Kackerlackorna intar Westminster
Som om ”de lägsta mänskliga impulserna dykt upp från en mörk och våt plats”, skriver Ian McEwan apropå brexit. I hans nya roman vaknar en kackerlacka en morgon som premiärminister på Downing Street.
Varje ny bok av Ian McEwan är en litterär händelse. Men få hade väntat sig en ny bok bara sex månader efter Machines Like Me (Hbl 12.5) där McEwan frågade sig om en robot kunde tänka och känna som en människa. Nu i dagarna har vi fått The Cockroach vars utgivning dessutom sammanfaller med det konservativa partiets årskonferens. Vad sker om en före detta kackerlacka blir premiärminister? Det låter stolligt, men det är ju också författarens avsikt.
Påverkad av Franz Kafkas Förvandlingen där Gregor Samsa en morgon vaknar som en kackerlacka har McEwan roat sig med en ironisk parallell. Kanske inspirerades han också av William Lashners Kockroach (2007), om en kackerlacka som vaknar som människa på ett hotell i New York.
Hos McEwan har kackerlackan också vaknat en morgon men såsom Englands premiärminister Jim Sands. Han befinner sig på Downing Street i London tre år efter brexitomröstningen och ser sig själv i spegeln. Ett ansikte på ett tjockt ljusrött skaft. Smått lik Boris Johnson? Det är frestande att tycka det, men McEwan har inte skrivit ut namnet.
McEwan själv är EU-entusiast. För honom är hela brexiteländet, med det våldsamma melodramatiska utspelet för och emot, som om ”de lägsta mänskliga impulserna dykt upp från en mörk och våt plats”. En författare har bara en utväg, menar han: att skriva en skämthistoria baserad på sina observationer.
Och det har McEwan alltså gjort, och vilken satir har det inte blivit, förlagd till den engelska politiska världen sådan man dagligen upplevt den, i det alltmer hysteriska parlamentet bland – vänta nu! – kackerlackor som också är politiker och beter sig precis som de politiker vi hört i parlamentet och känner igen. Vi får till och med veta att en viss bekant amerikansk president ursprungligen är en kackerlacka!
Betala för att få arbeta
Ian McEwan undviker ordet brexit i texten. Han har beskrivit historien som en metafor för det som sker nu; att kackerlackorna har invaderat Westminster. I boken argumenterar och debatterar två grupper som vi känner igen, men här får de heta ”Clockwisers” och ”Reversalists”. Den senare gruppen är brexitentusiaster för utträde. Man diskuterar dessutom behovet av en ny omröstning i landet om ”Reversalism”, ett påhitt av dem som anser att landets medborgare skall betala sina arbetsgivare för att överhuvudtaget få arbete och sedan använda sina inkomster för att shoppa.
Det skall bli omröstning i landet igen, menar ”Reversalists”, så att deras ekonomiska politik skall kunna genomdrivas. Det skall föra med sig att ”vi får femtiotusen sjukvårdare till, femtontusen nya läkare, tvåhundratusen nya renhållningsarbetare”. Argumentationen känns igen.
Warum? Because, because, because
Mycket i texten är bekant. Tysklands förbundskansler frågar: ”Varför gör ni det här? Varför sliter ni sönder landet? Warum?”
Svaret är ”För att vi sade att vi skulle göra det. För att folk ville det… Because. Because. Because.”
Omröstningen lyckas och kackerlackorna kan återvända till Westminster och invänta den vidrighet de känner sig lyckliga med. Det är inte en bok man läser med nöje, men den är aktuell. Liksom McEwan har jag dagligen stönat och frågat mig: Hur har det kunnat bli såhär?