Ju längre sträcka, desto bättre klarar sig kvinnorna
I många idrottsgrenar är skillnaden mellan män och kvinnor omkring 15 procent. Ju längre distans det är frågan om, desto mindre brukar skillnaden vara.
idrottsutövare som dominerat sin gren i samma stil som Daniely Ryf i triathlon. Inför klassiska Ironman Hawaii fanns det bara en favorit.
Schweiziskan hade vunnit de fyra föregående titlarna – 2018 satte hon ett banrekord som kommer att stå sig länge. I september vann Ryf, 32, för femte gången i rad VM i Ironman 70.3 i Nice, som består av hälften så långa sträckor som Ironman.
Hon var en skugga av sig själv. Det är inte en bra kombination att simma 3,8 km, cykla 180 km och springa ett 42 km långt maratonlopp med ett magvirus i kroppen. I synnerhet inte i den fuktiga värmen på Hawaii, även om förhållandena den här gången var ovanligt behagliga.
Ryf krigade sig i mål som trettonde kvinna med en sluttid på 9.14,26. Hennes banrekord är 8.26,16.
I stället firade Tysklands Anne Haug sin första riktigt stora seger – mest tack vare ett fantastiskt avslutande maratonlopp på 2.51,07. Det var inte bara snabbast av alla kvinnor, utan åttonde snabbast av alla deltagare.
I många idrottsgrenar är skillnaden mellan män och kvinnor omkring 15 procent. Ju längre distans det är frågan om, desto mindre brukar skillnaden vara. I distanslopp brukar skillnaden vara 10–12 procent.
I förra årets Ironman Hawaii var skillnaden mellan den snabbaste kvinnan och den snabbaste mannen bara 7 procent. Patrick Lange var bäst av herrarna med dåvarande banrekordet 7.52,39. Den största orsaken var de gynnsamma vindförhållandena, vilket gjorde att Ryf bara var 4 procent långsammare än Lange under cyklingen.
Ryf är dock ett specialfall, för i snitt är de snabbaste kvinnorna 10–11 procent långsammare än de snabbaste männen under cyklingen, enligt en färsk artikel i Frontiers in Exercise Physiology. Det är under löpningen som kvinnorna ligger närmast, för i snitt är de tio snabbaste kvinnorna bara 6 procent långsammare än de tio snabbaste männen. Under simningen är skillnaden omkring 9 procent.
Det går att spekulera om orsakerna. I cykling är det en fördel att kunna producera kraft, i synnerhet i de typiskt blåsiga förhållandena på Hawaii, och män har i snitt mera muskelmassa. Kvinnor är i snitt mera lättbyggda, vilket är en fördel under löpningen i heta förhållanden.
Dessutom finns det studier som tyder på att kvinnor har effektivare fettförbränning under långa prestationer. (Om en man och en kvinna som har samma PB i maraton springer ett 100 km långt ultramaraton är kvinnan nästan alltid snabbare.) I olympisk distans, där sträckorna är 1,5 km simning, 40 km cykling och 10 km löpning är skillnaderna mellan män och kvinnor avsevärt större än i Ironman. Hur som helst har skillnaderna blivit allt mindre under de senaste åren.
Efter två raka segrar var Tysklands Patrick Lange bara en av favoriterna i herrarnas lopp i Ironman Hawaii. Landsmannen Jan Frodeno hade vunnit två gånger före Lange, men drogs med skador under de två senaste åren. Det fanns också andra kandidater.
Till slut dominerade Frodeno, medan Lange, som varit krasslig under dagarna innan Ironman Hawaii, avbröt. Frodeno putsade samtidigt männens banrekord till 7.51,13. Anmärkningsvärt, för förhållandena var inte lika snabba som året innan.
Anne Haugs segertid var 8.40,10, så den här gången var skillnaden mellan den snabbaste mannen och den snabbaste kvinnan drygt 9 procent. Haug är 36 år, medan Frodeno är 38 år, vilket än en gång visar att Ironman Hawaii kräver erfarenhet och ett antal år av träning.
Finlands Kaisa Sali meddelade redan i god tid att Ironman Hawaii blir hennes sista tävling som elit. Hon lyckades inte uppfylla sin dröm om att vara bland de tre bästa, men sjätte plats är starkt.
Precis som under de föregående åren förlorade Sali tid under simningen. Löpningen har alltid varit hennes styrka – maratontiden 2.57,18 och sluttiden 8.55,33 vittnar om hennes kapacitet.
Sali, 38, har varit galjonsfiguren för hela sporten i Finland under de senaste åren. Det finns ingen som direkt kan ersätta henne, men det finns potentiella namn. Minna Koistinen och Heini Hartikainen har varit på prispallen i Ironmanlopp under de senaste åren och i kategorin framtidslöften är åtminstone Henrik Goesch och Veikka Sarén två namn som lönar sig att komma ihåg.
Proffskategorierna är bara grädden av deltagarna på Hawaii. Det som gör Ironman Hawaii riktigt speciellt är de tvåtusen som tävlar i age groups. Två finländare var bland de tre bästa i sin kategori, Vasabon Aino Luoma var trea i damer 30– 34 med tiden 9,48,56, medan Kaisa Jakobsen var tvåa i damer 55–59 med tiden 11.12,19. Det som amerikanerna älskar mest av allt är förstås typer som Nya Zeelands Warren Hill, 79, som krigade sig i mål någon gång vid midnatt med tiden 16.38,20.