De fatala beslutens tid
Pandoras ask med att invadera de kurdiska områdena i Syrien nära sin egen gräns? President Recep Tayyip Erdoğan har sagt att Turkiet nöjer sig med att ockupera – för det handlar om ockupation av en suverän stats område – en sträcka i Syrien som är cirka 480 kilometer lång och 30 kilometer djup. I området finns två läger med tidigare IS-anhängare. al-Hol, som är det största lägret med främst kvinnor och barn blir utanför – åtminstone tillsvidare. Men deras situation förvärras nu ytterligare. Och i lägret finns det fortfarande tiotals finländska barn och elva finska vuxna medborgare.
De syriska kurderna hade etablerat sig i nordväst och de kurdiska styrkorna bidrog till att rensa ut terrororganisationen IS eller Daesh. Turkiet hävdar att kurderna i Syrien samarbetar med turkiska PKK, den kurdorganisation som Turkiet vill eliminera.
Om det fanns en oro från förr så har den knappast minskat. De syriska kurderna har redan meddelat att de avbryter kampen mot Daesh. Det kan betyda att fångna Daeshkrigare nu släpps ut när kurderna är i underläge och måste försvara sig mot den turkiska invasionen. Kurderna i Syrien är förtryckta och har utsatts för flera kemiska anfall av Assadregimen, både den nuvarande och den förra.
Storbritannien och Frankrike har krävt att FN:s säkerhetsråd sammanträder. Ryssland uppges ha manat Turkiet till återhållsamhet. Ryssland stöder som bekant Assads regim och Turkiet är Nato-medlem. De fem permanenta länderna i säkerhetsrådet med vetorätt – USA, Storbritannien, Frankrike, Ryssland och Kina – kan knappast enas om en resolution för att stoppa Turkiet.
USA:s president Donald Trump sade i onsdags att det var ett ”dåligt beslut” av Erdoğan att invadera Syrien. Utrikesminister Mike Pompeo säger att USA inte godkänner invasionen.
Men efter Trumps fatala beslut i söndags att dra bort de amerikanska styrkorna var det bara för Turkiet att ta för sig. Alla visste att Turkiet redan länge planerat upprätta den så kallade ”säkerhetszonen” inne på syriskt område. Nu flyttas gränsen och kurderna förlorar sitt område. Tala om USA:s svek mot kurderna. Trump och Turkiet kan ha ökat insatserna i säkerhetsspelet. Bitterhet är farligt men effektivt bränsle när det gäller terrordåd – också i Europa och USA.
EU och ordförandelandet Finland fördömer Turkiets aktion. Men Turkiet har för tillfället EU i ett stadigt grepp. EU är beroende av att Turkiet inte låter syriska och irakiska flyktingar åka vidare till Europa.
Om Erdoğans och Trumps agerande kan kallas kortsynt så är det inte bättre ställt med premiärminister Adel Abdel Mahdis agerande i Irak.
Kurdistan i norra Irak är endast formellt en del av Irak. Den kurdiska Peshmerga-armén – som finska militärer är med om att utbilda – spelade en avgörande roll när det gällde att stödja de irakiska styrkorna för att driva ut Daesh ur staden Mosul och göra slut på det så kallade kalifatet.
Hjälten i kampen var den irakiske generalen Abdul-Wahab al-Saadi. Han upplevs som en del av folket, inte av eliten.
Men för en dryg vecka sedan ville premiärminister Adel Abdel Mahdi flytta al-Saadi till ett skrivbordsjobb. alSaadi vägrade och sade att om han inte får tjäna sitt land som militär så säger han upp sig.
Och det gjorde han.
Ett utbrett missnöje har pyrt redan länge i Irak. Hög arbetslöshet, bristande samhällsservice och utbredd korruption har utlöst demonstrationer.
Premiärminister Mahdis regering kom till makten i fjol. Regeringen lovade ta itu med korruptionen och minska klyftan mellan eliten och vanliga medborgare. Att den inte har lyckats har sin förklaring. Att Mahdi utsågs till premiärminister var resultatet av en kompromiss mellan de två största shialedda blocken i Irak – eliten. Så i själva verket är han lika beroende av eliten som hans företrädare har varit.
Det är inte heller någon hemlighet att Irans inflytande i Irak har ökat.
Omedelbart efter att al-Saadi avpolletterats dödades hundra människor enbart i Iraks huvudstad Bagdad när de irakiska styrkorna kommenderades ut på gatorna och drabbade samman med de ursinniga demonstranterna. Över 4 000 ska ha skadats i de dödligaste oroligheterna sedan Daesh förklarades besegrat i Irak 2017.
FN har krävt ett slut på våldsamheterna och att de skyldiga ställs till svars. Men som så ofta sker kommer antagligen Irak att hamna i skuggan av det som pågår i Syrien.
Området utgör ändå en helhet där händelserna i ett land får återverkningar i de andra. Så länge Daesh verkade i Syrien under den tidiga fasen av upproret mot Assadregimen var det få som brydde sig. Men när Daesh tog också områden i Irak i besittning och utropade sitt ”kalifat” vaknade omvärlden.
Daesh fick snabbt fotfäste i den irakiska staden Mosul. Detta hade delvis sina rötter i de beslut som fattades när Saddam Hussein störtats från makten vid den amerikansk-brittiska invasionen 2003. Allt som hade med Saddam att göra ville både ockupationsmakterna och den nya shiaeliten göra sig av med.
Detta gällde också de utbildade militärerna, många av dem sunnimuslimer. Mosul blev ett tillhåll för dem som upplevde sig förtryckta av shiamajoriteten. Snart skulle de få uppleva förtrycket också från Daesh.
Någon kontroll över Mosul hade Bagdad inte förrän Daesh drevs ut från staden 2017.
”IS är slaget”, förkunnade Trump i mars. Det var antagligen för tidigt.
Enligt uppgifter som citeras av flera internationella medier har terrororganisationen stärkt sin militära förmåga och sin ställning i både Syrien och Irak.
Ett resultat av flera fatala beslut.
”Det är hög tid för alla länder att snabbt ta hem sina medborgare från lägret i al-Hol. Det säger Röda Korset. al-Hol ligger inte inom Turkiets planerade ”säkerhetszon” men kan mycket väl hamna i krigets fötter för ingen vet vad som händer härnäst.”
YRSA GRüNE-LUOMA frilansjournalist med utrikesoch säkerhetspolitik som specialområde