Expert: Skolattacker är resultatet av en lång process
Skolattacker och andra former av massmord sker inte spontant utan brukar vara resultatet av en lång process. Hämnd och önskan att synas är ofta centrala komponenter, säger Petri Salakka, sakkunnig i våldsförebyggande arbete vid Helsingforsmissionen.
I fjol assisterade Centralkriminalpolisen , CKP, de lokala polisinrättningarna i 341 fall som gällde att avvärja och utreda hot. Några tiotal fall per år gäller hot mot skolor och läroinrättningar, men på lokal nivå kan de vara betydligt fler.
En stor del av hoten beror på tanklöshet eller infall. Men de allvarliga hoten har gemensamma drag, enligt polisen: Bakom dem står oftast en person som inte har något straffregister från tidigare och som är mer eller mindre socialt isolerad.
Petri Salakka, sakkunnig i våldsförebyggande arbete, leder Helsingforsmissionens arbete med tidigare våldsbrottslingar och personer som planerar eller fantiserar om våldsdåd. Hit hör också personer som fantiserar om hämnd, skolattacker och andra former av massmord.
– De här personerna är för det mesta mycket ensamma och har en väldigt begränsad social krets. Ofta finns det en upplevd oförrätt i bakgrunden som personen inte kan komma över. Då det inte finns några kanaler att behandla oförrätten kan hatet och bitterheten växa, säger Salakka.
”Oförrätt kan växa”
Den man som på tisdagseftermiddagen attackerade elever och lärare och dödade en person i ett yrkesinstitut i Kuopio har i medier beskrivits som tystlåten, tillbakadragen och något av en enstöring. Tidigare klasskamrater till den 25-årige mannen säger till Helsingin Sanomat att han blev mobbad både på lågstadiet och på högstadiet.
Polisen har inte uttalat sig om mannens motiv till tisdagens attack. Petri Salakka uttalar sig inte heller om det aktuella fallet, utan talar utifrån tidigare erfarenheter.
– Att dela tankar och känslor är ju sådant man gör i vardagen och så ebbar de svåra känslorna ut allt efter. Men då man inte har något sådant vardagligt utbyte med andra människor kan en oförrätt växa, och då börjar en del fundera på hur de, som de ser det, själva kan återställa balansen och rätta till oförrätten. Här behöver inte finnas någon diagnos, men det kan finnas det, säger Salakka.
Enligt CKP är processen från fantasi till handling ofta lång. Salakka håller med.
– En del ruvar på en oförrätt i åratal och fantiserar om hämnd. Då man sedan börjar planera dådet helt konkret har man ofta nått en vändpunkt där det är svårt att längre få personen att ändra sig. Då sluter personen
Nätet har haft en stor betydelse i de fall vi känner till. Förutom att man hämnas en oförrätt får man synlighet via nätet. Synligheten är också en viktig komponent i dåden. Petri Salakka sakkunnig i våldsförebyggande arbete, Helsingforsmissionen
FOTO: NIKLAS MELTIO
sig ytterligare. Det är också ett slags radikaliseringsprocess.
Manifest sätt att rättfärdiga
En del knyter sitt dåd till någon form av ideologi eller manifest. Petri Salakka ser det som ett sätt att försöka motivera eller rättfärdiga våldet.
– Vi försöker ju alla berättiga våra handlingar.
Att få syn på en våldsam radikaliseringsprocess är ganska omöjligt för en utomstående, säger Salakka. Men genom tips och spaning på nätet kan polisen märka dem.
– Nätet har haft en stor betydelse i de fall vi känner till. Förutom att man hämnas en oförrätt får man synlighet via nätet. Synligheten är också en viktig komponent i dåden.
Han frågade en gång en klient om hen skulle skjuta om hen var ensam i öknen med sitt hatobjekt och inte riskerade att åka fast. Klienten sa nej.
– Då skulle ju ingen få veta om dådet, var svaret. Önskan om en stund av skräckblandad respekt hos andra människor verkar ofta vara en central faktor, säger Salakka.
Polisen erbjuder psykolog
Efter skolskjutningarna i Jokela och Kauhajoki inrättade Centralkriminalpolisen en enhet som ska förebygga den här typen av riktat våld. I praktiken kan det betyda att CKP bistår den lokala polisen med ett team på en psykolog och en utredare, som på plats diskuterar med den som uttryckt hotet. Psykologtjänsten är ny.
– Det har hänt att den unga har sagt att det är första gången hen får tala om sitt mående, säger kriminalinspektör Arto Tuomela på Centralkriminalpolisen, som efterlyser tidigt ingripande när unga mår illa.
Han vill ändå inte peka på brister i elevvården när det går så långt som till hot om våld mot skolkamrater eller lärare – de gör sitt bästa med de resurser de har.
– Alla vill inte prata, men de flesta har gått med på våra frivilliga diskussioner med psykolog och utredare.
Tuomela efterlyser ett tätare samarbete mellan skola, polis och socialtjänst. Man måste kartlägga vad den ungas problem är, om det handlar om psykisk ohälsa, utslagning, ekonomi eller familj.
– Ibland är det som behövs kanske hjälp med att hitta en studieplats.
Det har hänt att den unga har sagt att det är första gången hen får tala om sitt mående. Alla vill inte prata, men de flesta har gått med på våra frivilliga diskussioner med psykolog och utredare. Arto Tuomela kriminalinspektör, om Centralkriminalpolisens enhet som ska förebygga hot och våld mot skolor.
FOTO: MARKKU ULANDER/LEHTIKUVA