Välfärdens olycksbarn

Färre av dem röstar, många av dem vågar inte bli föräldrar, deras barn tror inte på en bättre framtid. Hur har det gått så i vår nordiska välfärdsstat?

Under de senaste veckorna har flera undersökningar och en enkät ramlat in med budskap som pekar i samma riktning.

Rädda Barnens nätförfrågan Barnets röst (HBL 10.10) visade att barn från fattiga familjer mobbas i högre grad än andra barn och att 16 procent av barnen från fattiga eller rätt fattiga familjer inte tror att deras drömmar någonsin kommer att uppfyllas. Drömmarna handlar om ett eget hem, ett givande arbete, familj och resor. Inget märkvärdigt alltså. Vad händer med barn när de inte vågar tro på en bättre framtid?

Klasstillhörighet påverkar i hög grad de ungas valdeltagande. Det visar Hannu Lahtinens doktorsavhandling (HBL 3.10). I valet 2015 röstade nästan nio av tio högtutbildade 30-åringar. Av dem med grundskola som enda utbildning röstade tre av tio. Trenden är inte ny, men skillnaderna verkar växa. Glädjande nog steg de ungas valdeltagande i valet i april och Hannu Lahtinen tror att det faktum att så många unga valdes in i riksdagen kan ha betydelse.

Befolkningsprognosen pekar på sjunkande nativitet men också den slår ut enligt socioekonomisk ställning. Tidigare fick högt utbildade kvinnor färre barn. Nu ökar barnlösheten uttryckligen bland lågt utbildade kvinnor, medan den inte längre sjunker bland de högt utbildade.

För de resurssvaga är rädslan större för att skapa familj. Det handlar om såväl arbete och försörjning som på tilltron till den egna förmågan att vara en bra förälder. Redan länge har barnlösheten varit hög bland unga män med låg inkomst men nu gäller det också unga kvinnor med låg utbildning och/eller låga inkomster. I Finland är den utvecklingen inte så obekant, men den gäller nu också internationellt.

Trots att den stora majoriteten i vårt land mår bra och är relativt nöjd med tillvaron har barnfattigdomen ökat sedan 1995. Ja, den har inte bara ökat, utan tredubblats och värst utsatta är ensamförsörjarfamiljerna, där en tredjedel är fattiga. Efter 2007 ökade barnfattigdomen inte förrän 2015, men två år senare var läget i stort sett lika illa som 2007.

Samtidigt vet vi att barn i resurssvaga familjer riskerar att ärva den utsatta positionen. När det är ont om pengar skapar det stress och tar energi från annat och det innebär att barnen kanske inte får det emotionella stöd de skulle behöva. Samtidigt kan barn från resurssvaga familjer inte hävda sig med dyra kalas och leksaker, märkeskläder eller ens biobesök. Förr lekte barnen tillsammans i skogen eller på gården. Det kostade ingenting. I dag besöker man äventyrsparker med inträdesavgift.

Under hela 2000-talet har regeringarna ställt service till barnfamiljer mot de ekonomiska stöden, som barnbidrag, föräldrapeng och utkomststöd. Det påpekade Minna Salmi, forskningsdirektör vid Institutet för hälsa och välfärd THL, vid Rädda Barnens seminarium i onsdags. Men det är inte antingen eller, utan både och. Risken för barnen är störst om småbarnstiden är fattig. Under den senaste tiden är det just bland småbarnsfamiljer fattigdomen har ökat.

Sedan 90-talet har realvärdet på olika basstöd sjunkit rejält. Trots att olika regeringar påstått att de satsar på service för barnfamiljer brister det i skolans och småbarnspedagogikens resurser. De nedskärningar som har gjorts har drabbat barnen vilket går emot FN:s barnkonvention.

Många forskare pekar på skolans betydelse. Även då det gäller skolan har Finland backat. År 2000 var vi en förebild i fråga om hur barns socioekonomiska ställning påverkade deras skolresultat. 2015 låg Finland på medelnivå bland OECD-länder.

Men skolan kan göra väldigt mycket. Nu är det dags att integrera både hobbyverksamhet och läxläsning i skolans verksamhet, efter den egentliga skoldagen.

Mirjam Kalland, professor i småbarnspedagogik, understryker att skolan har dubbla uppgifter. Kunskapen är bara en del. Den andra delen är att stöda barnen i deras utveckling, låta dem växa och bli de människor de har potential till. Det är att ge barnen hopp. Och att ge dem, och Finland, en bra framtid.