Opinionspanik och invandring upptar debatten om våra skattepengar
En påtaglig duell mellan Centern och Sannfinländarna har upptagit både tid och syre då riksdagen ska debattera budgeten.
Centern valde sin nya ledare Katri Kulmuni och samtidigt vad valförloraren bör göra framöver: Fokusera på vad Centern ska vara, och ”inte snegla på andra partier”, som Kulmuni sa.
Med andra partier kan man tolka att det gäller främst Sannfinländarna, som ligger på över 20 procent av väljarstödet i Yles och HS mätningar, medan Centern ligger på 12 procent.
Intrycket att detta är konstellationen stärks av veckans riksdagsdebatt.
Som största oppositionsparti har Sannfinländarna fått mycket utrymme att kasta in stridsäpplen i riksdagen, och förvaltningsutskottets ordförande Riikka Purra (Sannf) har sett till att styra in debatterna om allt möjligt till att handla om invandring.
Hon gick till exempel ner sig i retoriken om Finlands arbetskraftsinvandring, och frågade ideligen om det ska komma ”fler pizza- och kebabstekare” (Purras ord). Varför ett parti som vill profilera sig som företagarvänligt rackar ner på pizzaföretagare kan man bara gissa sig fram till.
Centern gick till motanfall på bred front, och sade att jordbruksoch metallföretag i regionerna är beroende av invandrad arbetskraft. Hanna Huttunen (C) sade att Purra först kunde åka till Norra Karelen, ”till några stora metallföretag, och sedan till några bärodlare, och berätta direkt för dem hur du tänker”.
Centern använde själv ytterligare krut på att polemisera mot Sannfinländarna i regionpolitik, genom att ta upp Jussi Halla-ahos svar i en valkompass år 2011. I den hade Hallaaho kritiserat utjämningen i statsandelar mellan kommunerna.
– Nu vill Sannfinländarna lämna en miljon finländare utan service, det är vad de vill, sade flera Centerledamöter i veckans budgetdebatt.
Kommunernas ekonomi är visserligen relevant i budgetsammanhang, men vill man föra en ärlig debatt har nog regeringen själv en del rannsakan och framtidsproblem att erbjuda lösningar på.
Halla-aho hade i samma valkompass skrivit att man i stället borde titta på om alla kommuner i Finland kan förväntas klara av alla åtaganden, eller om åtminstone de minsta kommunerna borde ha färre krav. Precis samma diskussion har förts nyligen av också Kommunförbundet, Samlingspartiet och statsministerpartiet SDP, som lyft frågan om alla kommuner kan möta likadana krav. Kommunminister Sirpa Paatero har vädrat tanken att vissa kommunuppgifter kunde läggas bara på de större städerna, och hon har också sagt att det krävs fler kommunfusioner.
Centern har reagerat kraftigt emot att diskutera en skillnad mellan små och stora kommuner, och Anu Vehviläinen (C) reagerade också mot att påskynda fusioner.
Den förra, Centerledda regeringen, valde att gallra i alla kommuners och städers plikter för att spara en miljard euro. Som kuriosa ville regeringen spara 70 miljoner på att försvaga dimensioneringen av utbildade vårdare i äldrevården. Samma äldrevård som Centern gjorde en kovändning kring då de gick till val – och krävde förbättring av den egna regeringens beslut. Den nuvarande regeringen, där Centern sitter med, vill återställa eller utöka kommunernas lagstadgade uppgifter.
För de åskådare och väljare som försöker följa med vändningarna om Finlands skattepengar och framtid, är det här fortfarande för mycket spel om snabba poäng, kålsuperi och spring efter andras provokationer.
Det allra största ”partiet” – som Katri Kulmuni påpekat ofta – är trots allt soffliggarna, som inte röstat alls. Är det här den debattnivå som ska övertyga om politikens förträfflighet?