Richard Gere i knäpp tv-comeback
BBC:s MotherFatherSon med Richard Gere i rollen som maktfullkomligt as är ett både pretentiöst och sentimentalt familjedrama. Till dess försvar kan sägas att det är en serie som vågar och vill vara underlig.
DRAMASERIE
MotherFatherSon
HHIII
8 delar, på C More från 8.10 då två delar (som recensionen baserar sig på) släpps, därefter ett avsnitt per vecka. Manus: Tom Rob Smith. Regi: James Kent och Charles Sturridge. I rollerna: Richard Gere, Helen McCrory, Billy Howle, Sinead Cusack, Paul Ready.
När Richard Gere är tillbaka i en tvroll efter att ha gjort karriär huvudsakligen inom filmen är det Tom Rob Smith som står för manuset. Det låter högst lovande och intressant eftersom Smith är mannen bakom utmärkta serier som London Spy och The Assassination of Gianni Versace, den sistnämnda faktiskt en av de bästa tv-serier som gjorts.
I aktuella MotherFatherSon ses Gere i rollen som mediemogulen Max Finch, en oerhört förmögen och inflytelserik man. Kan tänka att Gere kastade sig över rollen med förtjusning för det är fråga om ännu en skitstövelstudie; Max är en hård, slipad och oberäknelig maktmänniska.
Mamma, pappa, son
Som framgår av titeln MotherFatherSon har vi också att göra med ett familjedrama, modell dysfunktionellt. Förutom Max handlar det om hans exfru Kathryn (Helen McCrory), en tidigare journalist som numera jobbar som volontär i ett soppkök för hemlösa. Och så är det sonen Caden (Billy Howle), den yngste chefredaktören någonsin för pappas största tidning och arvtagare till hela imperiet, vilket innebär en enorm press att leva upp till, inte minst från pappa.
Det låter som vi ungefär vet vad vi har att vänta oss: ett slags BBC-version av HBO:s Succession. Men nej, håll i er. MotherFatherSon må inte vara det bästa som Tom Rob Smith presterat, men han har definitivt tagit ut svängarna. Det som den här serien saknar i övriga kvaliteter tar den ut i spektakulariteter.
På väg mot sammanbrott
För det första skruvar den upp känsloläget till melodramatiskt. Gere återvänder till stan som vithårig alfahanne med listigt plirande blick, styr och ställer på mediebolaget, men träffar även premiärministern som han härskarteknikar i en bisarr scen som kretsar kring kakor. Max Finch är mannen som politikerna fruktar och är beroende av – via sina medieföretag förmår han nämligen avgöra val.
Mamma Kathryn har något på gång med en hemlös kille. Hon minns också ett ruttet äktenskap i smått förvirrande återblickar eftersom McCrory och Gere gör sig själva som småbarnsföräldrar och ser likadan ut då som i dag. Hennes ögon fylls av tårar i en utdragen scen som försöker krama allt ur hur hon minns den lille Caden på sandstranden, nu en trasig ung man som sitter mittemot henne vid restaurangbordet.
Caden ja, han är maniskt kokainsnortande och omisskännligt på väg mot sitt sammanbrott (han inleder med att urvråla rakt ut i luften varvid vi förstår precis hur landet ligger). Far och son gör resultatlösa försök att närma sig varann i Cadens kliniskt inredda lyxvåning. Och för att riktigt understryka hur djup Cadens känslomässiga avskärmning är bjuds det på en riktigt besynnerlig sexscen med en prostituerad.
Kutar i väg
Som om detta inte vore nog (det kanske det inte är), finns här också en kriminalgåta. Två journalister håller på att gräva i ett mord: Nick (Paul Ready) och Maggie (Sinead Cusack), den senare avpolletterad från Finchs tidning och dödssjuk. En privatdetektiv som undersökt en tonårsflickas försvinnande har nämligen mördats, och nu misstänks far och son Finch vara inblandade.
Särskilt till en början är det här en serie som framstår som provocerande pretentiös och sentimental. Den är en sorts Succession möter De dagar som blommorna blommar minus kvaliteterna hos båda. Det man ändå måste ge den är att den vågar vara underlig på ett sätt som är sällsynt i den kommersiella tv-serievärlden. En annan sak man kan vara säker på är att den ofta överraskar, på nästan olidligt effektsökande sätt visserligen, men i alla fall. Och det gör att man överväger att fortsätta titta för att få se vart det bär, för bär av gör det sannerligen.