En seger för barnens rättigheter

den första augusti nästa år händer det.

Från och med augusti nästa år har alla finländska barn igen jämlik rätt till småbarnspedagogik på heltid, oberoende av föräldrarnas arbetsmarknadssituation. Den begränsade rätten till småbarnspedagogik förblir med andra ord en historia som räckte bara tre år. Beslutet var ett misstag, som nu rättas till. Samtidigt beskriver vändningarna kring den subjektiva rätten till dagvård väl hur attityderna gentemot småbarnspedagogiken har förändrats.

För tre år sedan debatterade riksdagen under sena kvällar regeringen Sipiläs förslag om att begränsa barns rätt till småbarnspedagogik till 20 timmar om veckan i familjer där en förälder är hemma på grund av arbetslöshet eller vårdledighet. Förslaget motiverades genom behovet av att spara i de offentliga utgifterna, men under debatterna framkom samtidigt tydligt vilken attityd gentemot småbarnspedagogiken som låg bakom förslaget.

Hemmet är det bästa stället för alla barn, sade Sannfinländarna, medan samlingspartisterna undrade varför samhället ska betala för småbarnspedagogik om föräldrarna ”ändå är hemma”. Trots att så gott som alla expertutlåtanden om lagen var överväldigande kritiska, var det många riksdagsledamöter som fortfarande tänkte på småbarnspedagogiken som enbart vård, och därmed inte såg någon större fördel för barns utveckling av att de deltar i småbarnspedagogiken.

Begränsningen var ett steg bakåt till tiderna då dagvården var en behovsprövad rättighet. Samtidigt varnade många experter för att de inte vill återgå till ett system där familjer utvärderas och prövas för att se om de är i en tillräckligt utsatt situation för att ha rätt till vissa tjänster. För mig var debatten även symbolisk för hur snabbt det går att montera ner saker som man arbetat för under årtionden. Den finländska kvinnorörelsen och riksdagens kvinnonätverk arbetade länge för att garantera en jämlik rätt till småbarnspedagogik för alla, och den trädde slutligen i kraft i mitten av 1990-talet.

Mycket har som tur är hänt under de senaste tre åren. I takt med att småbarnspedagogiken utvecklats och sammankopplats allt starkare till utbildningen har även fler och fler experter poängterat vilken viktig och vettig investering det är att satsa på småbarnspedagogiken. Sixten Korkman och många andra ansedda ekonomer har hållit viktiga inlägg om hur satsningar på småbarnspedagogiken stärker barnens välmående, jämlikhet och skapar en livsviktig bas för lärandet.

dessa inlägg har haft stor betydelse för hur synen på småbarnspedagogiken har förändrats. Finland har ambitiösa målsättningar för att öka deltagandet, kraven har höjts på personalens utbildningsnivå, dagvårdsavgifterna har sänkts och nästa år minskas även gruppstorlekarna för barn över tre år.

Och från och med den första augusti nästa år är barnens rätt till dagvård inte längre beroende av hemort eller huruvida föräldrarna arbetar eller inte. Framöver utgår lagstiftningen klart och tydligt från vad pedagogik bör vara: en rättighet som tillfaller alla barn.

”Framöver utgår lagstiftningen klart och tydligt från vad pedagogik bör vara: en rättighet som tillfaller alla barn.”

LI ANDERSSON är undervisningsminister, partiordförande för Vänsterförbundet, riksdagsledamot och stadsfullmäktigeledamot i Åbo.