Fler bostäder ska bromsa bopriser
Samhällsekonom: Bygga mer enda sättet att stävja boprisutvecklingen i Helsingfors
Att öka den sociala bostadsproduktionen hjälper inte. Ett hyrestak är inte heller lösningen för att bromsa boendekostnaderna i Helsingforsregionen.
Det enda som hjälper på lång sikt är att råda bot på själva grundproblemet: utbudet av bostäder. Det säger nationalekonomen Roger Wessman som i sin färska rapport om bostadssituationen i Helsingfors ger rådet att se till att det byggs fler bostäder.
– Frågan är hur de som flyttar till huvudstadsregionen ska ha råd att bo där, säger Wessman som räknar med att huvudstadsregionen fått nästan 100 000 nya jobb på de senaste 15 åren och inflyttningen varit därefter.
Jan Vapaavuori, borgmästare i Helsingfors håller med om att fler bostäder är lösningen:
– Bostadspolitiken är en förkrossande komplicerad fråga att jobba med. Det handlar också om ett långsamt system där förändringar i politiken ger utslag efter lång tid. Men vi kan inte vänta 15 år.
Jobben koncentreras till Helsingforsregionen och tusentals flyttar årligen in från resten av landet. De höga boendekostnaderna är ett problem för inflyttningen och den växande ekonomin i regionen. – Att bygga mer är den enda hållbara lösningen, säger samhällsekonomen Roger Wessman. Sedan 2005 har antalet jobb i huvudstadsregionen ökat med nästan 100 000. Det har lagt en enorm press på bostadspolitiken när allt fler flyttar till jobben, både från övriga Finland och från utlandet.
– Frågan är hur de som flyttar ska ha råd att bo i huvudstadsregionen, säger Roger Wessman, författare till en rapport om bostadspolitikens utmaningar i Helsingforsregionen som Näringslivets delegation EVA publicerade i går.
Pressen på inflyttarna kommer från åtminstone två håll. Inkomsterna för de finländska hushållen har inte ökat i samma takt som utgifterna för boendet i Helsingforsregionen.
Samtidigt har klyftan i bopriser mellan stora delar av Finland och Helsingforsregionen vidgats år för år. Det gör att en flytt blir jobbigare ekonomiskt. Att byta ut en lägenhet i till exempel Raseborg mot en lägenhet i Helsingfors har blivit allt svårare.
Diskussionen om Helsingfors dyra boende har långa anor, påpekar Helsingfors borgmästare Jan Vapaavuori (Saml).
– Redan Zacharias Topelius skrev om de höga boendepriserna. Sedan dess har diskussionen pågått, kanske med undantag för krigsåren, säger Vapaavuori som kommenterade Wessmans rapport när den publicerades i går.
Han säger att bostadspolitiken är i centrum för all politik i Helsingfors.
– Allt borde ses ur perspektivet om hur vi kan se till att det byggs mer, säger Vapaavuori.
Enligt Wessman kan bostadssituationen bäst åtgärdas genom att marknadsekonomin ges så stort spelrum som möjligt. Efterfrågan är stor och då måste man med alla medel se till att utbudet matchar efterfrågan.
– Högre priser reflekterar en obalans mellan utbud och efterfrågan, säger Roger Wessman.
Utbudet av bostäder kan begränsas av bristen på tomtmark. Wessman poängterar betydelsen av goda kommunikationer och annan infrastruktur som gör att utbudet av tomter för boende ökar.
Hans konkreta råd till städerna i huvudstadsregionen är att de ska sälja eller hyra ut tomter till marknadspris, högsta möjliga. Det för att få inkomster för att bygga ut nödvändig infrastruktur som i sin tur möjliggör byggandet av än fler bostäder på nya platser.
Ett motsvarande förslag av Wessman handlar om att höja fastighetsskatten för tomter som han ser som en bra källa för intäkter.
”Förkrossande komplicerad fråga”
Jan Vapaavuori var bostadsminister i regeringen Vanhanen 2007–2011. Sedan han blev borgmästare i Helsingfors 2017 har bostadspolitikens vardag följt honom från dag ett. Kanske är det den långa erfarenheten av bostadspolitiken som gör att han inte ser några snabba förändringar i politiken som någon lösning.
Alltid när bostadspolitiken kommer till tals dyker nämligen många förslag upp, som att slopa bostadsbidraget (för att det höjer hyrorna) eller att införa hyrestak (för att komma åt allt högre hyror).
– Bostadspolitiken är en förkrossande komplicerad fråga att jobba med. Olika intressen ska balanseras mot frågor som segregation och klimatförändring. Det handlar också om ett långsamt system där förändringar i politiken ger utslag efter lång tid. Men vi kan inte vänta 15 år, säger Vapaavuori som säger att man främst måste jobba inom det nuvarande systemet.
Wessberg som inte binds av dagspolitiken analyserar i EVA:s rapport flera av de traditionella stridsfrågorna i bostadspolitiken.
Hyrestak skjuter han ned för att ett hyrestak i förlängningen leder till att de som erbjuder hyresbostäder bygger färre hyresbostäder när avkastningen begränsas. De som redan bor i en hyresreglerad bostad gynnas, medan de som ska in på marknaden lider när utbudet av bostäder minskar.
Ett slopat bostadsbidrag föreslås ibland för att sänka hyrorna. Tanken är då att bostadsbidraget höjer den allmänna hyresnivån när en del av hyrestagarna kan betala mer än vad de annars skulle ha råd med. Enligt Wessman kan det stämma, men bostadsbidraget är en del av det sociala skyddsnätet i Finland och är ett effektivt sätt att hjälpa dem som behöver bidraget.
– Ett slopat bostadsbidrag skulle visserligen göra situationen för dem som flyttar till huvudstadsregionen enklare genom att sänka hyrorna, men det skulle ske på pensionärers, arbetslösas och småinkomsttagares bekostnad.
Wessman ser bostadsbidraget som ett effektivare och förmånligare alternativ än social bostadsproduktion där billigare boende produceras genom att staden till exempel säljer tomter till ett lägre pris som sedan ger lägre hyror.
– Social bostadsproduktion med offentlig finansiering kan vara vettigt när konjunkturen är svag, skriver Wessman ändå i sin rapport.
Är boendet verkligen dyrt?
En vanlig uppfattning är att bopriserna i huvudstadsregionen har skenat i väg under de senaste åren.
En jämförelse med andra storstäder visar ändå att utvecklingen varit måttlig. I delar av huvudstadsregionen har priserna till och med stagnerat. Prisstegringen koncentreras främst till innerstaden och de stadsdelar som ligger närmast innerstaden.
Hyrorna har stigit mer än inflationen om man ser till hela 2010-talet. I fjol steg de ändå bara i takt med inflationen, också i huvudstadsregionen.
Wessman och Vapaavuori ser den måttliga prisutvecklingen som ett bevis på att Helsingfors och dess grannstäder lyckats se till att det byggs tillräckligt i regionen, så att utbudet i stort sett räcker för dem som flyttar in.
En orsak till uppfattningen om de skenande bopriserna kan ha att göra med att det inte finns bostäder i alla prisklasser. Alla har inte råd att bo i dyra stadsdelar där byggbolagen kanske allra helst bygger nytt.
– Det är viktigt att vi hittar fler platser där vi kan bygga förmånligt i Helsingfors, säger Vapaavuori. Han sammanfattar: – Vi bör bygga mer, vi bör bygga tätare och vi bör bygga för alla.