Arajuuri: Jag är ingen trevlig kille på planen
Inte ens en cykelspark i huvudet fick den utanför planerna ständigt leende, men på planen lämpligt elaka, Paulus Arajuuri på särskilt dåligt humör.
– Det var väl inte den alldeles optimala premiären att hamna på sjukhus men det var ingen fara med mig. Sådant händer, säger Paulus Arajuuri om debuten med nya klubblaget Pafos på Cypern.
En del höjde på ögonbrynen då Arajuuri i somras bytte danska storklubben Bröndby mot soliga Cypern och Pafos.
Lite karikerat bytte Arajuuri en liga varifrån spelare brukar sikta vidare i karriären mot en liga som, i synnerhet tidigare, hade en stark ”varva ner-stämpel” över sig.
– Danska ligan var en bra liga. Men den cypriotiska är bättre och högre rankad än alla nordiska ligor. Jag behövde en ny utmaning och ville uppleva något nytt innan det är för sent. Cypern känns perfekt, säger 31-årige Arajuuri.
Den reslige mittbackens solbränna är jämn och fin. Fullt i klass med den som diverse solarium i synnerhet på 1980- och 90-talet använde som illustration för att övertyga konsumenten om produktens förträfflighet. Det var fake medan Arajuuri är så äkta man kan bli. Både på plan och utanför. Att han sedan är två helt olika personer beroende på sammanhanget överraskar egentligen inte. Snälla mittbackar brukar sällan klara sig på toppnivå.
– Ska jag vara helt ärlig skulle jag nog inte vilja spela med mig själv. Jag är ingen trevlig kille ute på planen. Och inte är jag så trevlig mot lagkompisarna heller då jag hela tiden manar på och kräver saker. Det finns inte tid att vara snäll ute på planen, säger Arajuuri.
Köpenhamn i all ära men gillar man sol och värme slår Pafos den danska metropolen med 6–0. Flickvännen, från Köpenhamn, följde med.
Livet ler i den lilla semesteridyllen i sydvästra Cypern. En stad, där kärleksgudinnan Afrodite enligt sägen föddes, med cirka 35 000 åretruntinvånare. Under den långa semestersäsongen är siffran naturligtvis betydligt högre.
Det behagliga klimatet lockar till sig människor från alla håll i Europa. Det i sin tur betyder att det inte råder någon brist på fritidsaktiviteter, hotell, service eller fina restauranger.
Vilket kök är bättre, det danska eller cypriotiska?
– Köpenhamn är väl kulinarismens huvudstad i Europa. Där fanns ju allt man kunde tänka sig. Men jag är väldigt förtjust i det cypriotiska köket. Fina råvaror av alla slag.
Någon favorit?
– Halloumin kommer ju härifrån och jag har länge varit totalt galen i den osten. En fullträff att bo här sett också ur den synvinkeln.
Kvaliteten på den cypriotiska fotbollen har diskuterats en hel del. På landslagsnivå har landet haft svårt att göra sig gällande men klubblagen har gått urstarkt i Europa under det senaste decenniet.
Det är i synnerhet huvudstadsklubben APOEL som tilldragit sig de största rubrikerna. Sedan säsongen 2009–2010 har klubben vid tre tillfällen tagit sig till gruppspel i Champions League, fem gånger till gruppspel i Champions League. Som bäst har klubben nått kvartsfinal i Champions League.
Utöver det har Limassolklubben Apollon och Larnacas stolthet AEK ofta funnits med i gruppspelet i Europa League.
Var står sig Pafos i konkurrensen? – Vi är på väg uppåt. Klubben värvade tungt under sommaren och trots att vi inte inlett så strålande är tilltron stor på det egna kunnandet.
Pafos har inlett med två segrar och tre förluster. Under sommaren värvade man bland andra Jason Puncheon från Crystal Palace. Den 33-årige offensiva mittfältaren har sannolikt passerat zenit som spelare men är naturligtvis alltjämt en grym förstärkning för Pafos.
Hur är stämningen på matcherna?
– Kunde väl vara bättre men det har delvis att göra med att ligan tagit i bruk ett nytt identifikationssystem som gör det krångligare att köpa biljetter. Det har säkert inverkat på publiksiffrorna.
Senast kom 4000 till Stelios Kyriakides-stadion då Pafos besegrade
Omonia från Nikosia med uddamålet. Inte riktigt samma siffror eller inramning som Arajuuri upplevde i den polska och danska ligan.
– Men intresset för fotboll är oerhört stort. Det märks då man möter lokalbefolkningen. Det mesta snacket handlar om fotboll.
Superbt par med Toivio
Nyckeln till landslagets framgång har varit tränare Kanervas förmåga att få ut maximal effekt ur materialet. Och ingenting personifierar just det bättre än mittbacksparet Arajuuri–Toivio som spelat med en sådan pondus att man kunde ha trott att duon håller till i betydligt större klubbar än Bröndby/Pafos och Häcken.
De två träffades i junioråren då Halkian Alku och Sibbo Vargarna fusionerades. Senare gick de samtidigt i idrottsgymnasiet vid Backasbrinken i Helsingfors och i U21-landslaget bildade de backpar.
Ändå skulle det ta länge innan de två skulle bilda sista lås i landslaget. I dagsläget är det bara skador eller avstängningar som skulle separera duon.
– Vi känner varandra utan och innan och behöver inte kommunicera särskilt mycket ute på planen. Den ena vet hur den andra reagerar och tänker.
I kväll slipper Arajuuri och Toivio brottas med Romaanfallaren Edin Dzeko som är skadad. Dzeko utgjorde visserligen inget oöverkomligt hot då Finland slog Bosnien med 2–0 hemma i somras.
– Bosnien har bredd och vi får nog fullt upp igen. Också utan Dzeko.
Miralem Pjanic är tillgänglig för spel. Juventusstjärnan var avstängd senast.
– Säkert en av världens bästa spelare på sin position. Han är oerhört duktig. Samtidigt ska vi inte fokusera för mycket på honom. Det är vårt kollektiv som tagit oss så här långt, säger Arajuuri.