeringar i de stater som inte har kärnvapen. Denna vilja och världsopinion kommer i dag till uttryck i FN-avtalet om ett förbud mot kärnvapen (TPNW).

Ifall man som ambassadör Patokallio påstår att ”ickespridningsavtalet är tillräckligt” måste man glömma det faktum att detta över femtio år gamla avtal (NPT) inte ens har hindrat spridningen av kärnvapen till allt fler länder. Vidare måste man undantränga realiteten att de övriga vapenkontrollavtalen är i full färd med att kollapsa, ett efter ett.

I samband med uppföljningen av NPT-avtalet, som mer än någonsin riskerar att bli ett spel för kulisserna nästa gång avtalsparterna möts 2020 borde de nordiska ländernas ”goda sällskap” göra sitt bästa för att sätta press på kärnvapenstaterna att äntligen uppfylla det nedrustningslöfte de gav då de undertecknade NPT. Första steget, som Finland och de nordiska länderna borde våga ta, vore att ansluta sig till TPNW och därmed till den världsopinion som önskar kriminalisera kärnvapenstaternas kärnvapeninnehav och kärnvapenupprustning.

I ett försök att avleda läsarnas uppmärksamhet från ämnet, det vill säga elimineringen av kärnvapnen, skriver Patokallio att vi bekymrade freds- och miljöaktivister ”hyllar Putin”. Men, väl att märka: den ryska regeringens uttalanden om TPNW avviker inte i något väsentligt avseende från vad Frankrikes, Storbritanniens och USA:s regering har sagt om saken inklusive att icke-spridningsavtalet är tillräckligt. Således är också vår ambassadör när allt kommer omkring själv på Vladimir Putins linje.