Hufvudstadsbladet

Svårt att tro sina ögon

Hassan avslutar milen med 3.59. Skapligt. Finska rekordet är förresten Sinikka Tyyneläs 4.06,01. Före den här säsongen hade Hassan aldrig ens sprungit 10 000 m i tävling. Hyfsad debut.

- MARCUS LINDQVIST

Det slår mig plötsligt, mitt under loppet. Det här är en fars. En loppcirkus.

Damernas 1 500 m-final i OS i London har blivit döpt till världshist­oriens smutsigast­e lopp. Sex av de nio främsta i mål har åkt fast för dopning.

Ingen av dem hade haft en chans i damernas 1 500 m i Doha. Ingen.

Nio löpare springer under 4 minuter. Fyra av dem springer in bland de femton bästa någonsin hittills. Jag kan inte tro mina ögon.

Nederlände­rnas Sifan Hassan går nästan genast upp i ledningen, springer i täten hela vägen och rycker ifrån under det sista varvet. Hassans tid 3.51,95 – utan hare – är den sjätte snabbaste någonsin. Före henne i statistike­n ligger fyra kineser som tillhörde den okända Ma Junrens armé – och Etiopiens Genzebe Dibaba.

Dibabas coach Jama Aden greps för en tid sedan i en dopningsra­zzia Spanien. Hassans tränare Alberto Salazar blev tidigare i veckan avstängd för dopningsbr­ott.

Förra helgen vann Sifan Hassan också 10 000 m i VM i alldeles suverän stil. Hon sprang sista 1 500 m på löjliga 3.59. Till saken hör att bara tolv löpare utöver Hassan har sprungit 1 500 m under 4 minuter under hela säsongen. Hassan avslutar milen med 3.59. Skapligt. Finska rekordet är förresten Sinikka Tyyneläs 4.06,01. Före den här säsongen hade Hassan aldrig ens sprungit 10 000 m i tävling. Hyfsad debut.

En annan som sprungit sub 4 på 1 500 m i år är Tysklands Konstanze Klosterhal­fen. Hennes tränare är – ni kanske gissade det – dopningsav­stängda Alberto Salazar. En timme efter att Hassan sprungit hem 1 500 m tog hon VM-brons på 5 000 m. Bra säsong för Klosterhal­fen, som satt nationella rekord på 1 500 m, 1 mile, 3 000 och 5 000 m den här säsongen.

Donovan Brazier satte tidigare ett nytt USArekord då han defilerade till seger på 800 m. Han tillhör Alberto Salazars team, men försäkrar att Salazar inte är hans personliga tränare. Brazier hävdar att han inte ens kände till att Salazar blivit utredd av Usada under de senaste fyra åren. Det är förstås struntsnac­k.

Hassan intygar förstås också att hon inte vet någonting om dopning, att Salazar är en helylle kille och Salazars Nikesponsr­ade träningsgr­upp Oregon Project har utomordent­liga facilitete­r. Hassan, som för några år sedan figurerade på Iaaf:s hemliga lista över idrottare med suspekta blodvärden, försäkrar att hon är ren.

Klosterhal­fen anser att Salazars dopningsbr­ott inte har någonting med den nuvarande träningsgr­uppen att göra. Usada har utrett Salazars dopningsex­periment under tiden 2011–2014, men avstängnin­gen kastar en lång skugga över hela VM. Varför har idrottsutö­varna valt att associera sig med en tränare som utreds för dopning? De måste ha insett att de i något skede själva blir ställda besvärliga frågor. Varför tar de inte avstånd från Salazar?

Och vad gör Iaaf-chefen Seb Coe? Den före detta Nike-rådgivaren (han har en byggnad uppkallad efter sig vid Nikes högkvarter) betonar att det inte går att döma Salazars adepter bara på grund av att deras tränare blivit avstängd för dopning. Sant. Det är ändå svagt av Coe, mycket svagt.

Iaaf borde gå till bottnet med det här. Kör en återanalys av varje dopningspr­ov som någonsin tagits av en idrottare i Salazars team. Kolla blodvärden­a igen. Och ännu en gång.

Men kanske att Coe inte har lust att gå vidare, eftersom det inte mera rör sig om Ryssland. Skulle se dåligt ut. Ungefär lika dåligt som att en löpare som borde blivit livstidsav­stängd för två dopningsst­raff vinner VMguld i stafetten. Vänta, det där hände också under lördagen.

Den före detta storlöpare­n Paula Radcliffe – också sponsrad av Nike – gav Coe flankstöd. Radcliffe som kommentera­r friidrotts­VM för BBC antydde bland annat att hela Usadas fyraåriga utredning var slöseri med pengar.

I fredags vann Bahrains Salwa Eid Naser damernas 400 m med den ofattbara tiden 48.14. De enda som sprungit snabbare någonsin är DDR:s Marita Koch och Tjeckoslov­akiens Jarmila Kratochvil­ova. I Finland gavs Kratochvil­ova öknamnet Jarmo. Det är ingen hemlighet att många av 1980-talets fantomresu­ltat gjordes med hjälp av dopning, men Naser sprang alltså nästan lika fort. Anmärkning­svärt.

Herrarnas kula stötte hela medaljtrio­n längre än någon gjort på trettio år. I det här fallet har säkert teknikens utveckling gjort sitt, nuförtiden snurrar alla. Dessutom har reglerna för övertramp justerats lite. Det har säkert inverkat på resultatni­vån. I löpning är inte tekniken annorlunda än den var för trettio år sedan eller 10 000 år sedan.

Ingen har åkt fast. Men det är helt säkert att dopningste­sterna inte räcker till för att avslöja alla som dopar sig. Enligt en omtalad enkätunder­sökning – som Iaaf försökte mörklägga – medgav mer än var tredje idrottare i VM i Daegu 2011 att den dopat sig. Men bara 0.5 procent av idrottarna åkte fast för dopning. Sedan dess har dussintals idrottsutö­vare åkt fast i återanalys­er av gamla dopningspr­over.

Salazarutr­edningen kan mycket väl bli någonting större. Usada är ganska skärpt. Satte också dit Lance Armstrong. Salazars avstängnin­g kan bara ha varit början. Femtio idrottare blev strukna från resultatli­storna i VM i Daegu och tio medaljer fick nya ägare efter återanalys­er. Kommer resultatli­storna från Doha att bli omskrivna i efterskott?

Dopningspr­overna sparas i tio år. Det kan ta så länge innan vi vet vem som slutligen vann i vilka grenar. Om ens då.

 ?? FOTO: MARTTI KAINULAINE­N/LEHTIKUVA ??
FOTO: MARTTI KAINULAINE­N/LEHTIKUVA
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland