Hälsningar från Addis
”När man är långt borta från sin vardagliga tillvaro blir man medveten om den mångfald som mänskligheten representerar.”
Trötta efter nattens sömnlösa flyg söker vi efter något lunchställe. En gudomlig doft av kaffe blandar sig med en frän lukt av avgaser och damm. Addis Abeba är okänt för oss och vår osäkra vandring följs av försiktigt nyfikna blickar.
Vårt institut har sedan några år tillbaka samarbetat med fyra afrikanska universitet i syfte att förstärka doktorandutbildningen i mänskliga rättigheter söder om Sahara. Denna gång för samarbetet oss till Etiopien där vi tillsammans med våra partner ordnar en doktorandkonferens. Den finländska delegationen består av doktorander och mer erfarna forskare.
Jag kan inte påstå att jag skulle ha rest mycket i Afrika. Såpass många gånger har jag dock besökt kontinenten att de mest naiva uppfattningarna har fått ge vika för en mer nyanserad bild. Afrika är visst outvecklat, konfliktfyllt och fattigt, men kontinenten är också full med positiv energi, värme och enorm potential.
När en europé besöker Afrika svängs rollerna om. Nu är det vi som köar länge i passkontrollen och besvarar de noggranna frågorna om den rätta naturen om vår vistelse. Den ljusa hudfärgen väcker uppmärksamhet, man blir den som avviker från det sedvanliga. De lokala språken öppnar sig inte. Man måste ideligen försäkra sig om att alla förstår ens avsikter. Ens existens blir helt enkelt mer osäker.
Man lär sig ganska fort att det lönar sig att fundera på var man går. Inte enbart för att farornas geografi här är en annan än hemma, utan för att trottoarerna är fulla med överraskande hål. Den lokala avloppshanteringen är likaså något som vi inte är vana vid. Mitt i det oerhört smutsiga kan man möta ofattbar elegans och skönhet. Paradoxerna är ständigt närvarande.
Ett av de första intrycken från Addis är att det byggs nytt överallt. Byggnadsarbetarnas akrobatiska rörelser på de rangliga byggnadsställningarna får en trygghetsfokuserad finländare att svälja djupt. Arbetarnas säkerhet verkar inte vara prioritet nummer ett på byggplatserna.
Säkerhetsaspekterna är dock ingalunda frånvarande i gatubilden. I Addis måste man vara redo att öppna ryggsäcken varje gång man går in i ett köpcentrum. Tungt beväpnade soldater är tydligt närvarande på allmänna platser. Taggtråd och murar omringar finare bostadshus och hotell. I början känns det ovant att vara alert hela tiden, men man vänjer sig.
När man är långt borta från sin vardagliga tillvaro blir man medveten om den mångfald som mänskligheten representerar. Det är egentligen en stor gåva att få lära känna olika slags människor. Det ger oss också en möjlighet att reflektera över vårt eget sätt att vara. Det som är så bekant för oss kan vara så främmande för någon annan.
När allt kommer omkring är dock alla människor rätt lika. Vi vill att våra grundbehov är tillfredsställda. Vi vill det bästa för våra nära och kära.
Vi hittade till sist ett riktigt trevligt matställe. Vårt äventyr med den etiopiska maten slutade väl när det gäller det kulinariska. Särskilt höga stilpoäng fick vi troligen inte. Det är ju inte så lätt att äta utan bestick. Jag har fortfarande spår av linsgrytan under naglarna.
Resan har börjat.