Tack Norge, tack Sverige
– Han var för het på gröten. Järnpappan Gjert Ingebrigtsen är aldrig nöjd – och det är antagligen därför hans tre söner hör till världseliten i distanslöpning. Men vilken uppvisning Jakob Ingebrigtsen gav.
För ett ögonblick såg det ut som att nittonåringen helt sensationellt kan slå en kil i det östafrikanska betongblocket, men krafterna tog slut på upploppet då etiopierna satte in spurtväxeln. Tveksamt om Ingebrigtsen kunde ha gjort någonting annorlunda.
Afrikanerna har ett järngrepp om de långa bansträckorna i VM. Närmare bestämt: Etiopien, Kenya och Somalia. Ett par VM-guld har gått till Marocko. Mo Farah representerade Storbritannien då han tog sina sex VM-guld, men han är född i Somalia. Sedan 1983 har afrikanerna sopat rent på herrarnas 5 000 m och 10 000 m.
Forskarna har grubblat över vad det är som gör östafrikanerna så suveräna. Långa ben? Smala vader? Hög höjd?
Mot den bakgrunden är det uppfriskande att en nordbo kan hävda sig mot världens bästa distanslöpare. Inte bara en, utan tre: Filip Ingebrigtsen tvingades avbryta på grund av kramp i magen, medan Henrik Ingebrigtsen inte hade sin bästa dag efter alla skadorna.
Kenyanerna såg ovanligt bleka ut i finalen på 5 000 m. Landets två främsta 5 000 meters löpare blev stoppade från att delta på grund av att de inte blivit dopningstestade tillräckligt ofta före VM. Lista ut sambandet själva.
Ungefär en timme senare firade Sverige och Norge varsitt VM-guld. Daniel Ståhl levererade äntligen i ett stort mästerskap och Karsten Warholm hade fullständig kontroll över läget då han sprang hem ett nytt VM-guld.
Obeskrivligt viktigt för friidrottens framtid i de nordiska länderna. Finland är också med på ett hörn, då Ståhl är född i Finland. Betyder allting för juniorerna att se att det går att hävda sig i världseliten. Annars kan friidrotten så småningom dö ut här. Tack Norge, tack Sverige.
Blir en ny chans för Filip och Jakob Ingebrigtsen på 1 500 m. Jag tror på medalj där.