”Det behövs fler vuxna nära eleverna”
Vid Yrkesinstitutet Prakticum var stämningen lugn i går och få ville prata om skolattacken dagen innan. Men resursbristen oroar skolans personal. – Stödbehovet bland de studerande är ganska stort, säger rektor Laila Andersson.
På ett bord i entrén vid Yrkesinstitutet Prakticum i Helsingfors brinner på onsdagen ett ljus. ”Våra tankar finns hos de drabbade och anhöriga vid Savon ammattiopisto i Kuopio”, undertecknat Yrkesinstitutet Prakticum, studerande och personal, står det på en liten tavla invid.
Många elever stannar upp och tittar, men det är få som velat tala om tisdagens våldsdåd på en yrkesskola i Kuopio där en person dog.
– Stämningen har varit ganska lugn, fast det är klart att man blir till sig. Samtidigt är det annorlunda än första gången vi upplevde en attack på en skola, då var jag så chockad att jag glömde pinkoden till telefonen. Nu har vi bättre beredskap. Det är hemskt att det är en sådan värld, men man har varit tvungen att inse att saker kan hända, säger Prakticums rektor och vd Laila Andersson, som tidigare var rektor för Mattlidens skola.
För de studerande fortsätter vardagen med lektioner som vanligt. Det är viktigt att visa att världen går vidare också då någonting hemskt händer, säger Andersson.
– Men hela skolans personal har fått bud om att vi ska vara tillgängliga för eleverna i dag. Här finns både kurator, psykolog och socialhandledare på plats.
Handledare och speciallärare behövs
Det är staden som består eleverna med kurator, psykolog och hälsovård. Dessutom har skolan en egen socialhandledare som jobbar med de unga i vardagen. Det är rätt så väl förspänt.
Men på 900 elever i skolans tre enheter i Helsingfors, Borgå och Esbo har Prakticum bara två karriärvägledare – att jämföra med gymnasiets och grundskolans studiehandledare – och en enda speciallärare. För den som är vilsen i studierna eller skulle behöva mera stöd räcker det inte så långt.
– Studiehandledning och speciallärare har vi nog ett jättestort behov av. Sådana personer som jobbar nära ihop med eleverna och kan fånga upp en eventuell oro och märka om någon inte mår bra. De som går till kuratorn har redan sökt hjälp, men kuratorn når inte nödvändigtvis dem som inte själva söker stöd, säger Andersson.
Svåra nedskärningar
Jämfört med läget i grundskolan och gymnasiet är det betydligt mer kärvt
för yrkesskolorna, anser Andersson, som har erfarenhet från alla tre.
– Vi skulle behöva mer stöd och resurser. Här finns en ganska stor grupp studerande som funderar på vad de ska göra, och stödbehovet är ganska stort.
Regeringen har lovat 29 miljoner mer för elevvård under de följande fyra åren, och den skärv som eventuellt tillfaller Prakticum skulle Andersson lägga just på fler speciallärare och handledning.
Att en stor reform av yrkesutbildningen precis genomförts samtidigt som den förra regeringen skar ned rejält i yrkesskolornas finansiering har varit en svår ekvation.
– Mindre resurser betyder mindre närundervisning. Det finns många bra saker i reformen, men då det samtidigt gjordes stora nedskärningar blev det svårt att genomföra reformen på ett bra sätt, säger Andersson.
Pia Öhman jobbar som socialhandledare på Prakticum och tycker att distansstudierna och den ökade betoningen på inlärning i arbete är problematisk. Särskilt i början av studierna skulle de studerande gynnas av så klara rutiner som möjligt och närundervisning i klassen, anser hon.
– Men tyvärr inleds distansstudierna redan under det första året eftersom det inte finns tillräckligt med timresurs för lärare. För många är det en utmaning. Jag känner att det nästan är lite fräckt mot de unga.
Hjälp finns att få
I går var Öhman tillgänglig för de studerande hela dagen. Hon jobbar mycket med förebyggande arbete och trivsel, men det är inga vattentäta skott mellan dem som jobbar här. Ofta hänvisar hon någon vidare till psykolog eller andra tjänster.
– Men vi försöker jobba så att de studerande kan prata med vilken vuxen i skolan som helst. Och vi uppmanar de unga att hålla lite koll på varandra också och stödja varandra, säger Öhman.
Marcus Sacklén och Sebastian Andersson studerar första året på linjerna för ICT respektive el och automation. De upplever att det går att få stöd för den som behöver.
– Här i skolan finns studiebyrån och psykologen, så att få hjälp borde inte vara så svårt. Och man kan också fråga en lärare om det är något man undrar över, säger Sebastian Andersson.
– Dessutom kan man fråga också anonymt och skicka e-post, säger Marcus Sacklén.
Tror ni att det skulle märkas om någon studerande mår dåligt eller till exempel slutar dyka upp i skolan? – Här är nog ganska många studerande så det kan vara svårt att märka. Men ja, om det gäller den egna klassen så märks det nog, säger Sacklén.
Vi försöker jobba så att de studerande kan prata med vilken vuxen i skolan som helst. Och vi uppmanar de unga att hålla lite koll på varandra också och stödja varandra.
Pia Öhman
socialhandledare, Prakticum