I dimman kan traditionerna mötas
Pargasbaserade Dimma hanterar sin breda mix av proggrock, psykedelika, folkmusik, heavy metal och country via fungerande arrangemang och kraftfulla melodier.
PROGGROCK
Dimma
Load Me Far Beyond (Dimma)
Då den Pargasbaserade gruppen Dimma för fyra år sedan grundades fanns ingen förhandsskriven manual. De sex medlemmarna – två tjejer och fyra killar – kom från radikalt olika musikaliska genrer, och hade bestämt sig för att undersöka vad resultatet av en sådan mix kunde bli.
De singlar som släppts, Into The Wasteland och Let Love Overflow har gett löften, men pinfärska albumet Load Me Far Beyond – som i första hand släpps i vinylformat – överträffar ändå mina förväntningar. Redan den öppnande titellåten slår an tonen, med olika stilelement som smidigt möts samtidigt som den progressiva rocken ger grunden.
Småningom hinner gruppen baka in fler musikaliska uttryck än man kunde tro det skulle vara möjligt för ett album att bära – proggrock, psykedelika, folkmusik, HM-riff och lite country – men gänget klarar faktiskt av att hantera den här eklekticismen med äran i behåll.
Arrangemang som bär
När så många stilriktningar ska kombineras finns det alltid en risk för att musiken ska bli spretig och splittrad, men arrangemangen är här så bärande att det känns som om de olika trådarna helt mödolöst slingrade sig kring varandra.
I ljudbilden är det de akustiska och elektriska gitarrerna som ligger i centrum, och Jessica Bergman ger med sin fiol en fin folkkrydda. Det här är ett musikersällskap som vill använda sina instrument på riktigt, inte peta på några syntar.
När dessutom sångharmonierna och -stämmorna är snyggt lagda, Anna Saarelas röst stark, och melodibyggena ofta fräscha och kraftfulla känns Dimma som ett av de mest spännande och kanske otippade uppstickarbanden i den finlandssvenska musikfloran på länge.